13.09.17

Sauk belyser scenskräcken

Sauk belyser scenskräcken

Stefan Sauk är skådespelaren som är verksam på många fler scener än teaterns. I sitt senaste projekt – boken Tala inför folk! Så bemästrar du din scenskräck – som han skrivit tillsammans med hjärnforskaren Jan Marcusson,sätter han fingret på konsten att kommunicera. För Bromma Magasin berättar han om nya boken, synen på honom som egensinnig machotyp och sin kärlek till det varma Afrika.

Att rama in bilden av Stefan Sauk är ungefär lika lätt som att försöka fånga invånarna i en myrstack med bara händerna. Han sitter aldrig stilla, det är tvära kast, och projekten är många och skiftande. Att slå sig ner i soffhörnet och se på när världen utanför pågår är inte Stefans melodi – inte heller att sälla sig till den svenska åsiktskorridoren. Tvärtom. Han sätter ner foten med besked och kan be folk dra dit pepparn växer om galoscherna inte passar.

Men något håller på att förändras. Stefan Sauk vill tona ner bilden av honom som en ”egensinnig machotyp”, han menar att den är onyanserad även om han mycket väl förstår hur den vuxit fram.

– När jag tittar tillbaka på gamla intervjuer med mig själv tänker jag ”alltså, ta bort den där pretentiösa jäveln”. Journalister och andra vill gärna placera folk och företeelser i fack, det är mänskligt och ett sätt att hantera verkligheten. Jag blev machoklichén, en bild som jag till viss del själv odlade i början. Och visst, det är en del av mig, jag gillar lite tuffare utmaningar. Men det finns också en annan del, och en tredje, en fjärde och en femte. Vi människor är mångfacetterade varelser, att bara fokusera på en enda sida av ens personlighet är väl förbannat tråkigt.

Stefan Sauk beskriver sig själv som en adrenalinjunkie av rang, något som han delvis får utlopp för i sitt jobb – många minns honom som den hårdnackade Carl Hamilton i filmatiseringen av Jan Guillous Vendetta – men framför allt i de sporter och intressen han utövar och älskar: karate, aikido, safari, motorcyklar, racerbilar och stridsflygplan.

Vid sidan om skådespelaryrket är Stefan Sauk flerfaldigt prisad som ljudboksinläsare och en flitigt anlitad föreläsare i ämnet kommunikation, ett intresse som mynnat ut i nyligen släppta Tala inför folk! Så bemästrar du din scenskräck. Boken har han skrivit tillsammans med Jan Marcusson, hjärnforskare och ordförande i alzheimerfondens vetenskapliga råd.

– Boken är på sätt och vis en direkt avknoppning från föreläsarrollen. Kommu-nikation och att gestalta framför en publik är mitt område, mitt jobb. Och jag vill

försöka förstå hur jag på bästa sätt kan förmedla det jag vill ha sagt. Att tycka det är läskigt att stå på en scen och tala inför folk är egentligen helt naturligt. Vi är flockdjur, vår hjärna är programmerad på ett sådant sätt. Ställer du dig på en scen – ensam – är du plötsligt utanför gruppen och hjärnan trycker på larmknappen.För våra förfäder kunde en sådan situation, att plötsligt stå ensam på savannen, betyda döden.

Hur gör man rent konkret för att arbeta bort scenskräck? Som i allt annat, menar Stefan Sauk: det handlar om att öva, öva, öva och att konfrontera sin rädsla på samma sätt som i kognitiv beteendeterapi. Är man väl förberedd oroar man sig mindre.

– Man ska kunna sitt manus som ett rinnande vatten och när man väl står på scen och ska leverera ska man lägga ambitionen

i kattlådan och inte bry sig om resultatet. Då blir det bra. Om du lämnar de två parametrarna ambition och prestation utanför så finns det ingen anledning att vara nervös. Inget kan hända, du har inget att förlora. Och det här kan man träna in. Visst, det är lätt att säga, men det är lättare att lära sig än vad man kanske tror.

Sitt förhållningssätt till ett minutiöst och envist förberedelsearbete tackar Stefan Sauk skådespelarlegenden och mentorn Ernst-Hugo Järegård för.

– Jag fick frågor i början av karriären, eller när jag började bli en offentlig person, var mitt noggranna sätt att arbeta på kom ifrån och jag hade aldrig något bra svar på det. Det tog ett tag innan jag kom på att det faktiskt var Ernst-Hugo som implementerade det i mitt system. Jag jobbade som ung regiassistent på Dramaten när han skulle göra Richard III. Han använde mig som sparringpartner för att repa in sin text och jag spelade alla roller mot honom, varje dag i flera månader. Det var väldigt speciellt och vi blev enormt tajta. När jag långt senare berättade för Ernst-Hugo hur mycket han betytt för mig blev han innerligt rörd. Det var skönt att jag hann säga det till honom innan han gick bort.

Ett sätt för Stefan Sauk att mjuka upp sin image var att medverka i Let’s dance 2010, där han slutade på en femteplats. Han är annars en notorisk nej-sägare till lekprogram i tv, men på inrådan av sin agent tackade han ja till dansprogrammet. Och han ångrar sig inte en sekund.

– Det var otroligt roligt och fysiskt jäkligt tufft. Sex till åtta timmars effektiv träning per dag, 67 dagar på raken. När jag kom fram till rumban såg jag ut som ett levande plockepinn, och blev tvungen att käka kosttillskott. Och då åt jag ändå redan som en häst.

Med Let’s dance gick du utanför din bekvämlighetszon. Var det värt det?

– Ja, i allra högsta grad. Och under hela den resan fick jag stor hjälp av fantastiska Malin Johansson som jag dansade med och som knappt visste något om mig sedan tidigare. Hon såg beteenden hos mig som jag själv inte var medveten om, säger Stefan Sauk, som i tv-programmet Stjärnorna på slottet 2015 för första gången berättade om sin uppväxt med en pappa som reste mycket och aldrig var hemma, en självmordsbenägen mamma och de ständiga grälen mellan föräldrarna.

Dina föräldrar skilde sig när du var 13 år. Hur har det påverkat dig som person?

– Oerhört mycket tror jag, även om det är svårt att förstå vidden av det. Jag tror man är extremt påverkad av sin uppväxt även om forskningen säger att det till stor del handlar om genetik. Men jag vill gärna tro att jag kan ändra på saker själv. Det vore ju deprimerande om det inte skulle vara så.

Stefan Sauk har bott i samma lägenhet i Bromma i 24 år. Den är nyligen totalrenoverad och han ser den som ett ”svårslaget boende”. Trots det smider han planer på att så småningom lämna Sverige, dels för att han anser att landet politiskt sett är på väg åt helt fel håll, men framför allt på grund av det bistra klimatet. Stefan Sauk är ”bitten by Africa” och återvänder ofta till länder som Tanzania, Kenya och Sydafrika. Han arrangerar själv safariresor och har varit med och startat en skola i Nairobi för barn som förlorat sina föräldrar i aids. För honom betyder den afrikanska kontinenten äventyr men också ”att göra någonting vettigt”.

– Sverige är en av få fläckar på jorden där man kan leva ett anständigt liv, ännu så länge, men klimatmässigt är det som att bo i en blöt lovikkavante åtta månader om året. Det kan aldrig vara hälsosamt. Ovan-på det börjar åsiktsfundamentalismen bli besvärande. Jag reser mycket och har unnat mig det genom åren. När jag sätter mig på ett plan och flyger iväg någonstans så öppnas plötsligt något i min hjärna som gör att jag får perspektiv på mig själv och tillvaron. Det är välgörande.