13.01.17

Slagfärdigheten personifierad

Slagfärdigheten personifierad

Han är upphovsmannen till Spanarna - en institution i etern - och har byggt en hel karriär på talrika radioprogram. Men framtiden vill Ingvar Storm inte uttala sig om och han håller sig helst i bakgrunden. Att lyfta fram andra är hans devis.Det är lika bra att erkänna det direkt: När jag var yngre närde jag en hemlig dröm om att bli kallad som panelmedlem till Spanarna. Jag gjorde ofta små spaningar i mitt huvud, som jag ibland delade med mig av till bekantskapskretsen.

Men han ringde aldrig, Ingvar Storm, Spanarnas ständige programledare. Och tur var väl det. Nu så här i efterhand inser jag att jag aldrig hade lyckats förmedla mina spaningar med samma espri som en Göran Everdahl, en Helena von Zweigbergk eller en Jessika Gedin. Ingvar själv visar i varje sändning prov på sin spirituella formuleringskonst, även om han håller sig mer i bakgrunden. Det är ett mycket medvetet val, ska det visa sig.

Men Ingvar är definitivt inte svårpratad när vi ses. Vi hinner avhandla en hel mängd ämnen under vårt samtal. Han är hela tiden välformulerad, ofta kvick och oupphörligt intressant. Precis som i hans program. En stund in i samtalet ställer jag frågan som Ingvar Storm har ställt tusentals gånger, mot slutet av nästan varje spaning: ”Framtiden, då?” Jag ställer den frågan eftersom Ingvar i januari fyllde 65 år. Men något klart svar får jag inte.

– Det är inte bara jag som bestämmer det, utan också min arbetsgivare. Men jag går och grubblar på det. Jag vet faktiskt inte. Det jag däremot vet är att vi har två tonårsbarn och det tar mycket tid. Och det ska få göra det. Det jag ska göra om ett par år känns inte så brinnande angeläget, utan snarare så är det så att om jag kan få den här dagen och nästa att bli bra, så är jag ganska nöjd med det.

Uppenbarligen har Ingvar funderat en hel del över vad som är viktigt i tillvaron och han värjer sig mot prestations- och statushetsen i dagens samhälle.

– Vi har optimala förutsättningar att vara fria och utveckla oss själva i en social kontext, men vi hinner inte, utan drivs på i en takt som driver oss i förtida gravar. Arbetarrörelsens motto var ju: 8 timmars sömn, 8 timmars arbete, 8 timmars fritid och det tycker jag låter toppen! Det är mer aktuellt än någonsin och ändå är vi inte i närheten av det. Jag har inte lyckats själv heller, utom i enstaka mindre stycken.

Men jag antar att du trivs med ditt jobb. Du har varit ganska länge på samma arbetsplats.

– Ja, det är ju lite genant. Jag har bara haft en enda arbetsgivare. Det vittnar ju om en alldeles förfärlig fantasilöshet! Många tycker att det är stimulerande att byta bana och säger att man inte ska vara rädd för det. Det heter ofta: ”Det var det bästa beslut jag fattat.” Jag avundas det, för jag känner inte alls så, haha. Men samtidigt har arbetet ju varit så roligt. Det känns dumt att byta för bytandets skull.

Ingvar Storm blev känd för den stora radiopubliken med Metropol 1982-1991.

– Det är lika bra att erkänna det direkt: När jag var yngre närde jag en hemlig dröm om att bli kallad som panelmedlem till Spanarna. Jag gjorde ofta små spaningar i mitt huvud, som jag ibland delade med mig av till bekantskapskretsen. Men han ringde aldrig, Ingvar Storm, Spanarnas ständige programledare. Och tur var väl det. Nu så här i efterhand inser jag att jag aldrig hade lyckats förmedla mina spaningar med samma espri som en Göran Everdahl, en Helena von Zweigbergk eller en Jessika Gedin.

Ingvar själv visar i varje sändning prov på sin spirituella formuleringskonst, även om han håller sig mer i bakgrunden. Det är ett mycket medvetet val, ska det visa sig.

Men Ingvar är definitivt inte svårpratad när vi ses. Vi hinner avhandla en hel mängd ämnen under vårt samtal. Han är hela tiden välformulerad, ofta kvick och oupphörligt intressant. Precis som i hans program. En stund in i samtalet ställer jag frågan som Ingvar Storm har ställt tusentals gånger, mot slutet av nästan varje spaning: ”Framtiden, då?” Jag ställer den frågan eftersom Ingvar i januari fyllde 65 år. Men något klart svar får jag inte.

