14.10.18

Täbys framtidshopp

Täbys framtidshopp

I våras satte han nytt personligt rekord på Tibblevallen. Det gjorde honom till Sveriges fjärde bästa höjdhoppare genom tiderna. Men Fabian Delryd har ännu högre höjder i kroppen och
drömmer om att inom några år slå världsrekord. Möt Täbykillen som är full av hopp inför framtiden.

Täby Open på Tibblevallen den 19 maj. Höjdhopparen och hemmahoppet Fabian Delryd sätter först personligt rekord genom att ta höjden 2,30. Han laddar om och en kort stund senare tar han 2,33. Han formligen studsar upp från mattan, jublar av lycka och springer runt på Tibblevallen alldeles yr av glädje. En månad senare har den i övrigt så verbala 21-åringen fortfarande svårt att sätta ord på känslorna.
– Fantastiskt, säger han bara och ler stort.

Hoppet var inte bara ett personligt rekord. Det var också ett hopp rakt in i svenska folkets medvetande, en markering att nu när namn som Patrik Sjöberg, Stefan Holm och Linus Thörnblad har tagit steget bort från världseliten så finns det ett nytt svenskt framtidshopp. Hoppet placerade honom också för en kort tid som världstvåa, och han är fortfarande kvar på årets topp tio-lista.För många var Fabian Delryd ett nytt namn, och för dem kan framgången te sig som plötslig. Själv är han inte lika förvånad. Det har snarare handlat om när i stället för om.
– För mig känns det inte som om jag har slagit igenom särskilt snabbt, menjag har ju också hela tiden vetat vilka höjder jag har i kroppen. Jag vet att jag har fysik för att hoppa ännu högre. När jag tog 2,33 var jag inte ens i kontakt med ribban, säger Fabian.

Han gick in i säsongen med ett personbästa på 2,26 och hans mål var att klara 2,30, något som alltså snabbt var gjort med råge. Han hann göra debut i Diamond League men efter en känning i ena knät fick han dra ner på ordinarie träning under en period.
– Jag kanske har gått fram lite för snabbt, men samtidigt vill jag inte bromsa mig själv utan göra så bra som möjligt varje dag.

Fabian är född i Göteborg men tre år gammal styrde familjen flyttlasset mot Ella park, och där har han bott sedan dess, med huset på bekvämt avstånd till Tibblevallen, där han som åttaåring började träna friidrott med Täby IS. Han tillhör och tränar fortfarande med klubben även om vinterträningen får förläggas till Sollentunas nybyggda friidrottshall.
– Jag har fortfarande ett jättebra samarbete med Täby IS, men Täby kommun har väl en del att jobba med när det gäller anläggningar, konstaterar han.

Fabians höjdhoppsintresse började emellertid långt innan han hittade till Tibblevallen. Det första minnet är från dagis där barnen fick prova olika grenar och han hoppade högst av alla. Därtill fick han inspiration av att på tv se Stefan Holm hoppa, och föräldrarna – som han kallar sina största supportrar och sponsorer – fixade snabbt en höjdhoppsställning i trädgården där Fabian kunde leka så mycket han ville.

– Jag har alltid hoppat så mycket det bara går. Över staket och för att nå grenarna i trädtopparna. Och jag har så långa ben att jag kan gå över höjder där andra saxar, säger han och brister ut i ett stort skratt.

Fabian bär sina två meter och fem centimeter med spänst. Under en period i mellanstadiet spelade han basket, och
i högstadiet tjatade klasskompisarna på honom att börja igen, men de lyckades aldrig. Höjdhoppet har alltid kommit i första hand. Eftersom det alltid har gått så bra och varit så kul.

Att vara Sveriges fjärde bästa höjdhoppare genom tiderna skulle nog kunna få de flesta att darra ikapp med ribban. Men Fabian är lugnet själv.
– Jag blir inte nervös inför tävlingar. Snarare blir jag sugen på att tävla. Så har det alltid varit. Däremot har jag förändrat mina rutiner inför tävling det senaste året, till exempel har jag blivit väldigt noga med kosten. I övrigt försöker jag att ladda genom att göra grejer som gör mig på så bra humör som möjligt, till exempel kolla en film eller läsa en bra bok.

