En Gotländsk ängel

Han har en kombination av skyhög altruism och snärtig målarpensel, toppat med en stor dos mörk humor. Målarproffset och programledaren Johnnie Krigström är välbekant från såväl Roomservice,
Hello Africa och Sofias Änglar.
Hans uppdrag: Att lära oss att skilja på rätt och fel, både när det kommer till spackling och världens orättvisor

DET FANNS EN magisk barndomstid på Gotland, då som­margästerna åkte tillbaka in till storstaden, då hela Själsö sveptes in i en alldeles ljuvlig höst­stillhet. Den anades från folktomma trädgårdar och mörka skogar. För Johnnie Krigström handlar det om nostalgi och härliga minnesbilder när han tänker tillbaka på sin barndom. Han växte upp på en liten semesterort, norr om Visby där endast tio fritidshus beboddes året om. Johnnie beskriver barndomens Själsö som en sällsynt idyll, där fantasin fick röra sig fritt i indiansko­gen och i döda dalen. Där han och hans kompisar knöt starka band av vänskap och till naturen.

– Det var doften av tång som fick oss på full när vi letade hus på Lidingö för drygt tio år sedan. Min fru väntade vårt andra barn och vi var i behov av ett större hus. Jag minns att vi stod i trädgården på visningsdagen och bestämde oss direkt. Jag visste att jag ville ha ett tegelhus i ett naturnära område, och så doftade det hav, säger Johnnie på klingande gotländska.

Johnnies kök överraskar mig, jag hade föreställt mig ett ljust och toppmodernt utrustat kök, men istället möts vi av Piero Fornasettis ikoniska kvinnoansikten som är tapetserade längs en vägg, häftiga retro-köksluckor i mörkt trä, färgglada rumsdetaljer och lekfulla konstföremål.
– Jag älskar tapeter, det är mycket roli­gare än färg! Fornasettitapeten görs inte längre, jag köpte de sista rullarna, du kan få köpa om du är intresserad? men de är inte gratis.
Han försvinner ut i hallen, och berättar upprymt om tavlorna som hänger där, man kan ana en viss vurm för samlar­objekt.
– Jag och mina barn älskar serietidningar! Captain America och Wolverine-serieom­slagen är faktiska original av serieskap­aren Stan Lee.

 Har du alltid varit Intresserad av lnrednlng?
– Jag översköljs av nya inredningsideer och miljöer varje vecka då vi spelar in tv-serien Sofias Änglar på rullande band. Jag har väl egentligen inget annat val än att gilla det. Skämt åsido, jag rycker om vackra saker, det har jag alltid gjort.

Ni gör ju om andra människors hem, hur mycket får de själva bestämma?
– Familjerna som vi hjälper är ofta så an­satta av annat, så det finns inte i deras sinnevärld att lägga sig i. Vi tar ju över ansvaret för att hjälpa dem. Att hjälpa andra, är att sätta sig in i deras situa­tion. Vi känner att vi fyller en funktion; vi känner att vi har något av värde att erbjuda. Jag kommer nog aldrig kunna göra något annat framöver. Om Sofias änglar läggs ner av någon anledning, kommer jag gå tillbaka till måleriet.
Då kommer jag måla hemma hos Rolf och Inger ute i villaförorten igen.

Johnnie halkade in i tv-branschen på ett bananskal för 18 år sedan. Han arbetade som målare i byggnaden där produktions­bolaget Jarowskij höll castingen för den nya programsatsningen Roomservice.
– Jag blev förvånad och nyfiken överalla målare som sprang i korridorerna när jag jobbade. När jag senare insåg att de provspelade för ett inredningsprogram, så gick även jag på castingen, och fick jobbet, till min frus förtret. På den vägen är det. Jag hade ingen aning om vad jag gav mig in på. Vi jobbade otroligt hårt, det var långa inspelningsdagar, ibland upp till sjutton timmar i sträck, vi reste till 23 olika länder för att spela in avsnitt. Jag kunde vara borta i veckor, månader. Det var tufft men också otroligt roligt. Idag är det ett helt annat tempo och andra spelregler. Idag har jag har tid att äta middag med familjen, det fanns inte på världskartan för tio år sedan. Jag var tyvärr inte speciellt närvarande när mina barn var små, det kan jag ångra idag. 

Vad är du mest stolt över att du uppnått under din karriär hittills?
– Alla mina ungar i Etiopien, svarar han genast med ett leende på läpparna.
För tolv år sedan reste Johnnie och Roomservice-kollegan Mattias Särnholm till Etiopien i Afrika för att bygga ett barn­hem tillsammans med Unicef( Program­met sändes i tio delar på kanal 5. Han beskriver det som en fantastisk resa som förändrade honom.
– Vi var borta i två och en halv månad, och det förändrade min syn på världen totalt. Tidigare såg jag världen genom mina naiva turistglasögon, men efter tre veckor i Etiopien försvann turistfiltret för alltid. Jag är så stolt över våra tolv barn som bor på barnhemmet idag. Alla som var i Etiopien och jobbade med projektet har engagerat sig efteråt för att samla in pengar via galor och diverse välgörenhets­aktiviteter. Vi håller stadig kontakt med våra barn, fem av barnen som inte länge är några barn, studerar numera på univer­sitetet, det är fantastiskt! Gå in och titta på barnhemmet.se

JOHNNIE HAR EN FENOMENAL förmåga att snabbt switcha om från allvarsam till en lättsam spelevink, en egenskap som antagligen är nyckeln till hans framgång både i arbetslivet och privat. Han berättar att programserien Roomservice gick hem hos svenska folket tack vare deras vardag­liga approach, att han och Mattias inte låtsades vara något de inte var, utan bara gjorde sin grej. Så som de skulle ha gjort  en vanlig dag på jobbet.
– Jag tar livet som det kommer, och har egentligen aldrig gått igenom någon större livskris, även om jag ryckte att det var lite jobbigt att fylla fyrtio år. Jag lever väldigt mycket i nuet, är impulsiv och futtar snabba beslut, utan att tänka efter så mycket. Det är min fru som rar ner mig på jorden, hon är den vettiga av oss. Det är hon som analyserar, huruvida vi behöver en ny tvättmaskin eller inte. Men när det kommer till renovering, så har jag sista order.

Tröttnar du aldrig på att måla och snickra?
– Jag älskar att jobba med händerna, spe­ciellt när jag är ute på landet och är ledig uran någon deadline, det ger mig en slags inre ro.

Jag frågar honom om han alltid är så­där glad och rolig som man är van att se honom i tv-rutan, finns det inger mörker?
– Jag är nog mest glad och högljudd, men jag har förändrats med åldern. Jag hoppas och tror att jag har blivit bättre på art lyssna. När jag var yngre ryckte jag väldigt mycket om att höra min egen röst. På tal om mörker, ibland kan jag verkligen sakna mörkret, du vet det där becksvarta fridfulla mörkret som jag växte upp med på Gotland.

Johnnie Krigström

Ålder: 46år

Familj: Fru, två barn, katt, samt 12 bar i Etiopen

Bor: Tegelvilla på Lidingö

Aktuell: Sofias Änglar.

Favoritplats på Lidingö: Grönsta Gärde

TEXT: NADYA GRUNER FOTO: GUSTAV KAISER