12.04.17

Upp på tå

Upp på tå

I en högst oansenlig källarlokal på Grev Turegatan strax ovanför Karlavägen händer dansmagi. Här huserar Bétina Marcolin, pensionerad balettdansös från Operan, som håller kurser för dansande människor i alla åldrar. Lokalen är historisk dansmark, det har varit dansstudio här sedan 1938. Att dans är ett uttryckssätt även för dem som inte är professionella dansare blir uppenbart efter att ha hört Bétina berätta om sina kunder

 

 

Många som kommer hit vill hitta in i sig själva”, berättar Bétina när vi sitter i det lilla pentryt (som också tjänar som omklädningsrum). Man ser att hon är dansare i grunden, hennes hållning och rörelsemönster är sinnebilden av grace.

– De vill ha det ”där andra”, men de vet inte riktigt vad det är. Dans handlar om att hitta en form som inte bara är kraft. Samtidigt är det inte som yoga heller, dans kräver samverkan av många muskler och huvudet. Jag försöker verkligen ta reda på vad de menar för att kunna definiera det ordentligt, men det är svårt att uttrycka i ord. Barnen däremot, de vill bara dansa, skrattar hon.

I samma lokal satt balettmästare och koreograf Sven Tropp och rökte cigarr och spelade piano för sina elever efter avslutad karriär som premiärdansare på Operan. Tropps fru var också premiärdansare och de ville båda ha undervisning för barn. Bétina berättar att hon har haft äldre kvinnor som elever som har dansat här som barn.

– När grannarna klagade spelade han bara högre, skrattar Bétina.

Bétina tog över lokalen 2011 och bostadsrättsföreningen vill verkligen ha balettstudio här, något som Bétina är tacksam för.

Fransyskan Bétina började dansa som fyraåring och har undervisat sedan hon var 13 år, enligt traditionellt balettmanér, man hjälper sin fröken.

– Jag kom hit till Sverige 1985 när jag åkte hit på en audition efter avslutade utbildningar. Så fick jag anställning på Operan och tänkte att jag skulle stanna några år… Men jag arbetade där till 2007 då jag pensionerades. Då var Bétina trött på dansen (”det kan man bli ibland!”) och ville göra något annat. Innan hon tog över studion här på Grev Turegatan hade hon en Callaneticsstudio. Callanetics var stort på 1990-talet men i dessa dagar av extremträning lever det lite i det tysta.

– Jag fattar inte varför det inte är större, det är jättebra för att linjera och stärka upp kroppen inifrån. Pilates har tagit över mycket av rampljuset nu.

Bétinas elever är allt från 7 till 88 år. De flesta vuxna som kommer tar privatlektioner för att få ut mesta möjliga av tiden. Bétina rättar till, kommenterar och berömmer.

– Jag vill jobba med människan, men jag blir ingen terapeut för mina elever. Vi jobbar med att de ska komma in i sin kropp och jag kan bara leda dem till det som de redan har. I slutändan är det deras kroppar. Många kommer för att få bättre hållning, ofta vältränade damer som både springer och går på Pilates. Det kan hända att de nästan tränar lite för mycket. De vet vad de vill, men de kan inte rätta till det själva. Jag kan hjälpa dem och om de är disciplinerade och tränar tre gånger i veckan i två-tre månader så ser de resultat. Bétina har också flera män som kommer hit och bara njuter av fokusen. Hon får höra från eleverna att stunden hos henne är den bästa på hela veckan.

– De njuter av glädjen att glömma bort allt annat. Man är tvungen att vara enormt koncentrerad när man dansar, och jag tror att folk tycker att det är kul att fokusera på sig själv. Jag har många mammor också, som känner att det är dags för lite ”me-time”. Dans är ju inte heller bara träning, vi ska inte glömma musiken och det estetiska.

Men ser man alltid så estetisk ut?

– Det är en tillfredsställelse att öva och se att man gör framsteg. Det spelar ingen roll att det kanske inte ser så bra ut. Man kan ”make a fool out of myself and nobody cares”. Och de blir duktiga, vissa blir riktigt fina, skrattar Bétina, som så ofta under vårt samtal.

En annan kategori av Bétinas elever är operasångare som vill träna på rätt placering av kroppen. När de får kontakt med sig själva händer det något med deras sång. Bétina håller också på att lära sig sjunga för att kunna guida dem bättre. Något som Bétina däremot är lite avvaktande till är de nuvarande träningstrenderna med personliga tränare som inte alla har så lång utbildning. Hon menar att skaderisken är onödigt stor och att det blir svårt med den individuella anpassningen till olika människors behov.

– Man ska tänka på vad man är för typ av människa och vilken träningsform som passar just dig. Gör man rätt som lärare kan dock de allra flesta göra de enkla positionerna inom baletten menar Bétina. Barnen däremot, de älskar att hoppa. Och när det blir fint, när de får vara prinsessor.

– Föräldrarna kan säga att barnen har koncentrationssvårigheter annars, men här hos mig är det fullt fokus. Det blir inte kul för någon om det är stökigt, så de skärper till sig och så går det bra och de blir stolta. Barnen vill ha det svåra, det vill inte ha det för lätt. De klarar av det så jag lägger ribban ganska högt. Ibland kan det vara ett barn som klarar något och så drar det hela gruppen framåt. ”Idag var jag jätteduktig” säger de, berättar Bétina och skrattar igen.