27.04.17

Mera lagom

Mera lagom

Sanna Bråding har nyss kommit ut med självbiografin ”För mycket av allt”. Boken är Sannas öppenhjärtiga och nakna berättelse om hur det blev så fel, vad som egentligen hände och hur det så småningom blev så rätt. Under flera år missbrukade Sanna droger och hade anorexi samtidigt som hon ofta var anlitad skådespelare och programledare. När polisen knackade på en morgon för snart tio år sedan och hon greps för narkotikabrott stannade hennes värld. Efter fängelsedomen 2008 stod hon på noll och vägen tillbaka har varit lång.

Varför ville du skriva den här boken?

– Ibland har man grejer som man måste göra, oavsett hur mycket man förnekar det. Jag har egentligen aldrig haft nån tanke att skriva en bok, men den har bara kommit till mig nu. Jag har förstått vad som har hänt mig och att det finns en anledning till det. Jag har skrivit mina minnen och tankar och allt blir så tydligt då vilket gör det läskigt, det är extremt naket och självutlämnande. Men jag gör det av ett högre syfte, det är många som mår dåligt som tror att ingen känner likadant, men det är det.

Du började blogga om ditt liv för två år sedan. Vad har hänt med dig under den tiden?

– Jag har inte något större behov av att folk ska veta vem jag är på riktigt men jag måste vara sann. Jag är bara den jag är och det var faktiskt mitt barn som kom för två år sedan som fick mig att våga ta steget och skapa något eget. Vi är ett bra team. Jag ville vara starkare för honom och vara en förebild. Jag känner ett lugn nu, han kom när han skulle och fick mig att landa ännu mer. Han var den pusselbit som behövdes för att jag skulle ta nästa steg.

Många säger att du är modig.

– Tack. Att börja föreläsa var första steget. Jag har fått förfrågningar förut, men inte varit redo. Det är bara jag, och det är läskigt att bli bedömd för den du är. Jag berättar saker i detalj, och målar inte en så förskönande bild av mig själv. Eftersom jag kämpar för att få samhället mot acceptans och trygghet måste jag vara en del av det, men klart det är läskigt. Jag har velat ha med alla känslomässiga delar som har skapat mig och fått mig att ta in på nästa väg. Jag har jobbat med mig själv i åtta år, och vissa minnen är jobbiga, som när jag tänker på hur mitt beteende har gått ut över mina föräldrar. När jag har skrivit om vissa delar så minns jag allt och dras tillbaka. Det är som att jag befinner mig där och då samtidigt som jag kan se det utifrån. Det gör ont för jag slås av hur sjuk jag var och jag fattar inte hur fan jag orkade.

Vad är den vanligaste reaktionen efter dina föreläsningar?

– Många nås av nånting även om det kan vara vitt skilda saker som de har känt igen sig i. En del kan ha gått i terapi i många år, men har fått sista pusselbiten efter mina föreläsningar. Så vackert. Vi pratar för lite om hur det verkligen är på djupet idag.

Känner du igen situationer i livet som kan vara farliga för dig?

– Jag är varken perfekt eller fullärd, och jag är inte här för att lära dig nåt. Jag har just påbörjat en ny terapi, jag har nya beteenden att jobba med. Men jag är inte riktigt lika rädd för att skada mig själv längre, kroppen ger mig en varning och jag känner att jag måste bromsa. Jag kan förstå varför jag beter mig som jag gör men jag klarar inte av att ändra på allt på en gång, det sitter för djupt. Men går man inte igenom nånting kan man nog lätt bli naiv, då är det även lättare att bli dömande mot andra.

Är du aldrig dömande?

– Det ligger i människans natur att döma men i mitt liv har jag fått chansen att besöka olika världar vilket har gett en förståelse för att allt inte är som det ser ut på ytan. Jag försöker i alla fall att tänka en gång till innan jag dömer. Om jag känner avundsjuka så vill jag ta reda på vad det är som triggar nåt i mig, varför känslorna dyker upp.

Vem ska läsa din bok?

– Jag vill att alla ska läsa den, antingen är du ung själv eller så är du förälder, eller så är du någons partner. De flesta människor har någon form av flyktbeteende. Boken utgår från mig, men den handlar om alla. Det är inte en bok där man kan känna åh vad skönt det gick bra, snarare yes, jag kan också.

Du är extremt känslig. Kan man lära sig att inte känna så mycket och vara mindre receptiv för andra?

– Alla föds med olika egenskaper, de finns i själen även om arv och social miljö spelar in. Jag är född med en känslighet och den tror jag inte är påverkbar. Jag kan förstås fly för att sluta känna men jag har börjat omfamna känsligheten, för att hitta kanaler att använda den. Det är ju den som gett mig mina kreativa gåvor. Jag övar också på att stänga av och meditation har hjälpt mig att grunda mig. När jag flyger iväg tänker jag alldeles för mycket, balansen slås bort och jag blir splittrad och får ångest.

Vad är din största lärdom?

– Att livet inte blir som man tänkt sig, det blir oftast bättre, men det är du som måste se till att göra det bra. Vi besitter kraften, men vågar inte alltid tro på det.

Vad kan du ge för råd till andra?

– Att våga möta dig själv. Du kommer att gå i cirklar om du inte vågar det och inte komma vidare. Du kommer bara att träffa en viss typ av partners om du inte vet vad du sänder ut. Terapi är att gräva i sig själv och det är läskigt. Inget löses av sig själv, ingen annan kommer förändra ditt liv men för en del räcker det med yoga. Tyvärr finns det ingen genväg, jag har försökt alla, men det finns nycklar hur man kan ta sig ur det.