FOTOGRAFER SOM BERÖR

UNDER SIN BARNDOM satt Jörgen ofta och tittade och fängs­lades av foton i böcker som fanns hemma. Pappa var rektor på en skola och jobbade med historia. Specialiteten var första och andra världskriget.

– Hemma fanns tusentals böcker, jag tyckte att foto­grafierna var fantastiska och drömde om att bli som de fotograferna.

Jörgen fascinerades genom åren av dokumentärt foto­graferande och satte upp som mål för sig själv att bli en väldigt duktig fotograf. Han utbildade sig på fotoskola i sitt hemland Danmark, och efter att han tagit bilder i Kambodja som en fransk bildbyrå uppmärksammat tog han deras råd och begav sig till det som då var Jugoslavien. I två och en halv månad var han på plats mitt i en krigszon.

Det hade talats mycket om folkmord och etnisk rensning i Jugoslavien, men det var ännu inte bevisat att det pågick på riktigt, berättar han.

Jörgen bestämde sig för att hitta bevisen för att det var sant. Tillsammans med hjälpsamma människor på plats vandrade de tillsammans 25 mil genom bergen för att ta sig till byn Gorazde. Vägen dit var lång och de vandrade nattetid i mörker, flera gånger blev de attackerade.

– Killen som gick framför mig blev skjuten i huvudet un­der vår färd. Jag var väldigt koncentrerad på hur jag skulle agera om vi blev beskjutna, när jag kom fram till Gorazde förstod jag hur viktigt det var för invånarna att bilderna på vad som skedde kom ut. De var oerhört hjälpsamma.

Fotona som Jörgen tog var på en massa lik liggande i en flod, foton som visades över hela världen.

– Mina foton var bland de allra första som kom ut och det fick mig att verkligen inse att bilder kan göra en oerhört stor skillnad.

FRÅN KRIG TILL ANNAT ELÄNDE. Under förra året ställdes Jörgens foton som han tagit för Operation Smile ut. Deras uppdrag är att med volontära sjukvårdsinsatser utföra operationer på människor födda med läpp-, käk-, eller gomspalt. Dessa operationer ger barn och vuxna möjlighet att leva ett värdigt liv.

Tillsammans med Operation Smile reste Jörgen till Filipinerna, Mexico och Ghana. På plats dokumenterades livet innan operation och livet efter.

– Vi var ju på tre olika kontinenter och dessa resor gjorde det tydligt att det var tre olika sätt att se på proble­met med läpp-, käk-, gomspalt. I Afrika säger man att det är något kvinnan gjort fel under graviditeten, eller att månen stått fel. Männen lämnar ofta kvinnan och barnet.

I Filippinerna tror en del att det är kvinnornas fel, en del inte. I Mexico är det helt annorlunda, där vet man att det är något som händer under fosterstadiet de första veckorna.

I GHANA TRÄFFADE Jörgen Mary som var i tioårsåldern. Mary fick inte äta ur samma skål som resten av familjen i rädsla att hennes missbildning skulle smitta dem.

– Hon bor i ett litet fiskesamhälle och när vi träffades frågade jag om vi skulle gå ner till stranden. Då berättade hon för mig att hon aldrig varit nere på stranden, hon fick inte det eftersom hon var så ful, berättade hon.

När Jörgen kom tillbaka för att dokumentera livet efter operationen sex månader senare var läget helt annorlunda.
-Mary ville då visa mig sitt nya favoritställe, så vi gick ner till stranden. Det var härligt att se. Hon var en helt ny person. Det var som att de runt omkring henne hade glömt allt, hon fick äta med familjen och blev behandlad som de andra.

-Tyvärr tänker många ofta på hur folk är efter att man har sett hur de ser ut. Jag tror att det är svårt om man inte har haft en sådan missbildning att förstå hur svårt det är. Vi fick se hur stor skillnaden blev och hur fantastiskt liv de kan få jämfört med innan.

I Filippinerna träffade Jörgen en pojke som heter John Kurt. Han gömde sig hemma och ville inte gå i skolan. Hans bästa vän var hans mamma, och hon kämpade för att han skulle ha ett bra liv. Han var sju år gammal och blev kallad för olika öknamn av sina skolkamrater.

När Jörgen kom tillbaka ett halvår efter operationen hade livet förändrats radikalt även för John Kurt.

– Han var i skolan igen och han var glad. Självklart hade han halkat efter kunskapsmässigt men äntligen var han på väg åt rätt håll. Jag kommer aldrig glömma dessa barn och alla deras föräldrar.

UNDER RESORNA till Ghana, Filippinerna och Mexico tog Jörgen omkring 20 000 foton, ett urval gjordes och blev till en utställning på Fotografiska. Den är nu på väg till Mexico och USA. Jörgen drömmer om att göra resan en gång till när det gått ytterligare ett år.

– Jag vill se om Mary fortfarande älskar stranden och om John Kurt fortfarande går i skolan. De var helt fantastiska människor och jag vill så gärna träffa dem igen.

JÖRGEN HILDEBRANT

Ålder: 53 år.

Bor: Kottla.

Familj: Gift med Malin, har en 24-årig utflugen son som är hans allra bästa vän

Favoritplats på Lidingö: Långängen