27.11.17

Slösar med goda råd

Slösar med goda råd

När han var liten förde hans mamma alltid kassabok. Själv sålde han jultidningar för att nå de åtråvärda bonusarna och veckopengen hamnade för det mesta i spargrisen. Det är nog inte för inte som Magnus Hedberg reder ut ekonomiskt trassel på bästa sändnings-tid i reality-succén Lyxfällan. Bromma Magasin har träffat denna behärskade programledare och lärt känna honom bakom kulisserna

Lyxfällan är en av TV3:s största tittarsuccéer någonsin. I höstas gjorde program-met sin 23:e säsong och hur mycket konkurrenterna än har knådat geniknölarna för att kunna slå mynt av samma koncept har inget hänt. Byggprogram och matlagningsprogram finns det i mängder, men bortsett från långköraren Plus i SVT, som är mer inriktat på konsumentjournalistik, är Lyxfällan det enda privatekonomiprogrammet i sitt slag.
Och enligt Magnus Hedberg, som leder programmet tillsammans med Patrick Grimlund, finns det inte mycket som talar för att Lyxfällan skulle tappa fart. Intresset håller alltjämt i sig och framför allt: tillväxten av potentiella deltagare i programmet ser skrämmande god ut, om man uttrycker det rent krasst.
– Det väller in ansökningar och vi försöker hitta en så bra mix som möjligt bland deltagarna. Nu jobbar vi visserligen med extremfallen men det är många som stoppar huvudet i sanden när kontrollen över privatekonomin börjar glida dem ur händerna. I stället för att strypa kostnader, hitta alternativa intäkter och kanske jobba extra, så lånar man sig ur krisen. Man börjar alltså hugga loss flisor från den gren man sitter på för att slänga på brasan. I vissa fall fall blir det en olycklig lånespiral man inte kan ta sig ur, säger Magnus.

Hans eget intresse för just ekonomi började tidigt. Veckopengen sparade han oftast till större, och i hans ögon, viktigare saker än lördagsgodis och det är ett mönster som håller i sig fortfarande, fast ur ett vuxet perspektiv. På gymnasiet valde han ekonomisk linje, och det gedigna intresset för ordning och reda och fysisk träning fick blomma ut när han gjorde lumpen som Norrlandsjägare i Arvidsjaur.
– Jag älskade militärlivet, med rutiner, disciplin och fysisk träning. Framför allt gillade jag att utmana mig själv. Eftersom man ändå måste göra det där året i uniform kan man passa på att göra något bra av det, något man kan ha nytta av sedan. Jag funderade seriöst på att bli yrkesmilitär eller reservofficer och var med till en av de sista gallringarna för att bli stridspilot.

Träningen löper som en röd tråd genom hans liv. Om Magnus inte får röra på sig klättrar han på väggarna och han byter en timmes sömn mot en timmes träning utan att tveka.
– Jag har alltid tränat mycket. I bland kör jag också på utegymmet vid Solvik. Där släcker de vid klockan 22 på kvällarna och jag får en skön känsla i hela kroppen av att vara där då, lyfta stockar och titta upp mot stjärnhimlen. Det blir lite back to lumpen.
Men någon fortsättning inom militären blev det aldrig. Magnus påbörjade i stället en karriär inom försäljning och marknadsföring, först för Electrolux där han sålde dammsugare, sedan tog han klivet över till dagligvaruhandeln och danska Tomsgruppen. Den första chefsbefattningen fick Magnus redan vid 23 års ålder och under flera år gick det i 180. Parallellt med allt resande som jobbet innebar, läste han marknadsekonomi på IHM Business School, var ordförande i bostadsrättsföreningen och körde svenska klassikern (Vasaloppet, Vätternrundan och Vansbrosimmet som görs under ett och samma år).

