Superentrepenören Joahn Skarborg

Det var under juridikstudierna som Joahn tillsammasn med några vänner fick idén om att hyra ut sina studiekompisar till företag som behövde hjälp inom IT, idag omsätter Acedemic Work miljardbelopp. Vi har träffat Stocksundsbon Joahn Skarborg som efter 21 år i branschen fortfarande tycker att han har världens roligaste jobb..

DET FINNS EN liten, liten skara människ­or som kan konsten att koka soppa på en spik och samtidigt behärska världens energifält. Johan Skarborg är relativt okänd för den breda massan i Sverige, ändå är han medgrund­aren till en av Sveriges största rekryte­rings- och bemanningsföretag. Förutom 17 kontor i Sverige finns Academic Work i Skandinavien, Tyskland och Schweiz, där man hjälper unga akademiker att få jobb. Dessutom är han kompis med Prins Daniel, sitter med i styrgruppen för Prins Daniels Fellowship som främjar entreprenörskap i Sverige, och driver välgörenhetsarbete i Zambia.
Jag har precis hunnit hälla upp ett glas närproducerad äppeljuice, när Johan kli­ver in genom dörren till Academic Works ljusa lokaler, prick klockan två som över­enskommet. Hans glödande energi lägger sig över hela rummet. Sättet han talar och rör sig på signalerar genast att han redan är på väg någon annanstans. Det är väldigt, väldigt tydligt att denna man är en framgångsrik entreprenör, där hans tid är guld värd. Johan pratar på samtidigt som han visar mig runt och fram till mötesrummet där vi ska göra intervjun.

Om man Googlar Johan Skarborg hittar man inget Instagramkonto eller Facebook, det finns inte särskilt mycket som är skrivet om honom heller. När jag frågar honom om det, bekräftar han genast mitt första intryck av honom, som en person med mycket integritet.
– Det är väldigt lätt hänt att man far lite för mycket energi av att synas och helt plötsligt börjar man tacka ja till en massa saker för att mata den där energin. Man kan inte bygga bolag på att synas och höras. Jag lägger hellre min tid på att formulera strategier för att förbättra företaget. Det finns två saker i livet som jag mer än gärna lägger min tid på, det är familjen och mitt företag. Jag är väldigt hemkär, jag älskat hela familjegrejen, och skulle gärna vilja ha fler barn men vi inser också att våra fyra barn kräver sitt, och så rycker jag fortfarande efter alla dessa år att jag har världens bästa jobb! Med det sagt vill jag ändå poängtera att jag inte arbetar dygnet runt. Jag blir stressad av alla super-entreprenörer som är involve­rade i sjutton företag, stiger upp i ottan för att ligga steget före alla andra, som styrketränar på lunchen och jobbar dyg­net runt. Jag jobbar inte med så många projekt, utan finputsar och försöker förbättra det jag redan har.

Hur kommer det sig att du startade eget?

– Jag har alltid ryckt att det är spännande med affärer. Jag började redan som åttaåring att sälja kanelbullar. Jag steg upp tidigt på söndagsmorgnarna och bakade bullar som jag sedan sålde med en vinst på 50 kronor per vecka (efter att jag hade betalat min mamma för ingredienserna jag använt). Jag tjänade en massa pengar i jämförelse med mina kompisar som fick tio kronor i månadspeng. Känslan av att vara självförsörjande gav mig en kick. Min mamma har berättat för mig att jag faktiskt tackade nej till veckopengen när jag var tio år och delade ut tidningar, eftersom jag ryckte om att tjäna mina egna pengar. Jag var egentligen för ung för det men jag gjorde det via någon annan smart tidningskille som lejde yngre medarbetare.

När Johan Skarborg var 25 år och student på juristlinjen i Uppsala, grunna de han mer eller mindre dygnet runt på affärsidéer, men det var kompisen Jere­mias Anderssons förslag om att de skulle starta ett bemanningsföretag i källaren på KTH som sådde fröet till det som vuxit fram till att bli ett blomstrande bolag som idag omsätter 4 miljarder. Johan berättar att boken Good to great skriven av James C Collins varit en stor inspirationskälla i yrkeslivet. Boken presenterar en modell för ett effektfullt ledarskap som är baserad på en unik forskningsstudie där man tagit reda på hur man kan gå ifrån att vara ett bra företag till att bli bäst. Enligt Johan kan man lyckas med det genom att bygga bolag där alla medarbetare är väldigt självständiga och inte beroende av honom.

Vikten av utbildning genomsyrar hela företaget som sedan 2004 skänker en procent av företagets vinst till byggandet av skolor i södra Zambia.

– När jag blir äldre och tittar tillbaka på min livskarriär där jobbet har varit en viktig del av livet undrar jag vad jag kommer att vara mest stolt över. Kommer det att vara alla jobb som vi har förmedlat till nyexaminerade akademiker eller att vi har utbildat en massa duktiga ungdomar i Afrika? I vår del av världen är det så självklart med utbildning, vi tänker inte på att det fortfarande finns barn och ungdomar som aldrig far chansen att lära sig att läsa och skriva. Det är en enorm kraft som släpps lös när de far den möjligheten att förändra sitt liv.

