18.01.17

”Jag är en stadsråtta som älskar landet”

”Jag är en stadsråtta som älskar landet”

Hon har tummen mitt i handen och hon avskyr golf. Ändå valde bokaktuella författaren Denise Rudberg att skaffa sommarställe mitt i ”golfland”, invid Fågelbro golfklubb på Värmdö. - Jag stormtrivs med både huset och platsen, intygar hon.

Solen skiner från en klarblå himmel, men det blåser kraftigt denna tidiga sensommardag när Värmdö Paper beger sig ut till idylliska Fågelbro Grönköping för att besöka författaren Denise Rudberg, som efter sin skilsmässa för några år sedan slog till och köpte ett av de gröna ”dockhusen” här som sommarställe. Men det var efter viss tvekan:

– Egentligen är ju området tänkt för golfare och jag tycker att golf är astråkigt, förklarar hon skrattande. Men ni ser ju, jag kunde inte motstå. Det är lätt att förstå. Charmen är påtaglig och det är så lugnt och stilla att man nästan hör tystnaden och rofylldheten. Visserligen börjar det bli lite off season, men även annars råder mestadels fridfull harmoni, bekräftar Denise, van vid att vistas här året om. Framsidan på hennes hus vetter mot en mysig innergård och från baksidan bjuder golfområdets öppna och välskötta vidder på en hisnande utsikt, både över de vidsträckta fälten och över de stupande klipporna bortom, prydda med glashus efter glashus på rad ovanför.

– Landskapet här ute är så varierat och det både fascinerar och skrämmer mig – och det är som gjort för kusliga deckarmiljöer. Som i hennes senaste bok ”På sex meters djup”, den sjätte delen i deckarserien om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff, som kommer ut i dagarna och som inspirerats av just nämnda glashus och farliga stup.

Vid vårt besök är Denise mitt uppe i den alltid lika påfrestande slutfasen av skrivprocessen och hon skräder inte orden över våndan hon känner:

– Usch, det spelar ingen roll att det är min tjugofemte bok. Det är precis samma fruktansvärda ångest varje gång det är dags att knyta ihop säcken och få ihop det hela, suckar hon luttrat med skräckblandad förtjusning. För även om det frestar på vet hon vid det här laget att det inte finns någon annan utväg; hon måste helt enkelt slå på ångestkanalen för att kunna leverera.  Men tillbaka till Fågelbroidyllen – tillika skådeplatsen för flera av bokens kusligheter.

Du är ju inbiten Östermalmsbo, hur kom det sig att du skaffade lantställe på Värmdö? 

– Jag har alltid varit här ute mycket om somrarna, först som ung då jag sommarjobbade på Värmdö golfklubb i fem år, sedan med min exman som har släkt här. Efter skilsmässan ville jag ha ett eget ställe där jag kunde dra mig undan och samtidigt vara aktiv. Så ramlade jag på det här och kände att detta passade mig perfekt!

Denise syftar då inte bara på det fantastiska läget, med naturen och alla dess möjligheter runtom, som förutom golfbanan (”som blir härliga skidspår på vintern”) innefattar Värmdöleden, där hon springer nästan varje dag och intilliggande badviken, med bad om somrarna och skridskor på vintern. Nej, det som verkligen avgjorde var själva huset. Ett riktigt dockhus på blott 45 kvadratmeter, i tre våningsplan.

– Det är som gjort för en sådan som mig, skrattar hon nöjt.

Hur då? Vad är det som är så speciellt med huset?

– Att det inte kräver något underhåll och att det är så kompakt. Varje sak har sin uttänkta plats och jag älskar när saker är smart utförda. Det är väl ett arv från min pappa, som är gammal inredare. Han fixade och donade med det mesta, som när han köpte en gammal folkabuss och gjorde om till en riktigt mysig Kalle Anka bil!

