En spirituell skogsnymf

Med poetiska texter och melodier som sätter sig direkt har singer-songwritern Anna Vild stakat ut kursen rakt mot den svenska vispophimlen. Bromma Magasin har träffat en kreativ sångerska som – ursäkta klyschan – faktiskt har många strängar på sin lyra.

Det är kallt, blåsigt och ett envist regn kommer och går vilket gör mitt och Anna Vilds möte till en utmaning. Jag hade tänkt fotografera henne i en trolsk utomhusmiljö men inser, högst motvilligt, att det inte kommer fungera. Vi stannar inne.Efter en stund verkar det dock som om vädergudarna trots allt bestämt sig för att samspela med oss och ett svagt ljus bryter igenom de mörka molnen.

Och Anna tvekar inte en sekund, innan jag hinner blinka sitter hon barfota på en stubbe med en gitarr i famnen. I sin vita skira klädsel, sitt böljande midjelånga rödblonda hårsvall och grönskan runt omkring liknar hon en älva.

Anna Vilds debutalbum ”Vårskrik” som kom i april låter som essensen av svensk vispoptradition. Kopplingarna till förebilder som Bo Kaspers Orkester och Cajsa-Stina Åkerström är uppenbara, även om hennes främsta husgud har varit Rikard Wolff. På samma gång är Anna Vild något helt eget. Hennes texter är personliga och poetiska och melodierna spänner över ett brett spektrum, från skönt bossa nova-gung, jazz och blues till nordiskt vemod och kulning som ger gåshud. Och skapandeprocessen är häpnadsväckande snabb.

– Jag skriver allt material själv och har hela tiden komponerat på ett ganska speciellt sätt. Det är lite svårt att beskriva, men jag får en känsla av att nu är det dags och då är det bara att sätta igång. En låt tar kanske 20–25 minuter och allt kommer samtidigt, både text och musik, berättar Anna och börjar nynna på en melodi.

Hon växte upp på landet utanför Mariefred med en pappa från Smedslätten och en mamma från Stockholms innerstad, vilket gjorde att Anna hela tiden hade en nära koppling till huvudstaden.

– När jag skulle börja på gymnasiet bytte jag landet mot Bromma och bodde till en början i en liten lägenhet vid Höglandstorget. Numera delar jag tiden mellan Varberg och Stockholm, jag bor och arbetar i båda städerna.

Efter gymnasieåren på Kulturama i Hammarby Sjöstad följde bland annat dansskola i London och Musikhögskolan i Piteå. Anna hade även planer på att bli gymnasielärare, men blev kontrakterad av underhållningsjätten 2Entertain, vilket ledde till en flerårig resa som artist, dansare och medproducent i olika uppsättningar och krogshower både i Sverige och Europa.

– Det var fantastiska år, men samtidigt väldigt fysiskt krävande. Det slutade med att jag brände ut mig totalt, både kroppsligt och själsligt. Under första halvan av 2016 låg jag i sängen nästan dygnet runt och kunde nätt och jämt ta mig ut i köket på egen hand.

Kollapsen blev samtidigt en vändpunkt i livet och startskottet för den musikkarriär som hittills mynnat ut i två ep och ett fullängdsalbum – och en parallell medial karriär.

– Dragningen till det spirituella har nog alltid funnits inom mig och jag utbildade mig i den vevan till energiterapeut. Det innebar ju också att jag vårdade mig själv, det var oerhört terapeutiskt, en riktig life saver. Och nu jobbar jag med att hjälpa andra.

Hur fungerar det?
– Energiterapi handlar mycket om samtal. Energi är ett språk, ett system i kroppen precis som blodomloppet eller nervsystemet. Vi bär alla på energimässiga sår, som är olika djupa hos olika individer. Kanske blev vi avvisade som barn, vilket genererar ett visst beteendemönster som vuxen. Jag tonar in på personen och reder ut var taggen sitter någonstans. Sedan pusslar jag ihop bitarna och försöker hitta ett sätt att läka såret. Det är inte alls så flummigt som det kanske låter. Jag har pluggat neuropsykologi tidigare och har planer på att så småningom börja forska inom beteendevetenskap.

Har det genererat nya ingångar till musiken?
– Definitivt. Från att tidigare ha varit extremt privat och sluten som person har jag kunnat öppna upp och då händer det mycket på det kreativa planet. Det är när jag tillåter mig själv att glida in i alternativa tankebanor, att tänka i fler dimensioner, som jag vaknar om nätterna med låtar i huvudet.

Anna Vild skriver sällan om kärlek utan tar oftast avstamp i sin egen livsåskådning. Inledningsspåret på albumet, ”Skål för våren”, är en direkt hyllning till Malin Matsdotter, som 1676 brändes levande på bål för häxeri vid Katarina kyrka, en plats som betytt mycket för Anna.

– På gymnasiet blev jag ombedd att sjunga Leonard Cohens ”Halleluja” på julavslutningen i Katarina kyrka och de flesta undrade nog varför just jag stod där framme vid micken, jag var ju bara en ”simpel musikalartistelev”. Men lärarna insisterade och det är fortfarande den största scenupplevelsen i mitt liv. Hjärtat ville men hela jag var skräckslagen. Det kändes som om jag lämnade kroppen och såg allting uppifrån. Efteråt blev det helt tyst i vad som kändes som en evighet och sedan brakade applåderna loss och jag kunde inte släppa det. Vad hände egentligen? Vad var det med den här platsen? Efteråt började jag läsa, googla och leta, och då fastnade jag i häxprocesserna och nördade ner mig fullständigt.

Ända sedan debutsingeln ”Svalors hemlighet” har Anna Vild arbetat med producenten Marcus Åkesson. Något skivbolag är hon inte kopplad till, utan all utgivning sköter Anna själv. I de delar hon behöver hjälp, med till exempel pr och distribution, anlitas konsulter.
– Och det betyder visserligen att jag blir pank på kuppen, men det får vara så. Jag har investerat allt jag äger i albumet och känner mig så nöjd med det. I min ålder bildar andra familj och köper bil och hus, jag har valt den här vägen istället och det passar mig mycket bra.

Upplever du att folk i din omgivning är skeptiska till dina livsval?
– Ja, absolut. Men jag anser att det mesta i livet börjar med en dröm, en vision, och om man tillåter sig själv att drömma så har man nått långt. Sedan kan naturligtvis inte alla drömmar gå i uppfyllelse men för mig smakar allt bättre om jag mellan varven kan vila i fantasin – och förverkliga några av guldkornen

 

Anna Vild

Ålder: 30

Familj: Mamma, pappa och syster

Bor: Delar tiden mellan Varberg och Stockholm, har en lägenhet nära Brommaplan.

Gör: Musiker, energiterapuet och student vid beteendevetarprogrammet på distans.

Aktuell med: Debutalbumet Vårskrik

Intrument jag spelar: Tolvsträngad gitarr, munspel (samt piano när ingen här)

Ser fram emot: Alla nya samarbeten som albumsläppet generarat

Läser just nu: Sagan om isfolket (en bokserie jag rekommenderar atill alla med ett nyfiket hjärta för mysik)

Motto: Gräv där du står. Alltd

TEXT OCH FOTO: MIA WIBACKE BORNBERGER (DÄR ANNAT INTE ANGES)