Glädjen finns där och ger balans till de ökade kraven. Den i kombination med en vida känd envishet har redan gett upphov till flera omtalade upptåg. Tibblehallen fick till exempel känna på Fabians envishet en träningskväll när han skulle kasta en flera kilo tung boll, så kallad medicinboll, upp i taket. Två timmar efter träningen stod Fabian fortfarande med blicken upp mot taket – tills han hade klarat det. Eller den där gången när hans kompis berättade att han hade saxat över 1,93 och Fabian bestämde sig för att bräcka det – trots att han på den tiden själv aldrig hade saxat högre än 1,90. Det krävdes först 20 försök att klara 1,90 och sedan skulle han fortsätta upp till 1,94.

– Jag höll på i två timmar och gjorde väl 65 försök på 1,94. Jag filmade allt för att ha bevis och till sist tog minnet i kameran slut. Men jag klarade det!

Helknasigt, skulle nog de flesta tycka men för Fabian är det ett bevis på att man alltid, alltid kan hämta mer kraft i viljan.     Nu när han tränar alltmer seriöst mot högre mål blir emellertid upptågen färre.

– Jag kan sakna den där lekfullheten. Men nu när jag hoppar högre och tränar mer kan jag inte göra så många hopp eller tänka så kortsiktigt. Skaderisken är för stor för det, säger Fabian.
En 90 kilo tung kropp – ”jag har lagt på mig 3 kilo muskler det senaste året men tar 32 kilo mer i marklyft” – fixar inte den belastning som blir av så många hopp. Som en jämförelse kan man säga att han under en vanlig hoppträning gör ungefär åtta hopp med kort ansats och tolv med längre ansats. Det är tränaren Vladimir Petrovic, eller Vlado som alla säger, som står för upplägget.
– Men vid de tillfällen när jag har gjort de värsta grejerna har inte Vlado varit med, haha. Han är en fantastisk tränare och jag tror att träningsupplägget med mycket grundträning har gynnat mig.
Det verkar onekligen så. Sedan Fabian som 14-åring fick Vlado som tränare har kurvan fortsatt uppåt. Då var hans personliga rekord 1,74. I dag, 59 centimeter senare, är han ännu inte mätt.

– Jag minns fortfarande när jag satte upp målet att jag ska bli bäst i världen. Det var efter inomhus-SM och jag kunde inte sova. Jag var 14 år och låg vaken och funderade och kände att det här är vad jag ska satsa på. Jag tror fortfarande att jag kan bli bäst, och om jag har en bra dag känner jag att jag kan konkurrera med alla.
Därför får studierna på Handelshögskolan antagligen snart ett sabbatsår. När resultaten kommer blir det också viktigare att lägga tid på återhämtning och även på möjligheten att åka på längre träningsresor. Han vill göra allt för att nå sitt mål – världsrekord.
– Det största man kan göra som höjdhoppare är att sätta världsrekord, att nå högre än någon har gjort tidigare. Om jag får hålla mig skadefri så tror jag att det är möjligt inom fem år. Jag behöver också behålla mitt självförtroende och lita på att jag kan.

Jag frågar vilket hopp som någon annan höjdhoppare har gjort som han själv skulle vilja ha gjort. Utan att tveka väljer han två:
– Sotomayors nuvarande världsrekord på 2,45 är ju det man vill ha gjort eftersom det är det högsta någon i världen någonsin har hoppat. Men också Patrik Sjöbergs världsrekord på Stadion. Vilken känsla att göra något sådant på hemmaplan.
Sagt av killen som redan vet hur det känns att sätta ett rekord på hemmaplan och som säkert snart sätter nya på de större arenorna.

TEXT: Johanna Lundeberg | Foto: Gustav Kaiser