26.04.17

Kugghjul från gamla klockor är en favorit

Kugghjul från gamla klockor är en favorit

Till vardags arbetar han som distributör hos en restauranggrossist. Vid sidan om jobbet är Stefan ”Blomman” Blomberg en sann allkonstnär som snickrar, bygger om motorcyklar, inreder, odlar och påtar. Sedan ett och ett halvt år designar han fantasifulla robotar – av loppisskrot.

Du är möbelsnickare i grunden och har tidigare arbetat med ergonomidesign. Hur hamnade du i robotbranschen?

– Intresset för robotar har funnits med länge, ända sedan jag såg mina första Stjärnornas krig-filmer. En annan inspirationskälla är albumet Mellow Gold med Beck. På omslaget finns en robot med ett slags djurkraniehuvud. Jag tänkte att det vore coolt att bygga en sådan figur av skrot.

Du kallar dig för Robotnisse, ett passande namn.

– Ja, det är mitt alias på Instagram. Egentligen hade jag tänkt kalla mig något annat men det var redan upptaget. Robotnisse var ledigt.

Hur lång tid tar det att få ihop en robot?

– Det beror på. Jag kan bygga en på en kväll om jag har alla delar. Men ibland stöter man på patrull och då kan det ta flera dagar att klura ut hur man ska lösa problemet. Jag funderar, håller, vrider och vänder. Det kan vara att armarna fattas. Jag vet ungefär vad jag vill ha, men får ibland ställa bygget åt sidan tills jag hittat rätt prylar. Letandet i sig tar en hel del tid.

Gör du saker åt andra?

– Jag har lite svårt att göra saker på beställning, det hämmar kreativiteten, helst vill jag skapa allt själv från början till slut. Jag har blivit tillfrågad att anlägga trädgårdar, bygga sänggavlar, göra väggmålningar och allt annat mellan himmel och jord, men har hittills tackat nej. Ett tag satt jag och kollade mycket på nätet på andra muppar som byggde robotar, men det sluta-de jag med för det påverkade mig, jag vill inte bli en copycat.

Men dina robotar är till salu?

– Ja, de flesta men inte alla. Jag har sålt ett tiotal så här långt.

Hur hittar du ditt byggmaterial?

– Loppisar. Jag letar överallt och de som säljer tycker ibland att jag är helt korkad som köper saker jag inte ens vet vad det är för något. Jag tycker om äldre grejer med patina och har säkert haft sönder en hel del samlarobjekt i jakten på rätt prylar. Det ska se lite slitet ut, som om roboten har varit igång ett tag och arbetat. Vid ett tillfälle stod jag vid disken med hela famnen full av ”skräp”. En kvinna bakom mig sa: ”Alltså, ärligt, allt det där skulle jag bara kasta.” Det hon inte visste var att de sakerna är hårdvaluta i robotbyggarbranschen.

De flesta robotar ser traditionellt sett rätt killiga ut. I din samling finns det både manliga och kvinnliga utseenden.

– Javisst. Vilken typ av robot det blir beror till stor del på materialet och hur det blir när man sätter samman prylarna. Det är något som växer fram efterhand. Om roboten tar sig en kvinnlig form så kan jag spä på det med långa ögonfransar och andra kvinnliga attribut. Jag gillar så som man tänkte sig robotar på 1950-talet, lådformat, med genomskinlig glaskupa. Lite old school.

Favoritpryl att bygga med?

– Jag använder ofta kugghjul från gamla klockor, många är i mässing och koppar vilket är ett material som bara blir finare med tiden, det passar min form och mitt uttryck väldigt bra.

Finns det någon gräns för hur många olika gubbar och gummor man kan komma på?

– Nej, det är snudd på oändligt. Man kan göra robotar som påminner om varandra, men det är nästan omöjligt att få till två stycken som är exakt lika. Det är också det som är tjusningen med riktigt hantverk, alla är unika.

skarmavbild-2017-04-26-kl-13-54-37
TURTURDUVOR.”Kärleksparet” är tillverkade av bland annat kopparkittlar, termometrar och salladsbestick. ”Jag blir som mest nöjd när mina robotar gör någonting,inte bara står. De här två är kära”, säger Stefan Blomberg.