27.11.17

Många bollar i luften

Många bollar i luften

Han har vunnit både Champions League och Let’s Dance, gjort ett omtalat mål och deltar snart i Mästarnas Mästare för andra gången. Möt Jesper Blomqvist, som efter en lång och framgångsrik fotbollskarriär nu också tar med sig sina italienska influenser in i köket.

I våras dansade Jesper Blomqvist rakt in i svenska folkets hjärtan, när han tillsammans med Malin Watson tog hem segern i Let’s Dance. Vi har också sett honom i Mästarnas mästare – och kommer att få se honom där igen, när jubileumsupplagan av programmet sänds till våren. Men det är framför allt hans makalösa fotbollskarriär som har gjort honom folkkär. Han har vunnit Champions League, FA-cupen och flera SM-guld, och han var med och grävde VM-brons i USA sommaren 1994. Därutöver har han också gjort ett mål som i dag, mer än 20 år senare, är så omtalat att människor fortfarande kommer fram och vill prata om det. Det blev utsett till årets allsvenska mål 1995 och har varit kultförklarat sedan dess. Kanske var det inte karriärens viktigaste mål men ändå tillräckligt speciellt för att han för alltid ska minnas det. Jesper ler och berättar hur han rundade Helsingborgs målvakt Sven Andersson, grundlurade honom på samma sätt som han på tv hade sett Pelé göra i en helt annan match, och skickade bollen i mål.
– Man hinner inte tänka så mycket på hur man ska göra så finten var inget jag hade bestämt innan, utan jag fick en per-fekt djupledspassning och bara fortsatte spela.
Och jag gjorde mål – det gjorde inte Pelé, säger Jesper och ser aningen belåten ut.

På 1990-talet gick IFK Göteborg i fronten för att visa svenska folket att allt var möjligt, att ett svenskt lag kunde spela och nå framgång i fotbollens finrum, i Champions League. Lagets framgångar på 90-
talet bidrog i hög grad till att på allvar öppna fönstret mot Europa. Jesper Blomqvist hade redan i gymnasiet stakat ut sitt mål när han skrev en uppsats om att han en dag skulle spela för Milan och ha Fabio Capello som tränare.
– Det är spännande att i efterhand fundera över tankens kraft. Det var bara en uppsats men samtidigt hade jag satt upp ett mål att sträva mot. Och jag var rätt tydlig i Göteborg med att om jag skulle utomlands skulle jag till Milan. De var ju bäst!

Drömmar blev till verklighet. Han värvades till Milan och fick Capello som tränare. Efteråt har han funderat på om det kanske hade varit bättre att 22 år gammal börja i mindre skala. Men det stora steget är trots allt inget han ångrar i dag, även om han kan konstatera att det blev en väl tuff inledning på utlandskarriären. Det var många nya spelare i laget som skulle axla den förväntan som blir när ett lag under flera år har varit tongivande inte bara i landets högsta liga utan också någon att räkna med i hela Europa. Laget gjorde sin sämsta säsong på tio år och det var många omställningar att hantera.
– Jag var van vid inställningen att man alltid hjälper varandra men här handlade det mer om att ta för sig. Det var tufft, och för första gången tyckte jag inte att det var kul att gå ut och spela match.

Men efter en flytt till Parma lossnade det. Karriären tog ny fart och förde honom så småningom vidare till England där han bland annat vann Champions League tillsammans med Manchester United. Yttermittfältaren från Tavelsjö utanför Umeå hade onekligen tagit plats i de riktigt stora lagens tröjor. Men var ärmarna för långa? Jesper skrattar när jag frågar om hans signum. Andra har minnesvärda målgester, men Jesper kännetecknades, utöver sina patenterade kantlöpningar, av att han hade
tröjärmarna långt nerdragna över händerna. Frusen?
– Haha. Nja, det började med att det helt enkelt inte fanns några mindre tröjor, så alla tröjor jag fick var för stora. När jag var liten såg jag en kille i A-laget som spelade med ärmarna nerdragna, och senare såg jag att det fanns en gammal Unitedspelare, Denis Law, som gjorde likadant och då blev det mer av en grej även för mig.

