26.04.17

Modebloggarnas Pippi Långstrump

Modebloggarnas Pippi Långstrump

Som fyrabarnsmamma och civilekonom med andra jobb skiljer sig Susanne Histrup från mängden bland modebloggare. Hon har järnkoll på modets skiftningar, men går ändå alltid sin egen väg och tar trender med en nypa salt.

Är du modeintresserad har du säkert sett hennes fötter och ben, i hundratals olika utstyrslar, alla fotograferade lite snett ovan ifrån. Men till skillnad från många andra modebloggare är Susanne fyrabarnsmamma, inte kroppsfixerad och allt annat än ängslig i sina modeval. Hon är extremt modemed-veten och uppdaterad, men följer inte trender slaviskt, utan har en helt egen, tydlig stil. Hon har gjort sig känd för att blanda några få, dyrare, basplagg med billigare märken och hennes stil är mönsterglad och färgstark. Kärleken till färg har funnits med henne sedan barnsben.

– Jag har alltid älskat färg och mönster. Färg ger mig energi. Och jag har aldrig brytt mig så mycket om vad andra tycker, bara jag själv tycker att det jag har på mig är snyggt. Så har det varit sedan jag var liten. Min mamma var modeintresserad, men lät mig alltid klä mig som jag ville.

Susanne är idag bloggare på Damernas värld och har många trogna följare på sitt Instagramkonto, som hon sköter på ett professionellt vis. Men att hon hamnade i bloggvärlden var mer eller mindre en slump. Hon var tidig med att lägga ut bilder på Instagram och fick snabbt många följare. Efter en tid började tidskriften Chic:s chefredaktör Charlotta Flinkenberg följa henne och kort därefter erbjöd hon Susanne att börja blogga för Chic.

– Jag tänkte: ”En fyrabarnsmamma som bloggar på en stor modeplattform – hur ska det gå?” Jag undrade också hur personlig och privat jag skulle vara. Men efter att ha diskuterat igenom det med min man Johan, och vi hade enats om var våra gränser går, bestämde jag mig för att köra.

Framgångarna lät inte vänta på sig. Bloggen växte fort och Susanne blev en faktor att räkna med i den svenska modebranschen. Hon blev en efterfrågad röst och inbjudningarna till visningar och allehanda tillställningar duggade tätt. I början gick Susanne på de flesta, trots att hon också har fullt upp med barn, andra arbetsuppgifter och hem.

– Det var väldigt hektiskt i början, när jag tackade ja till nästan allt. Men jag är glad för det, för jag fick ett stort nätverk. Numera är jag lite mer selektiv.

Många i hennes närhet avrådde henne från att blogga, när hon först blev tillfrågad. De trodde att hon skulle behöva lämna ut sig själv och sitt privatliv, men Susanne tänkte annorlunda. Hon är personlig och bjuder på sig själv, men är relativt förtegen om privatlivet. Hon har

få bilder och texter om familjen, vänner och privata saker och kan sägas vara ett bevis för att det går att ha en blogg utan att berätta precis allt om sig själv och sina nära och kära.

– Jag vill skydda mina barn, som är små, och min man, som inte vill synas så mycket offentligt. Många läsare vill ha mer av en och vill läsa om ens vardag, precis vad man gör hela dagen. Men sådan har min blogg aldrig varit och det verkar funka ändå. Då känner jag mig trygg och kan fortsätta att bjuda på mig själv.

På Susannes blogg och på hennes Insta-gramkonto råder alltid god stämning. I dessa tider av näthat och hot har hon nästan inte fått några negativa kommentarer alls på bloggen, och få på Instagram. De flesta som kommenterar kommer med glada tillrop och många avslutar med ”Kram!”, precis som Susanne själv ofta gör. Men den allra första kommentaren hon fick var verkligen inte odelat positiv. Den löd ungefär: ”Hej, jag förstår inte din stil. Du blandar färger och mönster och för mig blir det som Pippi Långstrump. Men det är modigt att du går din egen väg.”

– När jag såg att jag hade fått min första kommentar slängde jag mig ivrigt över den. Och jag blev så besviken. Men när jag berättade det för min man sa han: ”Vänd på det. Pippi Långstrump är den mest älskade fiktiva person som finns.” Jag valde att fokusera på det positiva och i mitt svar höll jag med om att det är viktigt att gå sin egen väg.

– Sedan är jag också sådan att jag kan ta kritik, utan att ta det personligt. Smaken är ju delad. Men det är ju förstås för att de allra flesta är positiva som man fortsätter. Det är också helt underbart att se folk som inspirerade av mig vågar bära mönster eller färg för första gången. Jag ser att mina följare tar efter och det ger en riktig kick.

Ytterligare en sak som skiljer Susanne från många andra populära modebloggare är att hon är utbildad civilekonom. Hon har arbetat med marknadsföring och drivit företaget babyjams, som sålde barnprodukter via återförsäljare i Sverige, Norge och Danmark. Numera är hon delaktig i familjeföretaget, som förädlar och förvaltar fastigheter i Skåne. Hon är också aktiv i Pia Ståhls stiftelse, vars mål är att främja vetenskaplig undervisning och forskning på universitetsnivå. Stiftelsen stödjer dessutom vård och utbildning av barn och ungdom och i mindre omfattning ”välgörande, sociala, konstnärliga, idrottsliga eller andra allmännyttiga ändamål”.

Dessutom skänker Susanne mycket till välgörenhet. Bland annat lämnar hon kläder till begagnat-sajten Used-A-Porter (tidigare omskrivna i Lidingö magasin nr 6 2015, red:s anm.) Hela förtjänsten går till Used-A-Porters samarbetspartner: välgörenhets-organisationen Plan Sverige.

– Det är en självklarhet, för jag har möjlighet. Så när Elin Ryer på Used-A-Porter kontaktade mig ställde jag upp direkt. Dessutom är det roligt att de hade valt just Plan, som jag tycker mycket om och har haft en relation till i många år. Jag har till exempel haft fadderbarn under lång tid. Man får bilder och brev från dem. Det är så härligt att få se hur det går för dem! Och så får man en redovisning av vad pengarna har gått till.

Konsumtionstrycket inom modet gör Susanne kluven. Hon försöker själv tänka hållbarhet och uppmuntrar till att man ska köpa mer kvalitet och relativt tidlöst, så att det inte blir så mycket slit-och-släng, och hon tänker på att köpa neutrala färger, så att de yngre barnen kan ärva av de äldre.

I framtiden vill Susanne utveckla mammans stiftelse och kanske instifta något mer pris för socialt engagemang. Hon tittar på att bli agent för varumärken som inte finns i Sverige, och ser även en möjlighet att arbeta som stylist åt kvinnor som vill ha inspiration och råd.

Bloggandet och instagrammandet tänker hon definitivt fortsätta med. Det ger henne så mycket tillbaka. Men även om hon älskar mode har hon en sund distans till modevärlden.

– Mode ska vara roligt. När jag tittar tillbaka på gamla uppdateringar tycker jag att vissa av mina outfits inte är klockrena. Men det är ju inte hela världen, det är ju bara mode.