15.03.19

”Min lojalitet ligger alltid hos tittaren”

”Min lojalitet ligger alltid hos tittaren”

Han älskar Fantomen på Operan, är bonushusse åt två stycken hundar och dricker gärna en whiskey. Vi har träffat den engagerade och passionerade sportkommentatorn Lars ”Lasse” Granqvist för att höra hur han, som var usel på idrott som barn, började kommentera just sport.

LASSE STEGAR VANT runt i Gustavsbergs Centrum. Hit brukar han promenera från lägenheten i hamnen med hundarna Smilla och Torres, 11 år gamla av rasen Cavalier king charles spaniel, som han är bonushusse åt.

Han uppmärksammar glatt att bandybanan är nyspolad, att parkourparken är

klar och berättar för mig att det ska byggas en fotopark i närheten av centrum. När vi passerar kemtvätten knackar Lasse lätt på fönsterrutan för att hälsa på Dani, skräddaren, och Abbe, skomakaren, som är ”briljanta yrkesmän”, innan vi slinker in på Delselius kafé och konditori, där Lasse är snudd på dagligen för en cortado med havremjölk.

– Det har hänt att de börjar göra en cortado redan när de ser mig genom fönstret, skrattar han, och fortsätter:

– Jag drack latte förut, men tyckte det var för mycket mjölk. Sen var det en tjej här på Delselius som sa att jag borde prova en cor- tado som är gjord på en dubbel espresso med lika mycket mjölk. Det tyckte jag blev perfekt! Att jag sen har havremjölk är endast för att jag tycker att det smakar gott.

HÄRIFRÅN BRUKAR HAN också köpa med fikabröd när han ska åka och hälsa på sin 87 år gamla mamma Gun-Britt i Solna.

– Då köper jag alltid en solbulle för att mamma tycker att de är billiga. Någon gång har jag en sa saffransbulle lyx till henne, men då berättar jag inte vad den kostar, skrattar han. Till sig själv köper Lasse en smörgås för att han för fyra år sedan drog ner på sockret och gick ned 14 kilo. Det hade blivit för mycket Bragokex med smör som ”är gott som tusen” och smågodispåsar som han smällde i sig sent på vägen hem efter att ha kommenterat en match.

– Nu har jag slutat tycka om socker och mår mycket bättre i kombination med att jag promenerar mycket, förkunnar han.

Att promenera är det närmaste en sport Lasse kommer då han är ”usel på idrott”.  Så hur kommer det sig egentligen att denna engagerade och passionerade sportkommentator, som brister ut i jubel när det går bra för Sverige, valde att kommentera just sport? Höll han kanske på med mycket idrott i uppväxtens Solna?

– Oh, ja! I grannskapet spelades det både fotboll och landhockey. Jag var dålig på att idrotta själv, men jag var en duktig administratör så jag både dömde och kommenterade när vi spelade. Jag brukar säga att jag är den enda kommentatorn som visste när domaren skulle blåsa för stra , ler Lasse.

ISHOCKEY FÖRSÖKTE HAN sig också på när kommunen om vintrarna spolade isbana på Läroverkets bollplan. Men Lasse som bara kunde stanna med skridskorna åt ett håll trillade ner i snövallen utanför planen när han försökte stanna med skridskorna åt andra hållet.

– Så då ställde jag mig istället i snövallen och kommenterade matchen medan de andra lirade. Det tyckte jag var kul! Och när det var sommar, och ungarna i grannskapet hade cykeltävling, stod jag på ett bord i sandlådan och hittade på vad som hände på cykelbanan ute i skogen för de andra barnen som stod kvar och lyssnade. Jag målade upp bilder och dramatiserade.

VIDARE HADE LASSES FAMILJ landställe i Tierp, Uppland, som man på den tiden åkte genom Uppsala för att komma till. På vägen genom Uppsala fanns det ett tiotal rödljus och Lasse satt i baksätet och låtsades att han kommenterade en tävling mellan de röda och gröna ljusen.

– Hur pappa än körde var ljusen alltid röda. Men ibland var det några gröna och

”OH MON DIEU, MY GOD – WHAT IS GOING ON? HAN MISSAR STRAFF SPARKEN! HAN BRÄNNER DEN! HAN SUMPAR DEN!
ALLT SKITER SIG FÖR GHANA!”

FOTBOLLS-VM 2010, GHANA-URUGUAY

”DET ÄR MÅL, DET ÄR MÅL, DET ÄR ETT DRÖMMÅL
AV ZLATAN IBRAHIMOVIC. DET ÄR INTE MÖJLIGT, HAN KLACKAR BOLLEN I MÅL”.

FOTBOLLS-EM 2004, SVERIGE-ITALIEN

då blev det livat i baksätet där jag satt och gormade att de gröna hade nytt rekord!

SOM BARN LYSSNADE HAN också mycket på Radiosporten och var oerhört fascinerad av den passion och inlevelse de hade, vilket han saknade hos tv-sporten. Ra- diosporten sändes varje dag mellan 21-21:30 och för att inte missa något avsnitt, ens när han gick på bio, hade Lasse en ckradio med en vit hörsnäcka som täckte halva örat. När han sedan började i gymnasiet ringde Lasse upp Radiosporten och frågade vad som krävdes för att han skulle få jobb hos dem.