Jesper gjorde senare comeback i Sverige, men ena knäet tackade för sig och Jesper tvingades avsluta elitkarriären. I dag tittar han inte överdrivet mycket på fotboll, mer än att han följer framför allt landslaget och Champions League. Men suget är tillräckligt stort för att han fortfarande spelar en och annan uppvisningsmatch tillsammans med Manchester United, och för att hålla i gång tränar han med IFK Lidingö.
– Jag är väl dubbelt så gammal som IFK-spelarna men jag tycker bara att det är kul att jag kan vara med. Knäet skulle inte fixa en nysatsning, men det här går bra.
Utöver det goda spelsinnet och förmågan att fokusera är envishet, träningsvilja, spänst och förmågan att snabbt lära nya saker de egenskaper som han själv listar som avgörande för karriären. Det är också faktorer som tog honom långt i både
Mästarnas Mästare och Let’s Dance.

– Det var full satsning från min sida. Under Let’s Dance tränade jag fem timmar om dagen. Jag ville ge allt. Jag tror att vi idrottare har en liten fördel där eftersom vi är så tävlingsvana att vi har lättare att avdramatisera situationen. Det blir
mer avslappnat. Men jag var nervös på ett sätt som jag inte var under fotbollskarriären, säger han.
Dansen har nu fått ta ett steg åt sidan, men precis som i unga år, när han utöver fotbollen pysslade med bland annat hockey, tennis och friidrott, tycker Jesper om att röra på sig. Då finns de bästa förutsättningarna på Lidingö, en plats där han för fem år sedan mest hamnade av en slump men i dag konstaterar blev ännu bättre än han trott. Han pratar ivrigt om fina motionsspår, utegym, skidåkning och skridskor.
– Här finns ju allt! Den här ön andas verkligen träning och hälsa, säger han.

Jesper smuttar på sin cappuccino. Åren i Italien har satt sina spår, inte bara genom en medveten klädstil, utan också när det gäller kaffe och mat. För även om det gick att ta Jesper från Italien så går det inte att ta den italienska stoltheten ur honom. Det stora intresset för vällagad mat, bra råvaror och goda smaker utvecklade han under proffsåren. Han minns när han på Milans träningsanläggning för första gången blev serverad risotto, en rätt som på 1990-talet ännu inte var vanlig i Sverige. Bästa riset i världen, förklarade lagkamraterna när han frågade vad de skulle äta.
– Jag glömmer det aldrig. Jag hade aldrig tidigare ätit risotto, utan bara det vanliga vita ris vi hade i Sverige, men sedan dess
är det min favoriträtt.

Nu tar han med de italienska influenserna och går in som ny delägare i pizzerian 450 Gradi, vars namn kommer från det gradtal som vedugnen ska hålla när pizzorna gräddas under max en och en halv minut.
– Pizzan håller på att göra samma resa som hamburgaren, från snabbmat till lyx-varianter med bra råvaror som samtidigt fortfarande håller bra pris och serveras i en trevlig och avslappnad miljö.
Snart öppnar verksamheten i nya lokaler i Aga Dalénum. Jesper målar upp en bild av en kvarterskrog, där man på sikt också ska kunna få riktigt, italienskt kaffe och kanske egengjord glass. På menyn finns bland annat klassiska napolitanska pizzor, som Margherita och Vesuvio, men det finns också utrymme för mer innovativa och svenska smaksättningar, som löjromspizza och kantarellpizza. Vågar vi hoppas också på en egenkomponerad fotbollspizza med blandade smaker? En med extra allt, som en spegling av Jesper Blomqvists mångåriga och mångfacetterade karriär.

 

Text: Johanna Lundeberg | Foto: Gustan Kaiser