HALLEHJULJA FÖR CATRINE NÄSMARK

Vad har Anders Zorn och Carl Larsson gemensamt? Jo deras tavlor hänger på Kungliga slottet, liksom porträtten av kungen och Drottning Silvia målade av Danderuds-konstnären Catrine Näsmark. Vill du läsa om en människa som är praktiskt, förnuftig och gäller saker som är lagom så bläddra förbi. Den här artikeln handlar om konstnärinnan som älskar Cadillacs, snabba hojar, hattar och klackar

I DEN STORA ATELJÉN på Enebybergsvägen håller hon till om dagarna. Efter bilfärden i sin Cadillac med golden retrievern Jackie vid sin sida kliver hon in, hälsar på tavlorna och ser till att de mår bra. Sedan sätter hon på riktigt hög musik, drar på sig målar­rocken, låser dörren, stänger av telefonen, kopplar upp hjärnan mot själen och går in i sin bubbla. Det är dags att skapa konst.

Hennes senaste utställning “Hallehjulja – kärleken till allt som rullar” är sprungen ur hennes egen fascination till allt från häftiga bilar och motorcyklar till skateboards, inlines, kundvagnar och rullatorer.

– Allt det här har liksom sin egen religion, ta bilmärken som exempel, om man har Cadillac så tillber man allt inom Cadillac.

Catrine talar av egen erfarenhet, hennes senaste bilinköp är en Cadillac Eldorado kupé från 1973. Hennes kärlek till bilen är stark och övertygelsen om att den är rätt för henne är stor.

– Jag ogillar att vara praktisk. Innan den här bilen körde jag en V70 och det var allt annat än min grej. När vi är små och leker med bilar tänker vi ju inte på praktiska saker som andrahandsvärde eller bagageutrymme. Varför skulle jag tänka så nu?

Doften, motorljudet och känslan att framföra fordonet är något Catrine älskar. Hon ser det som att köra ett konstverk, bilen ska få synas och ta plats. Hon framför den gärna iklädd finklänning, höga klackar och med en hatt på huvudet.

– Generellt gör jag det mesta lite för stort. Jag målar lite för stort också, det finns något ståtligt med det. Det här joggingbralla-samhället som vuxit fram är så trist. Jag älskar att inspireras av bilder på människor från 1800-talet, folk var så fina på den tiden.

OFTA FÅR HON i uppdrag att porträttera kända och okända människor. Hon målar även mycket naket, motorcyklar, människor i rörelse, och annat som hjärtat är fyllt av för stunden, som hon uttrycker det. Många av hennes tavlor har som gemensamt ett rutmönster i olika färger, antingen målade i akryl eller så är rutorna urklipp från tidningar, böcker och tapeter. Rutorna uppkom den gången hon skulle måla sig själv naken på sin motorcykel och var ett sätt att “pixla bort” vissa delar av motivet.

Måla och skapa konst har Catrine Näsmark gjort sedan barnsben. I källaren hemma i Djursholm hade hon en studio och när hon fick frågan vad hon skulle bli när hon blev stor fanns inget tvivel. “Konstnär” svarade hon tvärsäkert och stödet från föräldrarna var stort.

– Inte en enda gång höjde de på ögonbrynet eller ifråga­satte hur jag skulle kunna försörja mig på mitt målande. Jag är så oerhört stolt över dem, det är en så fattig tanke att tänka att man inte ska kunna försörja sig på det man dröm­mer om. Det finns tillräckligt med oro i världen, varför inte ägna sig åt det man tycker är roligt?

KÄNSLAN AV EUFORI infinner sig varje gång Catrine målar. En stark känsla av lycka fyller henne. Livet är fyllt av toppar och dalar, bekymmersfritt berättar hon om sin egen misstanke att hon är bipolär.

– Dessa toppar är urkraften till mitt skapande och känslan är oerhört häftig, tänk om jag kunde omvandla den till energi och ge till andra. Att få vara i det lekfulla utrymmet där det inte finns några nej eller förbud är helt fantastiskt.

Dalarna är också starka, och behövs för att känna kontras­terna, menar Catrine. Döden är ständigt närvarande och gör sig ofta påmind. För tio år sedan gick hennes älskade pappa bort.
– Igår hörde jag Eurythmics låt “When tomorrow comes”. Tårarna sprutade och jag tänkte på hur lycklig pappa hade varit om han visste att barnbarnen har samma humor som jag och över att jag har hittat kärleken. Saknaden jag kände var så jävla stark, jag vill hålla hans hand och krama honom men samtidigt är jag så lycklig över att få sakna honom.

Relationen till föräldrarna får henne att reflektera över hur hon själv är och vill vara som mamma till sina tvillingpojkar Ernst och Jacob.

– Det är som med bilen, det får inte bara bli praktiskt. Jag funderar mycket på vad jag vill förmedla till mina barn. Humor, lek och att njuta är så oerhört viktigt.

CATRINES ENERGI ÄR FANTASTISK. Hon skrattar och gråter om vartannat medan hon pratar. Det hon säger känns självklart, och så enkelt. När hon pratar om glädje smittar hon av sig, och det är precis som hon säger – glädje är det lilla.

– Bilden av att vara glad kan vara en stor fest, men det är inte självklart att jag är glad för att jag har en fest. Det som gör mig genuint glad är när mina barn och min kille är kreativa, när jag är på promenad med hunden och någon hälsar på mig. Det enkla mötet med andra människor.

Och så blir jag glad bara av tanken på att livet har så mycket att erbjuda! +

CATRINE NÄSMARK OM

KONST – Konst är näring, jag behöver skapa varje dag, annars skakar det i händerna. Jag blir berörd, förförd och bestört av andras konst.

KONTRASTER – För att kunna leka behövs ett allvar. Feta motorcyklar framförda av någon med höga klackar och klänning med änglavingar, det är kontraster jag älskar.

INSPIRATION – Jag blir inspirerad av musik, mina barns ord, händelser, att köra hoj och av ord.

 

CATRINE NÄSMARK

ÅLDER: 48 år.

FAMILJ: Tvillingsönerna Ernst och JAcob, 12 år, Kärleken Hans det sade “PANG” på första dejten.

BOR: Nyinfyttad på Lidingö.

BAKGUND: Utbildad scenegraf vid Danmnarks Designskole.

AKTUELL: Utställnig “Hallehjulja – kärlen till att som rullar”

MOTTO: “Gör DIN grej och följ ditt hjärta”

TEXT: ELIN BISANDER  /  FOTOT: GUSTAV kAISER