Jag är i baskethallen sju dagar i veckan

Hon var superstjärna redan på college, har tio år bakom sig i den amerikanska damligan WNBA, och ett flertal europeiska storklubbar på meritlistan. När hon skrev på för Alvik förra våren kallade klubbdirektören David McCann värvningen för ”den största i klubbens historia”. Träffa basketprofilen Janel McCarville.

Du började satsa seriöst på basketen först som 15-åring. Var inte det förhållandevis sent?
– Jag är uppvuxen på en gård i Wisconsin med kor, häst-ar och grisar och det var lantbruket som gällde i första hand. Det fanns inte tid och möjlighet att ägna sig åt något annat och mina föräldrar hade inga möjligheter att skjutsa alla syskon hit och dit. Min första träningsarena bestod av en boll och en begagnad korg på ladugårdsväggen, men så småningom satte vi korgen på en stolpe, på rätt höjd och med riktig planka bakom. Det var då det blev riktigt roligt. Jag insåg också att basketen faktiskt kunde ta mig någonstans – ett stipendium kunde bli min chans att plugga på college. Då började jag träna på allvar.

Nu är du spelare i Alviks damlag, men också tränare för deras U16-tjejer i ett land där basket inte alls är den nationalsport den är i USA. Vilken sorts utmaning har det inneburit?
– När jag började visste jag inte vad jag kunde förvänta mig och det tog ett tag innan tjejerna fick förtroende för sin nya ”barska” amerikanska tränare. Jag arbetar mycket med deras självförtroende och försöker hela tiden flytta fram gränserna för vad de tror att de klarar av. När man kommer ut ur sin komfortzon utvecklas man. Det gäller lika mycket på basketplanen som i livet i övrigt. Laget har vuxit enormt under de 18 månader som vi tränat tillsammans och jag är otroligt stolt över deras framsteg.

Hur ser en vanlig vecka ut för dig?
– Jag är i baskethallen sex timmar om dagen, sju dagar i veckan. Antingen tränar jag själv, eller så coachar jag. På helgerna är det matcher, både för mig och för tjejerna. Resten av tiden går till återhämtning med vila, stretching och promenader.

Basket brukar vara förknippat med långa utövare. Behöver man vara lång för att lyckas?
– Nej inte alls. Man spelar på olika positioner och alla sorters spelare behövs. Du kan vara relativt kort, men ändå vara en duktig poängplockare, eller en fena på att passa eller försvara, vilket gör dig väldigt viktig i laget. Det finns en plats för alla. Sedan gäller det att utnyttja sin storlek på rätt sätt. Jag är 187 centimeter och väger 98 kilo. Jag möter ofta spelare som är längre och kan skjuta över mig, men eftersom jag är stark så använder jag min styrka till att hålla dem så långt borta från korgen som möjligt.

Du nobbade kontrakt med stora europeiska klubbar för att istället satsa på Alvik, trots en betydligt beskedligare lön. Varför?
– För mig handlar det snarare om livskvalitet än om pengar. Jag gillar vad jag har här med livet, klubben, vår coach, spelarna och jag tycker om att dela med mig av mina kunskaper till de yngre spelarna, se dem spela och utvecklas på matcherna. Dessutom slipper jag flyga kors och tvärs över Europa för att spela matcher. Jag är klar med den biten. Jag har utvecklat mina förmågor de senaste 20 åren för att göra det jag gör just nu.

Det låter som du tänker stanna?
– Jag har ett treårigt kontrakt med Alvik. Samtidigt, jag är 37 år och man vet ju inte hur länge kroppen orkar på den här nivån. Men om den håller och Alvik vill att jag stannar så gör jag gärna det. Och kan jag inte spela själv så vore det toppen att coacha på heltid, det blir förhoppningsvis nästa steg i karriären.

Saknar du familj, släkt och vänner?
– Ja, absolut. Samtidigt är jag van vid att vara borta, det är en del av jobbet. Min familj kommer ganska ofta över och hälsar på och jag åker hem till USA över jul och på sommaren. Det var svårare att hålla kontakten i början när jag började spelade i Europa runt 2005–2006.
Skype fanns visserligen, men det var inget som min familj använde. Min bror kom då på att han kunde ringa mig från sin arbetsplats, han trodde att de hade ett abonnemang med fria samtal. Det var ett bra sätt att hålla kontakten tyckte vi – tills han i slutet av året fick en telefonräkning på cirka 40 000 kronor från sitt företag, haha.

Vad är det bästa med basket?
– Att vinna. Det är ju det primära målet i alla sporter. Men det handlar också om vänskap, alla människor man möter och laganda. För mig har det även inneburit att jag fått se stora delar av världen och jag kan tacka basketen för så mycket.

 

Alvik Basket

Grundades 1966.
19 stycken SM-guld på herrsidan.
Cirka 1 000 aktiva medlemmar.
Representationslag i Svenska Basketligan dam, Superettan herr och Svenska Basketligan Special (för spelare med olika funktionsvariationer). Yngsta spelaren är 3 år, äldsta 67 år – vill du börja spela basket, kontakta kansliet via hemsidan: alvikbasket.nu

Text och foto: Mia Wibacke Bornberger