Denise må ha ärvt hans känsla och ideal, men några praktiska egenskaper säger hon sig definitivt inte besitta. Med ett undantag:

– Jag har byggt köksön från IKEA helt själv, berättar hon stolt. Men det krävde en massa rödtjut och tålamod för att jag skulle fixa det, skrattar hon.

Köksön är också den möbel hon känner sig mest nöjd med i hela huset, för det är här alla samlas och det är här som hon och sambon experimenterar fram allehanda maträtter. Och det är också här, eller i soffan i vardagsrummet, med utsikten över golfbanan, som hon förlägger en stor del av sitt skrivande när hon arbetar här ute. För det gör hon en hel del. Sommar som vinter.

– Det är sådant lugn här och så mycket från omgivningarna som inspirerar. Ibland är jag så inne i skrivandet att jag inte går utanför dörren på fyra dagar.

Särskilt intensivt är det i slutfasen av en bok, som nu. Då går hon upp redan i gryningen och sätter igång.

Vad inspireras du av, förutom omgivningarna här?

– Allt som händer i samhället. Det är omöjligt att inte påverkas av de politiska svängningarna, där det just nu finns så starka kopplingar mellan extremhögerpartier som Sverigedemokraterna och överklassträvan. Sådant tycker jag är intressant att gräva i.

Denise menar att en stark social strävan är en av de starkaste drivkrafterna bakom kriminalitet och organiserad brottslighet och att organiserad brottslighet och högerextrema grupper inte ligger långt ifrån varandra. Hon menar också att var och en av oss på något vis är skuld till detta, eftersom vi alla mer eller mindre drivs av denna statussträvan.  Om allt detta handlar också boken ”På sex meters djup”, där ett framgångsrikt äldre par boendes i Fågelbro försvinner spårlöst, som upprinnelsen till hur ”perfekta liv” och vackra fasader så sakteliga krackelerar när människor styrs av fel drivkrafter.

Detta är sjätte boken i serien med Marianne Jidhoff i huvudrollen – och fler ska det bli, avslöjar Denise:

– Ja, minst tre till är planen. Jag vet redan vad nästa ska handla om.

Men Denise skriver inte bara böcker, även om hon själv påstår att det är det enda hon kan. Hon har även provat på TV och deltagit i flera framgångsrika produktioner genom åren. Senast i programmet Skilsmässohotellet som gick på Sjuan i våras och som nominerades till det ärofulla TV-priset Kristallen i kategorin ”årets bästa livsstilsprogram”.

– Jag blev så glad när jag fick förfrågan, för jag brinner verkligen för det juridiska och allt som har med orättvisor och jämställdhet att göra. Sedan är TV kul som kontrast till skrivandet, att få ingå i ett större socialt sammanhang. Det gör jag gärna igen.

Denise ger ett allt igenom energiskt och sprudlande intryck, samtidigt som hon verkar väldigt trygg och grundad i sig själv och i sina (egenpåstådda) tillkortakommanden. Hon vet vad hon är bra på – och inte – och tycks ha förlikat sig med sakernas tillstånd. Sitt framgångsrika författarskap till trots, en okonstlad girl-next-door, liksom.

Hon beskriver sig själv som både intensiv, lat och driven – och begåvad med en förmåga att läsa av sig själv, något som hon är väldigt tacksam över så här i stressade bokutgivningstider;

– Jag kommer aldrig att gå in i väggen, för jag har en otrolig förmåga att stänga av. När jag känner att jag närmar mig gränsen avslutar jag det jag håller på med direkt, hur stressad jag än är, förklarar hon. Sådana perioder uppskattar hon sin oas i Fågelbro extra mycket. Då åker löparskorna på för en meditativ runda på Värmdöleden, eller så kryper hon upp i soffan med en av alla kolosser till böcker hon har släpat hit ut och läser tills lugnet har lagt sig inom henne igen.

– Tänk, jag lever verkligen min dröm. Jag gör det jag älskar och jag har mitt boende i stan, samtidigt som jag har det här fantastiska lantstället. Det kan inte bli bättre för en stadsråtta som älskar landet!