Estetik före Praktik

Lidingö och Sticklinge välkomnar Catrine Näsmark med öppna armar. Till invigningsfesten i november kom runt 600 personers. Galleri Fallera har blivit Galleri Näsmark

I SLUTET AV FÖRRA året gick flyttlasset från Bromma till Lidingö. Det var kärleken Hans, som bott här i 20 år, som fick Catrine att byta bostadsort. I samma veva tog hon över galleriet i Sticklinge. Omkring 600 personer kom till Galleri Näsmark för att välkomna henne nu i november.
– Det var så mycket folk att jag i efterhand fick en blackout och kom inte ihåg till vem jag sålt vilka tavlor. Som tur var hade de själva koll så att allt blev rätt ändå. Många har familjer och jag vet hur det är med fullbokade helger och att man har mycket saker för sig. Därför känner jag en oerhörd tacksamhet över alla som kom. Det kunde inte ha blivit en bättre start!

Till invigningen kom mycket Lid­ingöfolk, gamla och nya kunder och en hel del, för Catrine, nya människor. Catrine tog över lokalen från Anders Odeen och Per-Åke Persson, som drivit Galleri Fallera där sedan 2012.
– Jag är evigt tacksam för dessa un­derbara män som jag tagit över efter, de har verkligen tagit mig under sina vingar och gett mig en fin övergång.

Hon understryker att hon inte själv är en gallerist, men att hon mer än gärna välkomnar andra konstnärer att ställa ut i galleriet.
– Jag vill inte ta ansvaret för att sälja andras konst men de far gärna visa och sälja sin konst här. Den här lokalen är så underbar! Jag kommer att styra upp kurser, event och teambuilding ­aktiviteter.
Catrine har tidigare ställt ut i gall­eriet och även träffat Anders och Per-Åke på Ö-resan, ett evenemang på Lidingö som innefattar vackra ve­teranbilar, frågetävling och lunchträff av dess förare på Skogshem & Wijk. När hon fick frågan av Anders Odeen att även ta över arrangemanget kring Ö-resan var svaret självklart.
Självklart gör jag det, jag älskar det! Man åker runt och tutar på varandra och avslutar med en gemensam lunch efter  frågetävlingen, det är jätteroligt.
Själv åker hon runt i sin ljusblå Ca­dillac Eldorado från 1973, ett fordon som gör henne lycklig …
– Skulle jag vilja vara praktisk så hade jag ju köpt en Volvo, men estet­iken går före praktiken. Jag blir lycklig av min Cadillac. Det är ju en materiell sak, men det handlar inte om det, utan om gemenskapen som sker runt omkring. Vi far plats hela familjen i bilen och med den kan vi åka och käka middag och hitta på roliga saker.

Tre gånger har pärlan dock legat ute på Blocket och tagits bort till intress­erade köpares stora förfäran ungefär samtidigt som de tänkt slå till.
– Ångesten för mig att göra så ibland. När den kommer vill jag sälja allt. Men när jag mår bättre så tar jag tillbaka annonsen igen. Jag vet inte vad det är som gör att jag älskar min bil och min motorcykel så mycket, det är kanske för att det är som en leksak man kan använda som vuxen, jag far en sådan nostalgikänsla av dem.

Just nu är ånges­ten som dessvärre drabbar Catrine till och från långt, långt borta.
– Perioden jag är inne i nu är så himla ljus, jag är som ett litet barn som skuttar runt och är glad. Jag vet att ångest­en kommer en dag, då kanske jag sätter upp en lapp på dörren till gall­eriet med texten “Stängt på grund av sjukdom”. Det var någon som sa till mig att man ska bli vän med ångesten istället för att se den som skräckinja­gande. När jag mår dåligt känns det jättebra att måla, det är så trösterikt. När det är som värst far jag medicine­ra, jag är rädd att stöta bort folk men har världens gulligaste kille som förstår mig och som vill hjälpa mig.  Ungefär samtidigt som Catrine tog över galleriet flyttade hon även från villan i Bromma till en ny i Högberga. I och med detta fördubblades familjen eftersom Catrine och hennes två söner flyttade ihop med Hans som även han har två söner.
– Nu har vi fyra tonåringar i huset och håller på att göra i ordning så att alla ska få plats på ett bra sätt. Vår ambition är att vi ska samlas och äta middag tillsammans varje dag. Alla har ju tusen grejer för sig men det är så fint att äta middag tillsammans och prata om allt som händer. Det är verk­ligen jättespännande att bygga ett hem tillsammans. Och det är ett så läckert område att bo i!

