17.01.17

På väg i ny riktning

På väg i ny riktning

Det har varit några händelserika år för komikern Mårten Andersson. Från att ha drivit stand-up klubben Raw på Hilton, varit vd för det egna produktionsbolaget och kört en nattklubb utan sprit har han bestämt sig för att renodlat satsa på humorn och egna shower. Under våren har han turnerat riket runt med showen Hybris, en föreställning om situationen i samhället idag. Vi träffade Mårten för att prata om hans nya liv, framtiden och karriären.

Mårten verkar inte så jätteförtjust i sitt förflutna, även om han har en hel del att vara stolt över. Han återkommer flera gånger till andra människors bild av honom som störig och festande kvinnojägare, medger att det i viss mån har varit så men inte i den utsträckning det har utmålats i media. För några år sedan bestämde han sig för att ta itu med sina demoner på riktigt, och hundratals timmar terapi och 15 helnyktra månader senare verkar han ganska tillfreds med sig själv.

– New age är ett fånigt ord, men jag gillar att fundera på livet. Det är det som Hybris handlar om också, en blandning av spirituella tankar och humor. Humor sänker garden, och när publiken har släppt idén att man ska vara så himla ball så kan de skratta och då kan jag nå in med mina betraktelser. Till exempel att det är viktigare vad andra tycker om mig än vad jag tycker själv, eller vad kan denna selfiehets annars handla om? Vi tar tusen bilder på oss själva för att till slut vara nöjda med en som man först retuscherar till oigenkännlighet och sedan lägger upp på Instagram. Och inte nog med det, sedan kollar vi var femte minut hur många likes vi har fått, är det för få tar man helt enkelt bort bilden för att inte verka som en loser. Jag är exakt likadan själv, men vi måste ju kunna skratta åt det beroendet, säger Mårten när vi ses hemma hos honom i den lägenhet som även Cornelis Vreeswijk bodde, några dagar efter att showen haft premiär på Rival.

Det var med den förra showen, den självutlämnande Under ytan, som Mårten bestämde sig för att satsa på humorn till 100 procent. Tidigare har han varit mer otydlig och haft en stand-up klubb där han har bokat andra komiker, arbetat med en mängd tv-produktioner och drivit en nykter nattklubb och inte låtit den egna humorn få mer än en skärva av tiden.

– När jag satte upp Under ytan visste jag inte ens om jag hade en publik, och som min mycket kloka kompis Soran Ismail sa så är det först när man gör soloföreställningar som man bygger en publik. Annars är det svårt för folk att få grepp om dig. Med Hybris vill jag visa att jag inte är nån programledare som försöker vara rolig eller bara en entreprenör. Jag har velat göra humor sedan jag var pytteliten, jag klippte ut strippar med Kalle och Hobbe när jag var åtta år. Och jag gillar scenen, jag skulle gärna vara skådis också. Det är sjukt roligt att sitta på café och skriva skämt och flina för sig själv utan att veta om det är kul eller inte. Är ett skämt inte roligt förfinas eller ändras det, så arbetar alla komiker, och Mårten betonar att han aldrig driver med någon som han inte tycker om. Dessutom berättar han om en enormt mycket snävare arena idag än för tio år sedan, åsiktskorridoren är rejält avsmalnad menar han.

– Att vara en 40-årig blåögd medelklass-man är inte så lätt om man ska vara komiker, jag får nästan inte skämta om nåt förutom mig själv. Och inget forum är snävare än Twitter, som komiker borde jag egentligen inte vara där men jag är det ändå. Twitter är en bajskorv med massa pk människor som väntar på att man ska göra fel. Jag la upp nånting som var roligt men som tolkades rasistiskt för ett tag sedan och det blev världens drev där jag anklagades för att ha en vidrig människosyn, säger Mårten.

Kanske har den egna hybrisen kommit som en överlevnadsstrategi, Mårten menar att i Sverige får man inte älska sig själv för mycket, sådana hatas tills de hatar sig själva. För att överleva måste man älska sig själv ännu mer.

– Jag har aldrig känt mig omtyckt i Sverige, snarare missförstådd, även om jag som sagt vet att jag har varit stökig och ytlig. Jag har nog vetat länge vad jag inte vill vara, men inte vetat vad jag vill vara. Därför låg jag i nåt slags gränsland mellan flykt och nåt annat och visste inte att jag drack för att fly. Om du inte mår bra så vill du fly, men mår du bra, då vill du inte. Så länge du flyr är det svårt att vara närvarande och då kanske du inte är världens skönaste vän. För bara för några månader insåg jag för första gången i mitt liv vad jag ville vara, en gentleman. En sådan sprider kärlek och ger komplimanger och Mårten menar att han i någon mån alltid har gjort det även om det inte har märkts professionellt. Mårten berättar om den enorma respons han fick när han var med i den djupintervjuande podcasten Värvet. Flykten gick från tomhet, ensamhet och en känsla av tristess. Tomheten försökte han fylla bland annat med tillfälliga romanser eftersom han trodde att det skulle bli bättre om han hittade en tjej.

– Jag vill fortfarande träffa nån, men nu vet jag att hon inte är min räddning, jag är min egen räddning. Jag fyller inte tomheten med yttre bekräftelse på samma sätt. Dessutom kanske jag har träffat den rätta, en tjej i Belgrad som är smart, cool, rolig, snygg, feminin och med en otrolig energi. Mitt ex var från Holland, det är svårt att dejta svenska tjejer, det är som att de tror att jag har en dold agenda, beklagar sig Mårten.

Förutom att kärleken måhända finns utomlands skulle Mårten gärna se att även karriären fanns bortom Sveriges gränser. Han har tidigare gjort en vända i England som var mer lyckosam än han egentligen ville ge sken av (han vann faktiskt Best new act of the year på Comedy café i London) och nu är planen en USA-satsning.

– Eftersom jag känner att man inte vill tycka om mig i Sverige och att jag uppfattas som den som bara bokar de andra komikerna tänkte jag börja skriva på engelska så fort jag känner att denna föreställning flyger. Tanken är att jag ska delta på Free fringe i Edinburgh i sommar, en comedyfestival som går parallellt med den stora kulturfestivalen The Fringe i Edinburgh. ”Alla” är där och scoutar och kollar och jag har varit där ofta och känner många i branschen. Jag tänkte utnyttja alla mina komikerkompisar och alla managements som jag har jobbat med under Raw-åren för att skaffa mig en brittisk manager som också har verksamhet i USA. Om svenska musiker och skådisar kan slå i USA, varför skulle inte vi komiker kunna lyckas med det också? Det är ingen som riktigt har testat hittills. Jag älskar New York men jag har hört att LA kanske skulle vara bättre, de är nog mer mottagliga för mina spirituella tankar, jag kallar faktiskt min genre för spiritual comedy. Dessutom är det många svenskar där, det vill jag ju också använda.

Även om målet är att sprida värme och kärlek till sina medmänniskor medger Mårten att det händer att han trampar fel, men eftersom han mår bra och är gladare själv blir felstegen färre och mindre.

– Jag är inte klar än. Jag är en person som är nyfiken på livet, och det vill jag vara tills jag dör.