16.01.17

”Jag lever här och nu!”

”Jag lever här och nu!”

Våren 2016 utnämndes hon till Sveriges bästa digitala ledare, hon listas som en superkommunikatör inom svenskt näringsliv och hon hyllas som en av årets digitala superprofiler. Karriären går som tåget, ändå drömmer Frida Boisen om något mer.

Frida Boisen kliver ur en taxi, färgstark som en höstskog med det långa håret flygandes runt axlarna. Hon hälsar med ett stadigt handslag och leder vägen upp till sin åttarumsvåning, centralt på Kungsholmen. På hallgolvet står en parad av skor och manifesterar familjens många fritidsintressen. Lägenhetens balkongdörrar är öppna och solen letar sig in genom gårdsfönstren.

– Vi är riktiga cityråttor och vill bo mitt i stan. Tidigare bodde vi i en trea på Parkgatan men när vi fick vårt andra barn sökte vi något större, säger Frida och berättar hur hon och hennes man Lars Johansson (som är nöjeschef på Expressen), gick på visningen för sju år sedan. De blev förälskade i våningen – men de vann inte budgivningen.

– Trots att vi inte la högsta budet valde de tidigare ägarna att låta oss köpa lägenheten. De ville att vi skulle bo här, att en barnfamilj skulle ta över deras hem. Otroligt, det låter för bra för att vara sant. Händer sådant? Ja, det händer Frida Boisen. Mod och passion är hennes ledord i livet, hon går sin egen väg och tycks inte vara rädd att ta ut svängarna eller att ifrågasätta normer eller bryta tabun.

– Jag är expert på att se möjligheterna, det låter så klyschigt men jag ser mitt liv som ett konstverk, ett livskonstverk, utan ramar eller regler. Jag gör som jag vill. Alla får göra olika, det finns ingen mall, säger hon och konstaterar att vissa av hennes val retar gallfeber på folk.

Frida har ett chosefritt sätt, hon skippar allt kallprat och samtalet rullar på i ett rasande tempo. Redan innan vi slagit oss ned i vardagsrummets soffa har hon utan omsvep berättat om kritik hon fått, för att hon inte varit mammaledig och för att hon veckopendlade till Göteborg när barnen var små. “Vem tar hand om barnen då”, ville folk veta.

– Många har varit väldigt måna om att berätta vad de tyckte om mina val.

Under tre års tid arbetade Frida på Expressens västsvenska edition GT och pendlade mellan Stockholm och Göteborg. Hennes chefskap på tidningen blev upp-märksammat och omtalat i Sverige, på grund av journalistiken och opinionen hon drev, liksom för hennes arbete med sociala medier. Hon är journalist, krönikör, publicist, föreläsare, författare, sociala medier-konsult och har varit chefredaktör för flertalet tidningar och magasin. Sedan oktober 2015 är hon digital chef på Bonnier Tidskrifter. Hon är med i ledningsgruppen och är ansvarig utgivare för många av bolagets titlar, bland annat amelia.se och veckorevyn.se.

Mellan hemmet på Kungsholmen och jobbet mitt i city är det gångavstånd men schemat är tight och taxiresorna mellan möten och olika åtaganden blir många. Jobbet tar mycket tid och Frida har tvingats prioritera bort en del umgänge med vänner – men hon ser inte olycklig ut för det. Hon ler mest hela tiden, har inga bekymmersrynkor och vispar med armarna när hon pratar. I pauserna som uppstår under foto-graferingen tar Frida chansen att arbeta via sin telefon, hon är ständigt uppkopplad. Som chef beskriver hon sig själv som avslappnad, krass och pragmatisk.

– Det finns ingen anledning att vara ilsken eller att bekymra sig, allt som har hänt har redan hänt. Jag lägger ingen energi på att älta utan går vidare.

När hade du en konflikt med någon senast? 

– Minns inte, säger Frida och letar i minnet. Men att stöta tankar och olika åsikter med andra är inget ovanligt, det gör jag hela tiden för att komma fram till den allra bästa lösningen. Det är en del av mitt yrke, säger Frida och betänker att det ibland har stormat kring henne och hennes personliga krönikor i Expressen.

– Man måste trots allt komma ihåg att det här bara är ett jobb. Jobbet är jobb och jag är Frida.

Frida växte upp i Göteborg. Hon gillade skolan, tyckte teater var kul och sjöng så fort hon fick chansen. På högstadiet valde hon mellan att bli operasångerska eller journalist. Eftersom föräldrarna rådde henne att skaffa en utbildning valde hon det senare, sjunga kunde hon ju göra ändå. Sedan dess har hon cirkulerat som en naturlig satellit i medievärldens universum och gjort avtryck på flera stora redaktioner och mediehus. Sitt goda självförtroende har hon fått av sin pappa, som hon beskriver som belevad och engagerad.

– Min röst var viktig i min familj och jag kände mig alltid hörd. Jag tror att det är en förälders viktigaste uppgift, att få sina barn att känna sig sedda och betydelsefulla.

Sjunger du fortfarande? 

