Jag blir lugn när andra blir stressade

December är en intensic månad för Per Andersson. Han är tomte i årets julkalender och spelar en av rollerna i musikal-filmen En Del Av Mitt Hjärra som har biopremiär på juldagen

EN KOMPIS TILL MIG frågade när julkalendern börjar. Jag svarade att jag tror det är den andra december, berättar Per. Vi skrattar åt dialogen, troligen både över frågan och över igenkänningsfaktorn. På Näsby Slott trivs Per, det var inte länge sedan han var här sist.

– För en vecka sedan var jag här och åt lunch. Då låg det utspridda damer här i salongen, det såg ut som de låg och sov. De kanske var på konferens, det såg väldige skönt ut.

På juldagen är det biopremiär för filmen En Del Av Mitt Hjärta, en romantisk musikalkomedi med musik av Tomas Ledin. Per spelar rollen som Kristoffer, som lever ett klassiskt singelliv i Stock­holm. En roll han tyckte mycket om att spela.

– Kristoffer har fått en hang up på killar som ägnar sig åt racketsport, det blir som en drog för honom och han försöker lägga av men kan inte.

Filmen utspelar sig förutom i Stockholm delvis i Pers gamla hemtrakter i Mölndal utanför Göteborg.

– Det var kul att jobba där, då kunde jag åka hem och hälsa på morsan och farsan under inspelningen.

Filmens handling vävs kring Tomas Ledins låtar och är regisserad av Edward Af Sillen. Manuset nappade Per på första gången han läste det.

– Jag tyckte direkt att det var kanonbra, det är ett djärvt grepp med svensk musikalfilm, jag vet inte om det gjorts i Sverige tidigare, berättar Per, som är ett stort musikalfan.

– Min känsla är att det kommer att bli väldige bra, men jag har ännu inte sett hela filmen. Av andra som sett den har jag hört att vibbarna är sköna, det är en “feelgood-movie”.

Per avslöjar att han eventuellt kommer åka till Täby Centrum vid premiären, gå till biografen och röra sig runt i publiken och tjuvlyssna på deras förväntningar före filmen, samt reaktioner under och efter filmen.

– På teatern far man ju direkt respons och det saknar jag när det är film. Den direkta analysen på teatern i jämförelse med att eftertexterna bara rullar är ju något helt annat. Antagligen kommer jag gå in i en konstig karaktär och gå dit iklädd en hoodie, konstiga brillor och en halsduk långt uppdragen. Jag kommer in lite sent och sätter mig längst bak i salongen för att se hur det går. Det har jag gjort förut.

– När jag tänker efter vet jag inte om det här är något man pratar om. Men Ledin kanske gör samma sak, han kanske sitter där någonstans med en dagstidning med stora utklippta hål?

Pers fantastiska energi smittar av sig, han är glad, skämtsam och bjuder på sig själv på ett varmt sätt. Han pratar glatt om när han på sin fritid följer med sönerna för att titta på deras basketmatcher och med skräckblandad förtjusning far den ärofyllda uppgiften att sitta i sekretariatet.

– Tänk att när jag spelar för 1200 personer på Chinateatern är jag inte ett dugg nervös, men när jag sitter i sekretariatet och domaren gör någon slags tveksam rörelse som betyder att jag ska sätta en pil åt ett visst håll eller skriva upp resultat på tavlan, då är jag nervös, då får det inte bli fel.

SOMMAREN 2000 CYKLADE Per tillsammans med Teater Cyklon, bestående av honom själv och kompisarna som kallar sig Tomten, Tjorven och Skrållan, genom Sverige på turné. Från Riksgränsen till Malmö, 330 mil, cyklade de, och spelade teater utmed vägen.

– Efter den turnén kände jag att saker inte kändes så omöjliga, allt går att göra om man vill det.

Den inställningen var nyckeln till Pers enmansshow som han uppträdde med året därpå. Kanske det han är mest stolt över av allt han gjort under sin karriär.

– Jag och mina kompisar slet så jävligt med den showen. Jag satt hemma och färglade planscher, efter det var jag ute och affischerade runt stan klockan sex på morgonen för att sedan gå direkt in i repetition och på nätterna satt jag och skrev. Det var jobb dygnet runt och resulterade i en liten succé vilket förstås var roligt, men det roligaste var att det gick att genomföra på ren kraft. Jag hade hyrt konserthuset i Göteborg och hade medarbetare att betala. Summa summarum efter två helger blev att jag gick 350 kronor plus.

TILLSAMMANS MED Henrik Schyffert och Johan Rheborg spelar Per föreställningen ART på Rival sedan i våras och föreställningen rullar på även kommande vår.

ART är en dramakomedi om vänskap, en fransk pjäs från 1998 skriven av Yasmina Reza, nu regisserad av Edward Af Sillen.

– Man far följa tre vänners vänskap som förändras för att en av dem köper en svin­dyr tavla vilket visar sig vara förödande för hierarkin i vänskapsgruppen. Det är skitroligt att spela, vi är på scen i en och en halv timme och grälar om en tavla.

PÅ FRÅGAN OM Per är stressad nu när det snart är jul blir svaret nej.

-Tvärtom blir jag lugn när andra blir stressade. Jag brukar köpa julklappar dagen före julafton och slå in dem på kvällen. I förra årets julrush såg jag en helt fantastisk dam som tog allt julklappspapper utanför en leksaksaffär. Hon liksom väste “Jag ska ha papper, jag ska ha papper”, sen knödde hon ner allt i väskan, hon tog papper, snöre, tejp och alltihop. Det var fantastiskt!

Han skrattar åt minnet. Julen firar Per både i Värmland hos sin fru Malins familj och i Göteborg med föräldrar och syskon.

– Det är rätt bra drag i vår familj, vi sätter på den ganska lilla teven på högsta volym när det är dags för Kalle Anka och så sjunger vi med för fulla halsar i alla låtar programmet igenom.

PER ANDERSSON

ÅLDER: 43 år.

BOR: Näsby Park

FAMILJ: Fru Malin och sönerna Tage 13 år och Ture 10 år.

Favoritställe: Täby Centrum

PERS FAVORITER​

Öppen brasa:

Mysigt både på hösten och på vintern.

Punsch.

Det kan man dricka hela året, punch är trevlig och lättar upp vardagen

Höst- och vintergrilla. ​

När det är kallt ute och man står mund­erad och slänger på grillen, det är riktigt mysigt att stå och huttra och grilla middagen.

Jazzmusik.

När jag är själv hemma spelar jag jazz.favoriter. min fru hatar när jag spelar snabb jazz ... jag går runt och giggar och dansar och skrattar med. Då blir jag på gott humör.

Basket.

Gå på söndernas matcher, det är riktigt roligt. Jag går runt och skriker på läktaren och är helt slut efter en match

Prova nya restaurangar med min vänner.

Tycker det är så jädra kul när man hittar något nytt som är kanon.

(AH! Vad jag låter som en gubbe! Brasa punsch och jazz.)

TEXT: ELIN BISANDER  /  FOTO: GUSTAF KAISER