Catrine målar många porträtt men även hästar, motorcyklar och bilar. Hon tycker om gränslandet mellan verklig­het och saga och att drömma sig bort i hojvärlden där hon far köra på en vägg iklädd paljetter och änglavingar, applå­derna dånar …
– I flera veckor övade jag på att köra motorcykel på “Wall of death” inför publik på Sweden Rock. I sista stund blev jag rädd, jag kände att jag inte övat klart och stod i mitten och grät som ett barn. “Jag kan inte, jag vill inte, jag vill åka hem till min familj!” grät jag. Den gången blev det inte något, men det är fortfarande en dröm som kanske en dag blir verklighet. Återigen är det kontrast­en jag älskar så himla mycket – det ljuvliga gulliga mot det hårda farliga.

Vilken av dina målningar är du mest stolt över?
– Det är en tavla med Djursholms-männ­iskor som hängde på Restaurang Yolo i Djursholm tills de lades ner. Den heter “Jag tar notan” och jag tycker väldigt mycket om den. När jag tittar på mina porträtt av kungen och drottningen som hänger på slottet känns det bra i magen fast det är 15 år sedan jag gjorde dem. Jag känner mig stolt över dem och kan verkligen stå för dem.
Vilken är “drömträffen” I porträtt­sammanhang?
– Obama skulle jag vilja träffa och av­bilda. Han är liksom jag vänsterhänt och jag har avbildat många vänsterhänta. Jag måste bara ta mod till mig, hur svårt kan det vara? Det räcker ju med att någon som läser det här magasinet känner någon som känner någon.

Var du nervös lnför mötet med drottningen?
– Nej, och det skulle jag inte heller vara om jag träffade Obama. Jag kan ju bara vara mig själv. När jag träffade drott­ningen fick jag instruktioner om att inte säga ” du” till henne. Det sprack direkt. Under en rundtur på Ulfsunda Slott där hon var en av deltagarna blev jag så en­gagerad så jag duade henne flera gånger, sedan råkade jag säga “fan” också. Jag blir så exalterad när jag återberättar om mina verk och går in i mig själv. Då blir orden som de blir. Hon tog inte illa upp, hon var verkligen jättegullig.
Till Galleri Näsmark är man välkom­men för att köpa konst, titta eller bara in­spireras. Öppettiderna varierar, men som man kan läsa på skylten i fönstret är det öppet “Hyfsat ofta”. Catrine välkomnar nya ideér och samarbeten och kommer att prova sig fram med olika saker.
– Yogakvällar och musikkvällar med spelning och dans är jag sugen på. Kanske blir det ett Lidingö-år med lokala konst­närer som ställer ut, det skulle även vara roligt att ta in konstnärer från till exempel Rinkeby, kom gärna med förslag! Det blir så bra det här. Lidingö känns som ett eget gulligt litet land, här finns allt man behöver. Jag trivs verkligen i mitt hus och i mitt galleri.

TEST: ELIN BISANDER / FOTO: GUSTAV KAISER

CATRINE NÄSMARK

I KORTHET

ÅLDER: 49 år.

AKTUELL: Utställningen
“UnderBan” på Galleri Näs­mark, en llttk!ädd utställning under “”‘8 månad, titta på hemsidan för mer information.

BOR:
Högberga.

FAMILJ: Sambon Hans, sönder Jacob och Ernst 13 år. Hans barn Carl 17 och Axel 15. golden retrievern Jackie

FAVORITPLATS PÅ LIDINGÖ:
Kärleksstigen som ligger precis nedanför mitt hus
Det är så mysigt att gå ut med hunden nere vid vattnet

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*