25.09.17

Prästen som är på de utsattas sida

Prästen som är på de utsattas sida

Karin Öhagen har varit präst i tio år. Till Gustaf Vasa församling kom hon för knappt ett år sedan med ett spännande uppdrag om att förutom predikningar även arbeta med olika former av själavård. Något som efter-frågas bland många i våra stressade storstadsliv.

Berätta lite om dig själv och din bakgrund.

–  Jag har varit präst i snart tio år, och blev prästvigd för Västerås stift. Jag kommer från ett hem med en tydlig, men också ganska allmänsvensk, gudstro. Ända sedan jag var i tidiga tonåren har jag vetat att jag på något sätt vill arbeta med människor. Ett tag funderade jag på att bli psykolog, journalist eller kanske jurist, jag hade tidigt ett stort rättspatos. Jag också alltid tyckt om att skriva, och tyckt om språk … ja, tankarna var många. I 20-årsåldern var det som om alla bitar föll på plats – och jag kände ett kall att bli präst.

Hur ser ditt arbete ut?

–  En präst kan ha väldigt många olika funktioner. I min roll som församlingspräst, eller komminister som det också kallas, ingår bland annat att leda gudstjänster, förrätta dop, begravningar och vigslar. Dessutom har jag ansvar för olika själavårdande verksamheter. Bland annat tar jag emot personer för enskilda samtal, och har varit med och utvecklat olika former av retreater. I Sabbatsbergs kyrka har vi exempelvis något vi kallar ”Rum för reflektion” som vi ordnar tillsammans med en taiji qigong-instruktör. Tanken är att skapa rum för vila, eftertanke och reflektion. Det är väldigt fint och uppskattat, och något jag hoppas ta med mig även till Gustaf Vasa kyrka när den öppnar efter renoveringen.

Hur ska en bra predikan vara? 

–  Kort, kärnfull och relevant! En kollega sa till mig en gång att man har ungefär sex minuter på sig, sedan tappar åhörarna intresset. Själva bibeltexten är inget jag bestämmer själv, utan texten följer kyrkoårets. Min uppgift är istället att ta fram det tidlösa i texten och det som är relevant för oss som lever idag. Jag använder mig mycket av mig själv och mina egna erfarenheter och tankar – min övertygelse är att många existentiella funderingar delas av alla människor.

Hur ser en genomsnittlig kyrkobesökare ut?

–  Det beror på vad vi erbjuder. Vid speciella högtider och då vi har något musikframträdande är besökarna betydligt fler än annars. Just nu är ju Gustaf Vasas kyrka stängd för renovering, och vi har istället gudstjänst i Sabbatsbergs kyrka, som är en liten och väldigt intim kyrka. Majoriteten av besökarna är från 30 år och uppåt. Något fler kvinnor än män.

Vad ser du som den största utmaningen i ditt yrke?

–  Det måste nog vara att det finns så mycket en präst ställs inför som det inte går att läsa sig till. Under mina tio år som präst har jag i mitt själavårdande arbete mött enormt många människor. Att göra varje möte till något nytt och unikt, och inget som går på rutin, är väldigt viktigt för mig.

Hur ser du på Svenska kyrkans roll idag?

– Svenska kyrkan är inte längre en statskyrka, idag har vi ett samhälle med flera olika religioner och samfund. Jag tycker att det är viktigt att man inte enbart fokuserar på Svenska kyrkans roll som ett trossamfund, utan också ser det fantastiska kulturarv som kyrkan är bärare av. Utmaningen, som jag ser det, är att kyrkan både måste vara relevant i det samhälle vi lever i, samtidigt som vi är tydliga i vår tro och vår människosyn. En kristen människosyn handlar om att stå på de utsattas sida och inte stänga någon ute. Ett bra exempel på detta i praktiken tycker jag är alla de fantastiska initiativ som gjorts runt om i Sverige när det gäller att integrera nyanlända. På många håll har volontärer med stöd av kyrkan ordnat språkcaféer, babyträffar och andra arrangemang. Här har Svenska kyrkan verkligen en unik chans genom att vara rikstäckande och kunna tillhandahålla lokaler över hela landet. Det är inte många andra föreningar som har den möjligheten.

Finns det något som är speciellt med att arbeta just i Gustav Vasa Församling?

–  Församlingen är ju en innerstadsförsamling och det påverkar så klart innehållet. Jag möter många stressade storstadsmänniskor som söker efter något bortom arbete och prestation. Här har kyrkan en viktig roll att fylla. Jag är också stolt över det ekumeniska samarbete som görs på Norrmalm, bland annat med Jul i gemenskap. Dessutom är Gustaf Vasa kyrka en av mina absoluta favoritkyrkor! Den är så vacker med sina målningar, sin rymd och sina många små kapell. Jag ser verkligen fram emot att få börja arbeta där när kyrkan står färdigrenoverad, förhoppningsvis vid advent.

Vad har du upptäckt med Vasastan som du gillar?

–  I och med att Gustav Vasa kyrka är stängd för renovering måste jag röra mig en hel del mellan olika kontor och kyrkor, vilket är ett väldigt bra sätt att lära känna kvarteren. En av mina favoritupptäckter är nog den fantastiska lilla godisbutiken på Odengatan, alldeles vid Odenplan, som säljer ett enormt utbud av olika sorters choklad. Jag älskar verkligen allt med choklad! Vasaparken är så klart en stor favorit, dit går jag ofta med min dotter. Sinnenas trädgård som ligger alldeles bredvid parken är också en rofylld liten oas, precis som själva Sabbatsbergs kyrka. Den kyrkan är det nog även många Stockholmsbor som inte känner till.

 


Karin Öhagen

I KORTHET

född: 1980

yrke: Präst i Gustav Vasa församling

Favoritkyrka i Vasastan:  Gustaf Vasa kyrka.
”Jag uppskattar ljuset och färgerna, och tycker det är en så härlig kontrast att bara ta ett steg från
bruset på Odenplan, in i kyrkan och den stillhet som råder där”.

Favorithögtid under kyrkoåret:
”Påsken som för mig står för kärnan i kristendomen.
Budskapet om Jesus kamp från död till liv, och att döden inte är något att vara rädd för, även om jag inte vet hur den ser ut.”

Text: Åsa Fridman ⎮Foto: Gustav Kaiser