18.05.17

Rockmormorn som skriver psalmer

Rockmormorn som skriver psalmer

Rockscenerna må ha bytts ut mot kyrkor, men Py Bäckman har inte dragit ner på tempot. Sommaren är fullbokad av konserter runt om i landet. Däremellan hämtar hon kraft och energi hemma i natursköna Stavsnäs.

Det är en av vårens varmaste dagar. Längs husväggarna på Stavsnäs hembageri blommar snödroppar och på närradion spelas Py Bäckmans senaste låt, Avskedssång.

– Du är aktuell med en ny singel, inleder jag när vi slår oss ner vid ett bord.

– Jag är ständigt aktuell, men det märks inte lika mycket nu för tiden, säger Py och knycker lite med huvudet så att det långa håret flyger bakåt.

– Lyssnar man på de stora radiokanalerna kan man tro att jag inte gjort något sedan jag skrev Stad i ljus till Tommy Körberg 1988.

Möjligen kan man ana en ton av bitterhet i rösten, men samtidigt verkar Py nöjd med sakernas tillstånd. Hon ger ut sitt material själv och har fullständig kontroll över skaparprocessen. Och publiken finns kvar. Förra året gjorde hon 87 spelningar, de flesta i fullsatta kyrkor.

– Jag älskar att sjunga i kyrkor. Det är så stämningsfullt. Långt ifrån de rockspelningar jag gjorde med Raj Montana band under många år. Visserligen kallades jag Rockmormor redan som 30-åring, men nu har jag väl blivit gammal på riktigt, säger hon och skrattar högt.

Py skrattar mycket och hon skämtar rått om sig själv. Men lika lättsamt som hon brister ut i gapskratt, plockar hon fram det existentiella djupet. Det som vi känner igen från hennes musik. Att skriva låttexter och komponera melodier är Pys sätt att bearbeta livet. Många av hennes låtar handlar om döden.

– Döden är ju en del av livet, säger hon och berättar att hon skrivit både Stad i ljus och Avskedssång i anslutning till att personer som stått henne nära gått bort.

– Avskedssång handlar om en god vän som var professor i religionsvetenskap i Lund. Han var min mentor i existensiella frågor och jag kunde alltid ringa honom när jag behövde prata om något.

Själv har hon alltid funderat över döden. Hon berättar att hennes mormor brukade sjunga en sång för henne som slutade med orden: ”befriaren kom och det var döden.” Trots att Py tyckte att det var så fruktansvärt sorgligt och grät så hon snörvlade så ville hon att mormodern skulle sjunga sången om och om.

– I alla tider har människan bearbetat döden genom sånger och dikter. Se på dödsannonserna i tidningen. När människor är i sorg så diktar de från hjärtat. Jag tror att det ligger i vår natur, säger hon.

Py föddes på Karlbergs slott i Solna där hennes mamma arbetade. Men nästan omgående flyttade de hem till mormor och morfar i Iggesund i Hälsingland där Py växte upp. Hon inledde artistbanan redan som nioåring i ett turnerande radioprogram. Det ledde till ett framträdande i Lennart Hylands tv-program Stora famnen och så småningom en folkparksturné där hon sjöng visor.

Det stora genombrottet kom i början av 80-talet med rockgruppen Raj Montana Band som skördade stora framgångar. Sedan bandet upplöstes 1988 har Py varit verksam som soloartist och framförallt textförfattare. Hon skrev till exempel texterna till Nordmans låtar, som blev en enormt stora på 90-talet.

Ett flertal gånger har hon deltagit i Melodifestivalen, ibland som låtskrivare, ibland som artist. Senast hon stod på den scenen var 2010. Förmodligen var det sista gången också.

– Jag tror att Melodifestivalen är ett avslutat kapitel för mig. Det är ingen tävling i den bemärkelsen längre, det är ju Christer Björkman som plockar ut låtskrivare och artister. När äldre personer får vara med är det för att det behövs ett charmigt inslag. Jag besitter inte den graden av charm, säger hon och skrattar igen.

Hon lägger händerna runt den stora tekoppen och tar en klunk. Hon har tackat nej till något ätbart till, magen krånglar och hon misstänker att det kan vara gluten som är boven.

Att placera Py i ett musikaliskt fack är omöjligt. Hon har, som hon beskriver det själv, alltid skrivit det hon velat. Och det har varit mycket och varierande. Hon är till exempel upphovsman till flera psalmer.

– Det började av en slump genom att Svenska kyrkan hörde av sig och ville göra Stad i ljus till psalm. Det kändes enormt hedrande. Den låten vann inte Eurovision, men den fick komma med i psalmboken. För mig är det mycket bättre.

För några år sedan blev hon medbjuden på ett psalmskrivarläger på ett kloster i Italien där musiker, poeter och textförfattare utbytte alster och inspiration och arbetade under en veckas tid.

– Psalmerna rymmer så mycket, hela livet faktiskt. Meningen är att de ska hjälpa och lyfta människor och det känns väldigt fint att få bidra till det.

Under tiden i Italien skrev Py bland annat texten till psalmen ”Vad är Gud?”

Vad är Gud för dig?

– Jag vet inte riktigt. Någon eller något som är större än vi är. Jag är nog inne lite på panteismen, som innebär att man ser Gud i naturen och hela universum. Jag kan titta på allt som finns och känna tröst i det. Men häromdagen såg jag ett tv-program som handlade om hur solen, innan den slocknar, kommer att expandera och sluka jorden. Då kändes allt ganska meningslöst. Fast man kan ju inte släppa taget om det som är viktigt för att man vet att solen en dag kommer att förinta jorden.

Oavsett hur mycket andlighet den rymmer så är naturen Pys källa till kraft och inspiration. I Värmdö har hon bott sedan 1994 och att komma hit var som att komma hem. Vidderna, skogarna och klipporna påminner henne om Hälsingland.

– Jag skulle aldrig vilja bo i innerstan, men det är skönt med närheten.

Mellan konserterna kopplar hon gärna av i sin trädgård. Hon odlar mycket blommor och även om rådjuren äter upp det mesta så njuter hon av att påta i rabatterna, för att ”Det är kreativt och bra för tankarna.” När hon är hemma ägnar hon en hel del tid åt städning också.

– Jag städar jämt tycker jag, men det blir aldrig fint. Jag har för mycket saker. Man samlar på sig grejer under åren och alltid när jag reser så glömmer jag något och måste köpa nytt. Plåster eller nagellackborttagningsmedel eller vad som helst. Och jag slänger inte sådant som jag kan använda, även det slutar med att jag har sex Desivonflaskor i badrumsskåpet.

Plötsligt tittar Py upp bakom sina röda glasögonbågar och fäster blicken på en tuff sportbil som sakta rullar förbi hembageriet. Hon ler glatt och vinkar stort med båda armarna.

– En kompis, en känd konstnär, säger hon förklarande, och fortsätter:

– Det bor många kulturkändisar här, folk som tänker utanför ramarna, det är mycket inspirerande. Och det bidrar till att Värmdös lokala kulturliv är så levande. Δ