10.08.18

”Jag tecknade i smyg på ledningsmötena”

”Jag tecknade i smyg på ledningsmötena”

När konsultjätten ÅF:s tidigare finansdirektör Anders Gabrielsson för sju år sedan gick i pension bestämde han sig för att börja måla. Han som knappt hållit i en pensel. Under våren har inte mindre än tre av hans verk prytt väggarna på Liljevalchs vårsalong och det är en strykande åtgång på de färgsprakande och fantasirika Bromma- och Stockholmsmotiven.
– Jag målar från hjärtat, utan pekpinnar och regler om hur det ska vara.

På och runtomkring ett skrivbord samsas hela verksamheten i ett ordnat kaos. Det är här Anders Gabrielsson sitter när han skapar, omgiven av vattenfyllda muggar med varsin tillhörande pensel, hundratals färgtuber, pennor, linjaler och högar med teckningar. Entusiasmen och kreativiteten flödar.
– Att börja med något nytt som ger så mycket glädje efter ett helt liv som ekonom – det är som om ett fönster har öppnats till en annan värld. Jag har faktiskt aldrig varit lyckligare, säger Anders Gabrielsson samtidigt som vi slår oss ner i vardagsrummet där väggarna pryds av mängder med målningar signerade av honom själv. Motiven är främst barn och barnbarn, hustrun Ingela i olika skepnader och miljöer och människor i Bromma och övriga Stockholm.
– Jag målar helt enkelt det jag tycker om och gör en del figurativa tavlor och då försöker jag komma så nära objektet som möjligt. Sedan experimenterar jag med att dutta och spilla och låta färgen rinna, för dramatikens skull.

Anders Gabrielsson ritade inte som barn, och några penslar hade han över huvud taget aldrig rört fram tills för sju år sedan.
– Mina föräldrar skulle inte trott sina ögon om de sett vad jag gör nu. Men
under de sista åren på jobbet växte det fram en längtan, jag ville lära mig måla, och på våra ledningsmöten började jag teckna i smyg. Så jag köpte hem lite färg och satte igång – det gick bra så jag köpte lite mer färg och sedan rullade det på.

Konstscenen är som sagt en ny arena för dig. Hur hanterar du recensioner från etablerade konstnärer och kritiker?
– Jag har fått höra att jag målar naivistiskt, vilket bara är ett finare ord för ”inte så likt motivet”. Men jag bryr mig inte om konstkännare som kommer in och ser snobbiga ut. Jag är fri i mitt måleri och fri som person. Alla människor kan måla och är unika i sitt eget uttryckssätt, det är som ett fingeravtryck. Sedan om det är bra eller dåligt kan de som vill diskutera hit eller dit. Det finns många som inte målar så märkvärdigt bra, men som ändå är oerhört omtyckta.

Anders är född i Västerbotten men uppvuxen i Örgryte, dit familjen flyttade när han var nio år. Karriären gick via Handelshögskolan i Göteborg och Volvo, sedan vidare till konsultföretaget Ångpanneföreningen, ÅF, i Stockholm, där Anders Gabrielsson var finansdirektör i över 20 år.
– Jag har ägnat hela mitt liv åt ÅF och varit med om en fantastisk utveckling. Men när pensionen närmade sig kändes det som om jag inte längre räknades på samma sätt, så även om jobbet var roligt och jag fick vara kvar började jag fundera på att göra något annat. När man har fyllt 60 är man plötsligt gammal på en arbetsplats – måla kan jag göra livet ut och det har medfört nya vänner, miljöer och andra spännande sammanhang där jag aldrig befunnit mig tidigare. Samt
att jag har min pension, jag är inte beroende rent ekonomiskt av att sälja verken, utan målar för att det får mig att må så oerhört bra, det är drivkraften.

Fäster du dig vid dina alster?
– Jag kan ha svårt att sälja vissa av dem, därför är det befriande att kunna trycka motiven på exempelvis grafiska tryck, glasunderlägg och brickor. Då kan jag själv behålla originalen, säger han och ler.

Anders Gabrielsson målar fort och helst i akryl, eftersom det torkar direkt. En målning tar på sin höjd en vecka att färdigställa, och då är den effektiva tiden med pensel i hand kanske sex–åtta timmar.
– Ofta har jag flera projekt på gång samtidigt. Jag fastnar sällan i en målning och är jag inte nöjd läggs målningen åt sidan och en ny påbörjas. Därför går det undan och jag blir snabbt färdig. Och eftersom jag inte är skolad har jag inte hamnat i något fack där man måste följa en massa pekpinnar och regler om hur det ska vara. Jag målar bara från hjärtat, rakt av.

Anders första riktiga utställning var hösten 2013 på ett galleri i Gamla stan, och den följdes av en utställning på Annies Gård i Haverdal året därpå. Sedan har han fortsatt att hyra in sig på gallerier och medverkat på bland annat Stockholms designmarknad på Färgfabriken. Och att delta vid Ålstensgatans julmarknad är nästintill en tradition.

Under våren har tre av dina verk hängt på Liljevalchs vårsalong. Hur känns det?
– Lite overkligt och självklart är jag stolt. Från att bara vågat bjuda in familjen och bekanta till vårt hem för att visa upp tavlorna så känns det väldigt stort. Nu ska jag satsa på att bli en bra “Bromma-konstnär” – lite populist är jag nog allt
– här finns så många motiv som bara väntar på att avbildas. ✤

ska%cc%88rmavbild-2018-08-10-kl-11-33-10

ska%cc%88rmavbild-2018-08-10-kl-11-35-10

 

 

text och foto: Mia wibacke bornberger