17.01.17

Strösslar med vetenskap

Strösslar med vetenskap

Uppväxt med två vetenskapsjournalister till föräldrar var det ändå teater som Victoria Dyring trodde att hon skulle ägna sig åt. Och på ett sätt är det ju det, som programledare i tv för både barn och vuxna. Fast vetenskapen kom med i bagaget starkare än för de flesta ändå, med start i Hjärnkontoret för många år sedan, via Vi i Femman och Wild kids och nu i Vetenskapens värld och Nobel

I december var Victoria programledare för Nobelbanketten för åttonde eller nionde gången. Hon vet inte exakt. I den rollen, och även som programledare för Nobelstudion har hon intervjuat de flesta nobel-pristagare de senaste åren. Och någon bättre lämpad för det är svårt att tänka sig, Victoria har ägnat i princip hela sin karriär åt vetenskap i tv.

Berätta om pristagarna, har de några likheter med varandra? 

– Ja, faktiskt väldigt många. Alla har ju gått emot strömmen på det ena eller andra sättet och många har en historia av att göra nåt som ingen trodde på vilket ofta har medfört ett arbete i kraftig motvind. I vissa fall så kraftig att de har blivit uteslutna från universiteten de var verksamma vid. Dan Shechtman, kemipristagare 2011, blev till exempel motarbetad av hela sin forskargrupp för sitt arbete med kvasikristaller, berättar Victoria när vi ses på hennes favoritkonditori nära bostaden vid Tegnérlunden.

En av Shechtmans fiender var ingen mindre än tvåfaldige nobelpristagaren och kvantkemins och molekylärbiologins grundare Linus Pauling och det var först efter Paulings död som Shechtmans forskning kunde erkännas. Victoria berättar att många av pristagarna trots allt motstånd och ibland utfrysning ofta har en ödmjuk inställning till sina motståndare och en förståelse för att ingen har trott på dem.

– De har ofta mycket god självkänsla och motståndet har i många fall peppat dem att fortsätta. De flesta är också mycket engagerade i att vi måste satsa på forskning för att möta framtiden. Men det märks en annan lite läskig strömning just nu bland annat i USA. USA är ett föregångsland inom många forskningsområden och har en tung och bra forskningstradition, men amerikanska forskare vittnar om att religiösa strömningar tar allt större plats. Stamcellsforskningen till exempel, har mött stort motstånd i USA eftersom frågan när livet börjar har en mer religiös botten där. Begåvade forskare har behövt se sig om efter andra platser i världen där det går att bedriva den här viktiga forskningen och flera intresserar sig för Sverige eftersom vi har en helt annan syn på stamcellsforskningen.

Hela Victorias tv-karriär har varit inriktad på kunskap på olika sätt, från Hjärnkontoret, programmet för vetenskapsintresserade barn där hon började för snart 20 år, sedan till Vetenskapens värld som hon har varit programledare för i många år. Med två vetenskapsjournalister till föräldrar och en syster som är fysiker var kunskapsvärlden henne inte alltför främmande, själv läste hon teater och vetenskapsteori på universitetet.

– Jag har alltid tyckt att naturvetenskap och teknik har varit väldigt roligt och var väl som alla ungar är, nyfiken på hur saker funkar. Och det har hållit i sig. Det fina med Hjärnkontoret är att programmet inte har något utbildningskrav utan är helt lustdrivet och baserat på barnens frågor. Det är en fantastisk grund att göra ett kunskapsprogram på. Reportageidéerna kom ofta från alla brev som barnen skrev. Vi hade en oerhört privilegierad publikkontakt långt före Facebook och Instagram kom, säger Victoria.

Victoria berättar att redan 1997 pratade man om vikten av att nå tjejer i de naturvetenskapliga programmen och vinnlade sig att hitta experter som både var män och kvinnor. Det krävs lite jobb för att lyckas med det, så även idag.