– Ja, jag älskar att sjunga. Det blir mycket ballader och pop och rock här vid flygeln. Den stora svarta pjäsen står placerad vid ett fönster i familjens bibliotek. Frida bläd-drar lite bland noterna och lägger fingrarna på klaviaturerna. Det som sedan händer får mig att spärra upp ögonen av för-våning. Hennes fingrar rinner som vatten över tangenterna och med nakna fötter pressar hon pianopedalerna. Rösten är hög och klar och letar sig in i hemliga skrymslen, med oanade direktförbindelser till publikens tårkanaler.

– Jag sa ju att det var cheesy, säger Frida mellan stroferna.

Även fotografen tappar hakan när Frida Boisen sjunger Whitney Houstons Didn’t we almost have it all.

– Journalistiken har ju gått hyfsat för mig men det är att sjunga som jag är riktigt bra på, säger Frida när jag applåderat och chippat efter luft och ord en stund.

Jo, karriären som journalist har gått minst sagt hyfsat. Våren 2016 utnämndes Frida till Sveriges bästa digitala ledare, hon listas som en superkommunikatör inom svenskt näringsliv och hon hyllas som en av årets digitala superprofiler. Bland annat. Utmärkelserna har duggat tätt och hon beskrivs som en fritänkare. Frida rycker lite på axlarna åt beskrivningen och säger att det bara handlar om att hon säger sitt hjärtas mening.

– Jag tycker inte att livet är värt att leva om jag inte törs utrycka mig och får göra min röst hörd.

I lägenhetens djupa fönsternischer står konstverk som hennes barn har gjort samt en och annan statyett som Frida tagit emot. På väggarna hänger bilder på barnen, svartvit fotokonst och en serie avslappnade bröllopsporträtt på makarna Boisen/Johansson. Med varsin lunchsallad har vi förflyttat oss till långbordet i matsalen. Vårt samtal handlar om jämlikhet, om Fridas uppdrag på Bonnier och om sociala medier. Nog finns det nackdelar med sociala medier, det håller Frida med om, men hon argumenterar ändå att digitala nätverk är det viktigaste som hänt sedan kvinnlig rösträtt. Det är en plattform där alla – barn, unga, gamla, folk på landsbygden, hemlösa – kan göra sin röst hörd.

Det var under åren som chefredaktör på GT som Frida nischade sig som digital expert och började föreläsa i ämnet. I fjol släppte hon boken Digital succé: så lyckas du med sociala medier.

– Jag brinner för yttrandefrihet och demo- krati och ur det perspektivet är sociala medier-revolutionen helt fantastisk. Alla, även personer som inte har en rik medieaktör i ryggen kan göra sig hörda på nätet. Det är en möjlighet att nå ut med sina berättelser och påverka världen.

Hur vill du förändra världen?

– Jag vill att folk ska bli generösare, våga visa sina sanna jag och uppmuntra varandras framgång mer. Så att alla mår bättre! I Sverige är vi specialister på att prata om vad som är negativt och jobbigt, varför inte framhäva det positiva och boosta varandra istället. Gilla sig själv!

Apropå kvinnlig rösträtt. Vilken är den viktigaste jämställdhetsfrågan idag? 

– Att män och kvinnor inte får samma förutsättningar och inte samma chanser. Mycket har förändrats de senaste åren men det är fortfarande mest män i ledningsgrupperna. Fördelningen spelar stor roll för de beslut som tas där inne, säger Frida och radar upp orättvisor som hon ser: Att kvinnor och män inte tar samma ansvar för hem och barn, inte vabbar lika ofta och att kvinnor till följd av dubbelarbetet blir utbrända i större uträckningen.

Vardagen hemma hos Boisen/Johansson är jämställd. Frida pratar om sig och sin man Lars som ett superteam. De delar upp hemmets sysslor och stöttar varandra. Utan honom hade hennes karriär förmodligen sett annorlunda ut.

– Första tanken när jobbet på GT erbjöds mig var att tacka nej. Jag tänkte att det skulle bli svårt, jag älskade ju vårt liv i Stockholm, att bo på Kungsholmen med barnen och familjen. Men Lars sa: ”jobbet låter perfekt för dig, ta det! Resten löser vi.” Jag tycker det säger mycket om vår relation, säger Frida och fortsätter:

– Vi snackar aldrig om att vårt liv är ett pussel som ska lösas, vi lever det!

När blir du stressad?

– Jag tror jag klarar mig från stress för att jag kramas mycket med min man och mina barn. Jag hittar lugna stunder mellan arbetspassen också, då jag spelar piano eller när jag bara lägger mig i solen på balkongen en stund.

Du får ta emot näthat, hur påverkar det dig?

– Jag blir ledsen och ibland är det obehagligt. Två gånger har jag varit i rätten som målsäganden för olaga hot. Ibland tar jag mig tid att svara på hatmejl och vid ett tillfälle inledde jag en konversation med personen i fråga, det slutade med att hen skrev: ”Jag hatar inte dig längre Frida”. Om man orkar är det bra att svara och ge personen möjlighet att sluta hata.

Blir du inte rädd?

– Nej, väldigt sällan. Jag tänker: händer det då händer det. Jag lever här och nu.