Apropå livet, det krävs onekligen en del pysslande för att få vardagen att gå Ihop som förälder och företagare, hur gör du?

– Jag är och har alltid varit väldigt bra på att rekrytera duktiga människor och så har jag varit duktig på att delegera. Jag triggas av att se nya medarbetare som växer med sina uppdrag, och numera vägar jag släppa kontrollen, jag litar på att alla gör det de ska, vilket ger mig mer tid över till familjen. Planering är A och 0, jag har infört Outlook-inbjudningar i familjen. Så fort något är på gäng skickar jag ut inbjudningar till hela familjen, det funkar jättebra! Jag och min fru träffades när vi pluggade så hon har varit med sedan uppstarten. Vi är ett bra team. När jag periodvis har jobbat väldigt mycket har min fru tagit större ansvar hemma, och det har känts väldigt tryggt för mig. Academic Work är ju det coolaste jag varit med om men om familjelivet av någon anledning inte skulle fungera så väljer jag bort jobbet direkt! Det hade jag inte sagt som 25-årig entreprenör.

Johan tar en klunk kaffe och tittar på klockan, jag inser att tiden börjar bli knapp så jag går rak på sak och frågar vad som fick honom att omvärdera vi

ss- a När saker jag livet. var yngre hade jag tunnel­seende, jag körde på ganska så hårt. Jag hade tur att Lina var så pass stark och stöttande. En dag när jag som vanligt var ganska så uppslukad av jobbet frågade min äldsta son som då bara var 5 år varför jag inte kunde vara hemma lika mycket

som grannpojkens pappa. BOOM, det var som en kniv rakt i hjärtat, där och då bestämde jag mig för att planera om mitt liv. Jag älskar att umgås med mina barn och våra söndagsmiddagar är heliga för mig. Men alla som har barn vet hur svårt det kan vara att fa till en middag mellan fotbollsträningar och diverse aktiviteter, där alla är samlade. Men vi försöker verkligen, för vi älskar att umgås med våra barn.

Brukar Prins Daniel och Prinsessan Viktoria också komma på söndagsmiddag hos er?

Han ler finurligt och svarar att alla är välkomna om de lyckas samla alla barn. Sedan säger han att han ständigt funderar på hur han ska kunna bygga ut huset så att barnen inte flyttar hemifrån.

Det märks väldigt tydligt när Johan gillar något, han gestikulerar livligt med händerna, pratar fort och mycket. Jobbet tycks onekligen vara en stor passion, men har an aldrig stött på motgångar?

-Jag har haft väldigt tur, när vi började med detta visste vi ingenting om att starta företag, eller ekonomi för den delen. Vi är lyckligt lottade som fick chansen att arbeta med människor som kunde sådant. Alle har bara flutit på som planerat, men för 15 år sedan fick jag diagnosen utbrändhet. Jag mådde inte alls bra. Jag var orkeslös, hade ont i magen och var deprimerad, så jag gick till läkaren för att fa hjälp. Min läkare frågade hur mitt liv såg ut, och konstaterade ganska snart att jag var utbränd på grund av stress. För att vara på den säkra sidan tog vi även lite blodprover. Det lustiga var att de slarvade bort provresultaten och jag var tvungen att ta nya prover några månader senare, och då visade det sig att jag var glutenallergisk.

Jag la om min kost och efter en månad var jag som pånyttfödd, jag fick tillbaka min energi och livsgnista. Men under de fem månaderna som jag var “utbränd” lärde jag mig att meditera hos en indisk kille i Bagarmossen, det var en fantastisk upplevelse som jag inte skulle vilja vara utan. Då och då när jag känner att livet rullar på för snabbt, brukar jag rulla ut mattan för att meditera.

En eftertänksam tystnad sänker sig över konferensbordet. Utanför det stora fönst­ret gassar sensommarsolen. Johan spricker upp

– i Det ett finns vänligt inte så leende mycket och säger: som får mig ur balans, jag ser vardagens motgångar som en spännande utmaning, livet är lite som att lösa korsord.

JOHAN SKARBORG

ÅLDER: 46 år.

BOR: Villa på 400kvm i Stocksund

FAMILJ: Fru och fyra barn.

FAVORITPLATS I DANDERYD: Vi är ofta på Danderyds Arena.

JOHANS FAVORITER

Indredningsfavorit hemma: Vårt badkar som jag nästan alrig använder

Senaste lästa bok: 21 tankar om det 21:a århundrandet av Yuval Noah Harari

Här handlar jag helst i Danderyd:
Monrad’s Restaurang och Delikatess­butik. Jag gillar både maten och dess härliga atmosfär.

Jag älskar fotboll och har nog inte missat en enda fotbollsmatch som mina barn har spelat