– ”Gå journalisthögskolan” sa de till mig då. Så när jag gick ut gymnasiet 1986, sökte jag till Journalisthögskolan i Stockholm där jag kom in våren 1987. Tredje terminen gjorde jag praktik på Radiosporten.

Praktiken på drömplatsen ledde senare

till vikariat som ledde till en fast anställ- ning. Lasse blev kvar på Radiosporten
i 25 år, parallellt med att han började kommentera sport i tv år 2000, då han skrev på för Canal Plus.

– Åt Canal Plus kommenterade jag alltid serie A matcher på lördagarna och natten mot torsdagen var det NHL-ishockey till 05:00. Efter det åkte jag hem och sov några timmar, för att sen åka till Globen där jag kommenterade hockey åt Sveriges Radio, minns han.

Vilket är ditt största sportögonblick?

– När jag kommenterade OS-bragden den 16 oktober år 2012 på Olympiastadion
i Berlin. Det var VM-kval i fotboll och Tyskland ledde med 4-0 mot Sverige. Men Sverige hämtar in och matchen slu- tar 4-4. Det var en fotbollsbragd utöver det vanliga och ett av de största ögon- blicken i svensk fotbollshistoria.

Du är ju väldigt känslosam när du kommenterar. Är det ok att uttrycka sig hur man vill, jubla högt och bli arg?

– Nej, språket är viktigt. Jag tycker inte om svordomar eller engelska uttryck. Det var först i slutet av 80-talet och början på 90-talet som det blev okej att vara enga- gerad och få jubla över Sveriges framgång. Innan det skulle man vara lite distanse- rad. Men arg får man aldrig vara, för det gillar inte det svenska folket. Sen har både Lars-Gunnar Jansson och Ralf Edström, som jag jobbat mycket med, fått stå ut med hur jag fungerar. Jag är ju så engagerad och far både upp och ner, och ibland har de fått lugna mig, skrattar Lasse.

Vad krävs för att man ska bli en bra sportkommentator?

– Uppriktighet och trovärdighet. Och att man tar alla matcher på lika stort allvar, oavsett om det är en liten eller stor match. Min lojalitet ligger alltid hos tittaren och du som tittare ska känna att jag är där för dig.

LASSE HAR FRAM till idag kommenterat ett flertal EM, VM, över 100 fotbollslandskamper och ett dussin OS. Och för sitt arbete har han prisats erfaldigt. Priserna värmer, menar han, för att de betyder att tittarna har uppskattat hans jobb. Fast visst, några priser har varit speciellare än andra, erkänner han. Ikarospriset som han och Ralf Edström ck år 1994 för deras sätt att kommentera VM i fotboll är ett. Ett annat är Sveriges radios språkpris som han ck år 1999.

– När jag ck det blev det ett himla liv för att många tyckte att ”den där gaphalen på sporten” inte borde fått ett sånt nt pris. Men jag tycker väldigt mycket om när sportjournalistik uppmärksam- mas, för sport är också journalistik. Jag är också väldigt glad över Lukas Bonniers

Stora Journalistpris år 2013. Det var första gången en sportjournalist ck det för bara sportinsatsen, och det tyckte jag var hedrande för hela kåren.

IDAG JOBBAR LASSE FÖR Bonnier Broadcasting som består av C More och TV4 sport, där han har uppdragskontrakt. När han inte kommenterar sport är han ”lite kulturell av sig” och har en ”blygsam kulturklubb” ihop med en tjejkompis som han går på teater, musikal och opera med. Dessutom har han en Fantomen på Operan-klubb ihop med killkompis.

– En gång per år åker vi någonstans i världen och ser Fantomen på Operan.
Vi har sett väldigt många föreställningar och varit i Köpenhamn, London, New York… Det är något med denna mystiska gur som mördar och är olyckligt kär.

LIVSFÖRÄNDRING. Lasse har bott på Värmdö sedan årsskiftet 2013.
”Jag sa till en kompis som är mäklare att jag ville ha en livsförändring. Efter ett tag hörde han av sig och bad mig komma och titta på en lägenhet i Gustavsbergs hamn. Jag tyckte att det var ett kanonområde och sen dröjde det bara några veckor innan den lägenheten jag bor i nu blev till salu. Jag trivs jättebra här ute med vattnet och naturen”, säger Lasse.

Och när han inser vad han gjort försvin- ner han iväg. ”It ́s over now, the music of the night”, säger Lasse med en teatra- lisk röst.

UTANFÖR FÖNSTRET PÅ Delselius har det redan börjat skymma fastän klockan inte ens är tre. Vinterkylan har han inga problem med, men mörkret bekymrar honom, och Lasse drömmer om att, någon gång i framtiden, tillbringa de mörkaste månaderna på sydligare breddgrader.

– Vintern är en prövande tid. Men så kommer mars, och samma person som du mötte i trista november är helt förändrad. Blicken är glad och livsglädjen är tillbaka. För nu vet vi att ljuset, som vi väntat så förbaskat länge på, äntligen är på väg tillbaka. ✤