20.11.18

Journalist med smak för kap

Journalist med smak för kap

I sin första bok satte han fingret på det bostadsbesatta Stockholm. I sin nya ger han sig i stället i kast med nudging, konsten att få människor att göra bättre val. Bromma Magasin har träffat SVT-profilen och ekonomen Alexander Norén som berättar om kicken med direktsändningar, sin faiblesse för en ”god” affär och om vikten av att bottna i det egna jaget.

Det är tidig morgon när Alexander Norén kliver upp. Klockan har inte hunnit slå fem och trots att jobbet inte alltid kräver det, påbörjar han ändå i stort sett alla dagar vid den tiden. Timmen innan familjen vaknar är öronmärkt för en stund i ensamhet, antingen med en kopp kaffe och morgontidning, eller med en löprunda. Träningskläderna placerar han vid sängen redan på kvällen, sedan är det på med skor och lurar och iväg ut genom dörren.
– Jag springer varken på tid eller distans utan för att få upp pulsen, det ska kännas bekvämt, som en skön bubbla. Poängen med det är att oavsett vad som händer sedan så börjar dagen på rätt sätt.
Vi träffas i hans vita sekelskiftesvilla. Inredningen är ljus med inslag av starkaaccentfärger, ett knallgult skåp, en guldskimrande gigantisk kökslampa och designade vaser i kornblått, orange och grönt. På rad i köket står sex olika påsar för sopsortering, alla noggrant märkta med etiketter efter innehåll.
Ordning och reda – sådant hus sådan herre. Alexander bär sin vana trogen en proper kavaj och är iklädd sina karaktäristiska glasögon, som åker av och på ett antal gånger under vår fotografering. Vi inleder med att tala om området och uppväxten.
– Jag brukar jämföra Bromma med Hjalmar Bergmans Wadköping, en burgen småstad där alla känner alla, det är gulligt, lite fint och även lite inskränkt. Det kanske låter raljant men jag säger
det med glimten i ögat. Jag stormtrivs här, säger Alexander, som i boken Hög på hus från 2012 detaljrikt och självutlämnande berättar om familjens resa från hyreslägenheten i innerstan till villan i Bromma och om den egna besattheten av att göra den perfekta bostadsaffären. Och författarskapet lever vidare, tidigare
i år släppte han sin andra bok, Nudge
– så funkar det, som vi strax återkommer till.

Alexander Norén är delvis uppvuxen på Klövervägen i Äppelvikens hamn i ett stort brunt hus med utsikt över Mälaren. Från pojkrumsfönstret kunde han se Franska skolan på Stora Essingen, där han tillbringade alla sina skolår och så småningom tog studenten med utmärkta betyg.
– Eftersom jag inte gick i någon skola här i Bromma hade jag heller inga kompisar i närområdet, jag var ett ganska ensamt barn. Dessutom pluggade jag mycket, det fanns ingen tid över för något annat, inga aktiviteter överhuvudtaget. Att vi hade råd att bo där och i det huset, förstår jag fortfarande inte. Pappa var visserligen professor på KTH, men hade inte någon överdrivet hög lön, mamma var hemmafru, det fanns verkligen inget överflöd av pengar hemma hos oss. Men prisskillnaderna var inte lika stora då. I dag skulle en familj som vår aldrig kunna bosätta sig där.

Som lillebror till radioprofilen och Svensktoppens mångårige programledare Carolina Norén har Alexander att brås på när det gäller yrkesvalet. Han är ekonom i grunden men funderade redan under åren på Handels på att bli journalist. Vägen in i SVT-huset gick via student-radion, TV3 Direkt och Sveriges Radio och att han har hamnat rätt syns tydligt när sändningslampan tänds och kameran i morgonstudion börjar rulla. Att det finns en exhibitionistisk ådra hymlar han inte med.
– Jag trivs i händelsernas centrum, det måste man göra i det här jobbet annars fungerar det inte. Adrenalinkicken som en intervjusituation ger, det psykologiska samspelet, är svårslagen. I tv-soffan får man bekräftelse direkt, oavsett om det gått bra eller dåligt. Det är av samma anledning som jag tycker om att måla väggar och snickerier. Det ger en omedelbar tillfredsställelse.