– Än idag så förstår jag inte hur jag egentligen tänkte…
I somras firade Magnus och hans fru Sophie tioårig bröllopsdag. Tillsammans har de dottern Ester, sonen Elis och åtta månader gamla dottern Signe. För några
år sedan bestämde sig paret för att lämna innerstan och Östermalm för Bromma. Men det var en process som tog tid.
– Vi bostadssurfade länge och tvekade om var vi skulle landa. Varannan vecka tittade vi på större lägenhet i stan, varannan vecka kollade vi på hus. Under tiden köpte vi oss mer tid genom att flytta till grannlägenheten, som hade ett rum till. Men Sophie växte upp i Norra Ängby och Bromma var hela tiden på tapeten.

Vi återvänder till fenomenet Lyxfällan och jag undrar om det finns en klar bild över vilka som tittar på programmet.
– Jag upplever att det är en blandad skara. En del identifierar sig fullt ut med deltagarna och tänker att ”det där skulle kunna vara jag”. Andra kollar i rent feelgood-syfte och tänker att visst, vi har inte järnkoll på allt, men vi har åtminstone inte dragit på oss en massa svindyra sms-lån. För en tredje grupp är programmet ren underhållning, de skrattar och undrar hur någon ens kan ställa upp och fläka ut sin ekonomi i tv. Många ser också Lyxfällan som ren utbildning. Det finns lärare som visar programmet på lektionstid och föräldrar som uppmuntrar sina barn att titta, i rent uppfostringssyfte.

Programmets belackare menar att det är förkastligt att frossa i människors olycka men för Magnus Hedberg handlar det om allt annat än att göra sig lustig på någons bekostnad. Under vår intervju återkommer han ofta till att det faktiskt handlar om riktiga människor, äkta livsöden.
– Vi dömer inte deltagarna som personer. De må ha tagit okloka beslut, men det betyder inte att de är dåliga människor. Vårt uppdrag är att få rätsida på effekterna som de dåliga besluten resulterat i.
Och det är den stora utmaningen, menar Magnus. Att få deltagarna att ändra sitt destruktiva beteende.
– Det svåra är att få deltagarna att komma till självinsikt, att få dem att bryta sina vanor och se till att det blir bestående över tid. Vi är ofta de första människorna i deras liv som kommer in, slår näven i bordet och säger: det här kommer inte att ordna sig av sig självt, du måste göra de här förändringarna, annars går det åt pipan. Jag minns en familj i Östergötland som hade 158 anmärkningar hos Kronofogden. Vi gjorde en grej av det i programmet och fyllde en julklappssäck med alla kravbrev de fått. När vi gjorde återbesök några år senare hade de en eller två månaders betalningar kvar tills de var helt skuldfria och de var som helt nya människor. Vår vecka hos dem gjorde verkligen skillnad och i sådana lägen är jobbet så mycket mer än ett tv-program.

En av de vanligaste frågor Magnus Hedberg brukar få nuförtiden är om det fort-farande är roligt att spela in Lyxfällan efter så många år.
– Svaret på det är ja, det är otroligt kul att bidra till att förändra folks liv till det bättre. Det kanske låter ”pretto” men det är svårt att tröttna på. Och även om formatet är detsamma så ändras förutsättningarna i varje nytt avsnitt: ny plats, nya människor, ny situation och det gillar jag.
Och det är i den omväxlande tillvaron som Magnus trivs bäst. Halva tiden spelar han in Lyxfällan och spinn off-podden Lyxfällan – en pengapodd. Resten av tiden ägnar han åt sitt konsultföretag och föreläsningar.
– Mixen av tv-inspelning, kickoffer, föreläsningar, podden och andra mindre produktioner är väldigt rolig. Och få saker går upp mot att stå på scen och föreläsa. Du får direkt respons och det går inte att leva på gamla meriter. Man måste vara på tårna. Det är här och nu det händer och det är ett slags adrenalinkick.

Hur stort är intresset för ekonomi ute i stugorna?
– Både och. Att intresset för makroekonomi inte är så stort kan jag förstå men när det gäller den egna plånboken borde man vara intresserad, kan man tycka, eftersom det påverkar så mycket i livet. Och man kan göra stor skillnad med små medel.
– Se till att du styr pengarna, i stället för att pengarna styr dig.

Text och foto: Mia Wibacke Bornberger