– Ringer du till ett universitet, ett företag eller en forskningsinstitution och vill ha svar på en fråga blir du ofta kopplad till en man i växeln. Men det blir bättre och fler och fler kvinnor fyller universiteten. Fortfarande har den akademiska världen mycket kvar att göra för att lyfta fram forskare oavsett kön. I Vetenskapens värld är ju målet att hitta de bästa i världen och vi behandlar ganska smala frågor, så urvalet av experter är ofta begränsat. Men det vore ju vansinnigt dumt om vi som ska presentera nya upptäckter samtidigt befäster gamla strukturer.

Nu har Victoria jobbat med vetenskap i tv i snart 20 år, och hon vet vad trovärdighet betyder. Hur man berättar kan vara avgörande för om man lyssnar eller tror på det som sägs. Att hon på vissa sätt är bärare av den trovärdigheten även privat var extra tydligt när hon arbetade med barnprogram. Då kunde hon absolut inte gå mot röd gub-be om en barnfamilj stod på andra sidan.

– Väldigt många barn kände igen mig på Hjärnkontorstiden för alla kände till det programmet, det fanns inte samma tv-utbud som nu. Barn sprang fram på bussen, kastade sig om halsen på mig och skrek ”men åh, det är ju du som är du!” Jag blev igenkänd av barn överallt, lite som en rockstjärna, fast programledare för kunskapstv, helt fantastiskt! säger Victoria.

Som en röd tråd genom Victorias karriär syns kampen om att seriös inte betyder tråkig. Hon menar att man visst kan skämta om allvarliga saker med bibehållen trovärdighet. Kanske har det sin grund i hennes teaterbakgrund, hon har några egna idéer som hon kanske vill sätta till verket.

– Jag håller ju på med nåt slags framförande hela tiden, även om det inte är teater. Men det vore kul att hitta en ny form av vetenskapsteater. Det hoppas jag kan bli verklighet någon dag. Vi kan ju inte få nog av vetenskap, vi borde strössla med det hela tiden. Och intresset för vetenskap ökar! För några år sedan var tv-landskapet fyllt av dokusåpor och ytligare program, nu längtar vi efter det som är viktigt, riktigt och sant. Dessutom händer det så rasande mycket inom forskningen nu, det görs hela tiden fantastiska upptäckter och vi blir varse att och hur vi påverkar jorden. Förr var Vetenskapens värld ett program som lockade äldre högutbildade män och dem har vi fortfarande, men nu har vi också småbarnsföräldrar med varierande utbildning. Givetvis kan vi alltid bli bättre och få fler att intressera sig för vetenskap. Det handlar inte så mycket om ämnesvalen, utan framförallt hur vi förmedlar dem. Det är ju inte så att det bara är högutbildade män som är intresserade av mörk materia, gör vi det rätt blir det intressant för alla.

– Ska man kunna ta bra beslut som rör ens eget liv eller samhället så måste man ha fakta på bordet. Det som händer inom naturvetenskaplig forskning är högst angeläget för alla, inte bara för en liten elitistisk grupp.

Det är en spännande tid i forskningsvärlden nu, men även i tv-världen. Tablå-tv är inte så hett, folk vill lätt och snabbt hitta det de vill titta på för stunden. Dessutom vill fler och fler kunna titta på tv var som helst. Avsändarna har också blivit betydligt fler, vem som helst kan lägga upp en film på youtube.

– Det är en märklig och vansinnigt snabb värld vi lever i, diskussionerna på mitt jobb handlar mycket om hur vi möter de nya förväntningarna och kraven. Vi fokuserar mycket på användarvänlighet.  Det var ängsligare för några år sedan, då var man så mån om hur man skulle behålla de unga tittarna, något det inte längre pratas lika mycket om. Jag vill göra bra tv för folk, oavsett ålder.

Vad är den största skillnaden att göra tv för barn och för vuxna?

– När man jobbar med barn har man inte deras referensram i ryggraden och man tvingas bli extra lyhörd för publiken.

Funkar det att jämföra med det här och kan jag skämta om det där. Men annars är det väldigt lika. Båda måste springa ur ens egen lust. Ska du locka folk att titta måste du rimligen göra ett program som du själv är sugen att titta på. Börjar man gräva i ett ämne kommer du förr eller senare till nåt du blir nyfiken på även om det från början inte lät så svängigt och kul. Vetenskap ger ofta spännande ringar på vattnet. När jag ser det tänds jag.