17.01.17

”Jag är en Södertiger”

”Jag är en Södertiger”

Clara Henry vloggar för 350 000 följare, har eftersnackat i Melodifestivalen, radiopratat i P3 och P1 och vann Årets Vloggkanal på Guldtuben-galan både 2014 och 2015. Efter författardebuten med boken “Ja jag har mens, hurså?” föreläser hon om livsviktiga ämnen som hur man undviker att drunkna i mensblod. Vi tar reda på om hon flyttat till Södermalm och fått hybris?

Blir du igenkänd när du går till snabbköpet?

– Ja, hehe. Jag brukar bli igenkänd typ överallt. Kassören på Coop blev starstruck en gång när jag precis flyttat in. Det var kul.

När blev du själv starstruck senast?

– När jag var i Borås för att föreläsa och en praktikant på teatern även var hallåa i TV4. Han har dessutom världens bästa hår. Sjukt star-struck.

Din blogg flyttade från Veckorevyn till  Nöjesguiden i höstas, vad betyder det för din karriär?

– Egentligen inte jättemycket, eftersom bloggläsandet går nedåt. Däremot älskar jag att hamna på en plattform som är betydligt mer politisk och feministiskt inriktad.

Du har tusentals följare på sociala medier, hur har det förändrat dig?

– Massvis, faktiskt! Å ena sidan har jag blivit mycket mer social, utåtriktad, lärt mig massor om retorik och om jobb i medievärlden. Å andra sidan hatar jag att befinna mig på folktäta områden. Det går inte att gå på Gröna Lund längre. Jag blir lite obekväm av den uppmärksamheten.

I vilka fler situationer blir du obekväm?

– Många. Jag känner inte att jag kan propagera för att vi borde prata mer om mens utan att våga prata om mens själv. Så jag brukar prata öppet om det när jag väl har det. Då brukar jag å andra sidan bli rädd för att folk avfärdar mig som ”hon som bara snackar om mens hela tiden”. Det är en svår balansgång.

Din bok ”Ja jag har mens, hurså?”, har fått fina recensioner och mycket uppmärksamhet, grattis! Är målet med boken nått?

– Tack! Det är så himla kul och himla sjukt att det gått så bra för den. Målet är såklart att mensskammen, tabut och stigmat, ska försvinna. Och det har den ju inte gjort. Men det tror jag inte heller att en enda bok kan förändra, det är något som vi måste fortsätta jobba på.

Bästa responsen du fått?

– Gud vad svårt. Jag får ju dagligen mer eller mindre hybris av att de flesta verkar älska den. Det bästa är dock när medelålders pappor kommer fram och berättar att jag lärt dem allt de vet om mens. Det gör mig både förbannad, för jag är så trött på idén om att folk utan livmoder inte behöver kunna något om mens, och svinglad eftersom det betyder att idén om att icke-mensare inte är intresserade är helt fel.

Vad är det absolut viktigast att veta om mens?

– Att allas är olika. Det går inte att dra alla över en kam. Alla upplever olika värk och olika blödningar, och därför behöver det finnas en respekt för att vissa kanske mår riktigt dåligt av mensen medan andra knappt märker av den.

Du bor sedan årsskiftet på Söder, vad är bäst  här?

– Allt! Jag är en typisk Göteborgare som kommer hit, drar på värsta Stockholmsdialekten och säger ”jag äääälskar Söder”. Klassisk wannabe. Det jag gillar mest är nog att det är så lugnt. Jag bor på en liten höjd där det nästan inte kör några bilar alls. Nästan som Tahult, där jag kommer från, fast lite mindre skog och lite mer befolkning.

Beskriver du dig som en Söderböna?

– Hatar uttrycket. Blä. Bönor ska ätas. Jag är en Södertiger.

Var går bästa löprundan på Söder?

– Längs Söder Mälarstrand, genom Hornstull till Tanto, förbi Årstaviken och upp igen på valfri sidogata till Götgatan.

Drömprojekt ever?

– Skriva en roman! Programleda Melodifestivalen!

Din karriär går spikrakt uppåt! Så här långt, vad vill du att folk ska minnas dig för?

– Att jag var rolig. Det är verkligen det. Det finns för få roliga tjejer som får synas i rampljuset.