ATT MÅLA ÄR REN TERAPI

Det har gått sju år sedan hon höll i en pensel för första gången. Idag hinner Madeline Santiago Elofsson nästan inte med alla beställningar och tavlorna säljer slut redan på hennes vernisage

MADELINE JOBBADE MYCKET. Alldeles för mycket. Med viljan att framstå som perfekt både på jobbet och hemma fick hälsan till slut ta stryk. Hon hade feber var och varannan dag, nackspärr, sömnbrist, migrän, yrsel och dålig lung­kapacitet. Hon grät sig igenom helgerna men kämpade på. En morgon på jobbet blev det helt svart. Hennes chef skick­ade henne till läkare som konstaterade att hon var utbränd.

– Det kom som en chock, det trodde jag aldrig. Jag är HSP (highly sensitive person) och min energi hade tagit slut långt innan jag hamnade i utbrändhet och depression. Min kropp varnade mig så länge om att dra i handbromsen, men jag körde bara på och ignorerade alla tecken.

En heltidsjukskrivning blev Madeleines nya vardag och medicinering nödvändig för att hon skulle komma upp till ytan. Hon gick i terapi och hos stresspsykolog. Efter fem månader började hon jobba deltid igen parallellt med ett helt nyfunnet intresse – målning!

– Tidigare har jag tecknat och skrivit poesi men inte haft en tanke på att måla. Det är faktiskt en ren slump att jag började. En läkare och en psykolog sa helt oberoende av varandra “Du borde göra något kreativt, börja måla … “

Madeleine bestämde sig för att ge det en chans och åkte till Kreatima inne i stan, vilsen i sortimentet fick hon hjälp att sätta ihop ett paket med canvas, färg och penslar. Hemma satte hon igång med sin första tavla.

– Jag tänkte att det inte skulle vara så svårt, men oj vad svårt det var, minns Madeleine skrattande.

– Jag var helt novis. Det första motivet var blommor, allt flöt ihop och blev geggigt, jag målade över det med ett par ögon och motivet landade till slut i en geggig grå och rosa sörja.

Men hon gav inte upp. Med tiden kom hon på sitt eget sätt – att först teckna motivet och sedan mixa färg och måla i.

– Det är tack vare min utbrändhet och depression som målningen kom. Att måla är ren terapi och min passion. Jag mår så oerhört bra av det. När jag målar sätter jag inte upp några regler, jag älskar verkligen att uttrycka mig genom konsten och jag älskar färger.

Konsten hon skapar kan beskrivas som färgstark och modern. Många av tavlorna pryds av stora klänningar inspirerade av Madeleines ursprung – hennes halvspanska ådra. Pappa var musiker från Barcelona och Madeleine själv har undervisat i salsa. På en del av hennes målningar finns tankebollar som består av en liggande åtta, evighetstecknet.

Spatel används flitigt istället för pensel och målningarna är tunga av färg. Inte alltför sällan är kvinnorna som figurerar på duken ansiktslösa.

– De stora klänningarna är jag i mitt förra liv, bollarna är mina tankebollar och i dem har jag skrivit låttexter och dikter som jag tycker om. Evighetstecknet betyder mycket för mig, jag och min man har det inristat i våra förlovnings- och vigselringar. Det är typiskt Santiago Art, liksom rosetterna som jag fäster på klänningarna. Det finns en tanke bakom de ansiktslösa kvinnorna, jag vill att man ska kunna känna igen sig själv i tavlan, vilket är lättare om man kan identifiera sig med någon som exempelvis har samma färger som en själv.

Det dröjde inte länge innan beställningarna rullade in – Jag har lovat mig själv att aldrig jobba heltid igen, åter­hämtning är så himla viktigt. Samtidigt får jag återhämtning och terapi av att måla. Jag vet faktiskt inte hur många timmar jag jobbar per vecka, men skillnaden nu är att jag inte jobbar 8 – 17, jag styr över mina tider och min vardag själv och det gör en stor skillnad för mig.

Idag försörjer hon sig på konsten, och det går riktigt bra. Att Madeleines konst är beundrad råder det inget tvivel om. I USA har hon börjat sälja produkter så som kuddfodral, glasunderlägg, brickor och Fine Art genom en agent. Under en utställning på Ulfsunda slott köpte en och samma kund från Sydkorea totalt 23 tavlor. Hon känner ingen sorg när hon skiljs från sina tavlor.

– Det är ju en naturlig process, jag brukar säga att jag föder konsten, uppfostrar den och sedan kommer den till någon som älskar den. Varenda liten tavla som kommer ut är betydelsefull men jag gråter inte över att skiljas ifrån dem.

 

MADELINE SANTTIAGO ELOFSSON

Ålder: 42 år.

Familj: Maken Christian, sönderna Felix 14 och Max 11 år.

Intressen: Promenader och Styrketräning.

Bor: Mellan Killinge och Käppela

Favoritplats på Lidingö: Långägen för promenader, jag får mycket kreativitet med mig däeiderån.

Framtidsvision: Det vore en dröm att ha workshops och måla förutsättnigslöst tillsammans med människor som behöver det exempelvis andra som är utbrända och/eller deprimernade