DRÖM: OS I TOKYO

Gribbylunds-tjejen Ashwathi Pillai blev som 13-åring Sveriges yngsta elitklassade badmintonspelare någonsin. Fårra året tog hon SM-guld och guld i lagmatchen i Ungdoims-OS i Buenos Aires. Nu satsar hon på OS i Tokyo 2020

ASHWATHI ÄR UPPVUXEN i Bangalore, en storstad i Indien med drygt elva miljoner invånare. Föräldrarnas flytt från byn Kanyakumari var en stor omställning.
– Det blev en kulturchock för mina föräldrar, byn och staden är väldigt olika. I Bangalore bor det 500 gånger så många människor som i Kanyakumari.

När Ashwathi är nio år gammal flyttar familjen till Sverige. Pappa Vinods arbete för dem till Stockholm och familjen flyttar in i en villa i Gribbylund. När jag pratar med Ashwathi tänker jag att det måste ha varit en jätteomställning att flytta från Indien till Täby. Jag föreställer mig att hon har massor av spännande iakttagelser på skillnader att berätta om. Istället berättar hon helt obekymrat att familjen har samma liv här som de hade där.

– Vår kultur och våra traditioner har inte ändrats ett dugg. Hemma äter vi bara indisk mat, vi pratar vårt språk malayalam och lever precis som innan, berättar hon på perfekt svenska. Man hör inte det minsta att hennes modersmål är ett annat.

I Indien gick hon på en av de bästa skolorna i staden och spelade badminton som en fritidshobby. Hon beskriver barndomen i Bangalore som väldigt harmonisk och fin.

– Det var en tid då inte smartphones var det enda sättet att vara social på. Varje dag när jag kom hem från skolan slängde jag av mig skolväskan och sprang ut för att leka med mina grannar. Vi lekte jämt.

Planen var att familjen Pillai skulle bo i Sverige i två års tid och sedan flytta tillbaka till Indien, men när det visade sig att både Ashwathi och hennes lillebror Deepak var så duktiga i badminton ändrades planerna och de bestämde sig för att stanna kvar.

– Min pappa hade stort intresse för sport när han var yngre men hade inte infrastrukturen och stödet för att kunna satsa fullt ut. Därför bestämde han sig för att ge oss den chansen och började träna oss och på den vägen är det. Både jag och min bror är bland de bästa spelarna i Sverige.

I år vann hon sitt andra senior-VM-guld i det individuella spelet och så vann hon lagmatchen i Buenos Aires 2018 i Youth Olympics.

– Att vinna ger mig motivation, det får mig att titta framåt till större grejer som jag vill göra bra ifrån mig i.

Nu försöker hon bli kvalificerad till OS i Tokyo 2020.
– Det är verkligen en dröm. Jag måste resa runt och hålla mig skadefri och det blir tufft, riktigt tufft!

En badminton-karriär som Ashwathis kräver en hel del träning. Två träningar sex gånger per vecka står på schemat med gym, löpning, styrka och, självklart, badminton. Träningarna äger rum på Täby Racketcenter.

– Min klubb är den bästa i Sverige, den är mångkulturell och jag gillar den asiatiska träningskulturen. Klubben har en bra bredd av spelare på olika nivåer, de flesta av oss blir som en familj. Jag är väldigt bekväm när jag är där.

För att hinna med all träning som krävs har hon lagt tre års gymnasium på fyra års tid och läser just nu det sista året på Riksidrottsgymnasiets program på Åva, på distans.

Det måste krävas en viss envishet för att lyckas komma så långt som du gjort?
– Jag är envis i badminton men inte annars. På träningen vill jag vara bra och produktiv, men annars är jag ganska lat och inte alls lika envis, exempelvis håller jag inte på och argumen­terar för onödiga saker, “I just go with the flow!”

Minst en gång per år åker Ashwathi med mamma, pappa och sin lillebror till Indien. Huset har de kvar, och övrig familj förstås.

– När vi är i Indien hänger vi mest med familj och kompisar. Jag ser alltid fram emot att resa dit och jag är alltid jätteledsen när jag måste lämna alla där nere igen.

Ashwathi pratar oerhört varmt om sin familj.

– Jag är en ganska känslig person och när det gäller min familj och mina nära är jag väldigt beskyddande, jag vill att de ska trivas mer än jag själv. Familjen skulle jag inte klara mig utan. Pappa är så oerhört passionerad kring idrotten och min mamma är väldigt insatt och engagerad i att jag ska ha en ut­bildning, få i mig bra mat och må bra. Min lillebror och jag är väldigt nära varandra. Såklart vi bråkar en del, men det finns inget jag inte skulle göra för honom.

ASHWATHI PILLAI

ÅLDER: 18 år.

FAMILJ: Mamma, pappa, lillebror Deepak 14 år.

BOR: Gribbylund.

INTRESSEN: Badminton, bollywoodfilmer, baka, vara med kompisar och shoppa.

FAVORITPLATS I TÅBY:
Täby centrum, Rönningesjön på somrarna.

MOTTO: Glöm inte att ha kul, go with the flow and enjoy il!

SPRÅK: Talar flytande engelska, svenska, modersmål malayatam, indiska nationalspråket hindi och tamil, lär sig just nu tyska.

TRE SAKER JAG INTE
KAN VARA UTAN: Min familj,
sötsaker och mina kompisar.

TEXT: ELIN BISANDER  /  FOTO: GUSTAF KAISER