– Det är inte bara jag som bestämmer det, utan också min arbetsgivare. Men jag går och grubblar på det. Jag vet faktiskt inte. Det jag däremot vet är att vi har två tonårsbarn och det tar mycket tid. Och det ska få göra det. Det jag ska göra om ett par år känns inte så brinnande angeläget, utan snarare så är det så att om jag kan få den här dagen och nästa att bli bra, så är jag ganska nöjd med det.

Uppenbarligen har Ingvar funderat en hel del över vad som är viktigt i tillvaron och han värjer sig mot prestations- och statushetsen i dagens samhälle.

– Vi har optimala förutsättningar att vara fria och utveckla oss själva i en social kontext, men vi hinner inte, utan drivs på i en takt som driver oss i förtida gravar. Arbetarrörelsens motto var ju: 8 timmars sömn, 8 timmars arbete, 8 timmars fritid och det tycker jag låter toppen! Det är mer aktuellt än någonsin och ändå är vi inte i närheten av det. Jag har inte lyckats själv heller, utom i enstaka mindre stycken.

Men jag antar att du trivs med ditt jobb. Du har varit ganska länge på samma arbetsplats.

– Ja, det är ju lite genant. Jag har bara haft en enda arbetsgivare. Det vittnar ju om en alldeles förfärlig fantasilöshet! Många tycker att det är stimulerande att byta bana och säger att man inte ska vara rädd för det. Det heter ofta: ”Det var det bästa beslut jag fattat.” Jag avundas det, för jag känner inte alls så, haha. Men samtidigt har arbetet ju varit så roligt. Det känns dumt att byta för bytandets skull.

Ingvar Storm blev känd för den stora radiopubliken med Metropol 1982-1991. I programmet fanns flera stående inslag, som populäre västgöten Göte Johansson, Flipp eller Flopp och Spanarna, där tre personer i en panel fick berätta om tecken i tiden och hur dessa företeelser skulle utvecklas i framtiden. Spanarna, som var Ingvars idé, har varit ett inflytelserikt program. Ett tydligt exempel är att ordet ”spaning” har letat sig in i vanligt språkbruk och blivit synonymt med att komma med iakttagelser om samtiden och framtiden. Själva programkonceptet har också kopierats väldigt mycket i både tv och radio.

– Jag har själv sett programförslag där det har stått: ”Ska se ut som Spanarna”. ”Knesset” (ett populärt soffprogram på ZTV, red:s anm.) startade så

– Det har Kristian Luuk berättat för mig. Panelerna i morgonsoffor och andra soffor är också ett försök att göra Spanarna. Det spanas överallt.

Enligt Ingvar finns en del av förklaringen till succén i programmets tydliga ram och, inom den ramen, dess stora frihet. Men framför allt tror han att panelmedlemmarna och deras inbördes roller har varit avgörande. Det är han själv som väljer  ut panelmedlemmar, efter vissa kriterier.

– Rollbesättandet är en nyckel. Potentiella spanare måste vara väl förberedda och förstås ha Fingerspitzengefühl, men minst lika viktigt är att de matchar varandra och har kompletterande kontaktytor. De får inte vara bra på precis samma sak och inte vara sådär jäkla överens. Olika konstellationer gör också att deltagarna förändras. Kanske en smula förvånande, med tanke på alla års spanande, anser Ingvar att det är vanskligt att på allvar sia om vad som komma skall.

– Rent statistiskt kommer våra förutsägelser om framtiden oftast att vara fel. Det enda vi kan vara säkra på är att inget blir som vi har tänkt oss.

Ingvar har suttit i redaktionen för ”Sommar” i många år och är sedan 20 tillbaka programledare för långköraren På minuten. Hans kvicka inlägg och intelligenta sammanfattningar i panelprogrammen ger en känsla av att han skulle göra mycket bra ifrån sig som panelmedlem eller ”tävlande”. Men han håller en låg profil, eftersom han tycker att han är ganska ointressant och inte håller för längre utläggningar.

– Jag som radiolyssnare skulle aldrig stå ut med mig själv. Ingen är så rolig att lyssna på att man vill höra den jämt. Därför lyfter jag fram andra. Dels för omväxlingens skull, dels för att jag tycker att de är intressantare.

Men får du aldrig lust att själv lägga ut texten?

– Jo, absolut! Ibland även utanför jobbet. Men som anställd på Sveriges Radio får jag inte vara med i sammanhang som innebär tydlig opinionsbildning. Vilket är väldigt klokt. Men jag önskar ibland att jag kunde lägga mig i en debatt. ”Den här vinkeln har de helt glömt…” Men jag tror inte att världen har gått miste om något.

Kanske är det just den sortens anspråkslöshet som gör Ingvar Storm så skicklig som programledare. Men jag håller inte med honom

– Jag tror att världen skulle må bra av mer Ingvar Storm.