Att vara morgonstudiovärd är samtidigt en utsatt position, det kommer med paketet. Det kan ju tyckas att en oförarglig felsägning borde vara sekundär, eller klädesvalet för den delen, men det är i tv-soffan som i resten av samhället: djävulen sitter i detaljerna.
– Jag ser det till viss del som att spela en roll, att lägga tyngd på rätt ord och förstärka stämningen. Det gäller att utstråla trovärdighet och samtidigt anpassa sig efter situationen och det gör man genom att vara sig själv. Bottnar man inte i det egna jaget lyser det igenom direkt. Jag är som jag är, lite underfundig och ganska rakt på.
På frågan om han har någon drömgäst kommer svaret snabbt.
– Petter Stordalen är en person som jag själv blir inspirerad av. Han är utåtlevande och kan bara trycka på en knapp och så är Stordalen Show i gång. Jag älskar det. Människor som kommer med energi är roliga att träffa både som intervjuobjekt och som personer. Man blir smittad.

– Svåra skådespelare och märkvärdiga konstnärstyper som ser det som en skymf att behöva sitta i en morgonsoffa. Eller popsnören som är ditbaxade av skivbolaget inför ett skivsläpp, men som själva tycker att de är alldeles för kreddiga för sammanhanget. Då kan jag tänka: varför bjuda hit dem, in med någon spännande person istället, som är positiv till att
medverka och som gärna pratar om sin musik klockan halv åtta på morgonen.
De senaste åren har Alexander Norén parallellt med programledarrollen arbetat på sin senaste bok, Nudge – så funkar
det i vilken han ger sig på sitt favoritområde beteendeekonomi. Begreppet “nudge” myntades av den amerikanske ekonomen Richard Thaler och går ut på att med hjälp av enkla knep knuffa människor i rätt riktning, framför allt i valsituationer där det kan vara svårt att förstå sitt eget bästa.
– Vi låter ofta känslor, bekvämlighet och flockbeteende styra våra beslut och inköp. Med nudging hjälper man människor att välja rätt utan att rucka på valfriheten. Det går att få folk att äta nyttigare, agera säkrare i trafiken och spara mer till pensionen – alltså gynnsamma saker – utan att de själva är medvetna om det. Om du till exempel placerar de vegetariska alternativen först på buffébordet och hamburgarna sist så kommer garanterat fler välja det gröna alternativet. Men möjligheten att välja hamburgare finns fortfarande kvar. Det är bra nudging. Det handlar alltså inte om att luras utan om att peka ut en nyttigare riktning.
Alexander reser sig upp och stänger ett fönster som står och slår samtidigt som han fortsätter prata:
– En annan central del inom nudging handlar om det svåra i att klippa banden till något man har investerat tid, känslor eller pengar i, det ekonomer kallar nergrävda kostnader. Vi gillar inte känslan av förlust och därför svider det mer att förlora 100 kronor än du blir glad av att vinna 100 kronor. Rationellt sett är det bättre att stänga ett projekt som inte funkar, och använda energin till något som har framtiden för sig, men man gör inte det utan hoppas in i det sista att det ska lyckas.

Privatekonomin har en central roll inom nudging. Du är ekonomijournalist, har stenkoll på kvadratmeterpriser men har själv svårt att kontrollera dig när
du kommer in i en butik. Hur hänger det ihop?
– Det handlar om att jag också bara är människa och en riktig sucker för fynd. Jag har alldeles för många saker och plagg jag egentligen inte behöver, “oemotståndliga kap”, som jag borde låtit bli att köpa. Men jag jobbar aktivt med att motstå frestelser och försöker följa mina egna råd: gå bara på rea om du vet att det du ändå tänkt köpa till fullpris redan finns där. ✤

 

TEXT och foto: Mia wibacke bornberger