01.11.17

Isabellas Kamp för havet

Isabellas Kamp för havet

Kampen för en bättre miljö har Värmdöbon Isabella Lövin haft med sig sedan uppväxten vid en förorenad sjö. Idag är hon Sveriges klimatminister och var drivande när Sverige stod värdför FN:s första havs-
konferens. Vi träffade Isabella Lövin en strålande dag vid Grisslingebukten för att prata om hur vårt hav mår, men också om karriären, hemkommunen och kärleken till Värmdö

Grisslingebukten gnistrar i morgonsolen och små vågor kluckar stilla mot stranden.Isabella Lövin, Sveriges minister för internationellt utvecklingsarbete och klimat blickar ut över havet
– Det ser så fint ut på ytan, säger hon med en liten suck, men precis som resten av Östersjön mår havet här inte bra, menar hon.
– Östersjön är ett väldigt stressat hav som lider av övergödning, överfiske och stora förändringar i ekosystemet. Området av död botten är idag lika stort som Danmark.

Isabella är uppvuxen i Avesta. Långt ifrån havet, men nära en fin sjö – fin på ytan. En intilliggande massafabrik förorenade vattnet och under hela Isabellas barndom rådde badförbud.
– Vi metade mört och abborre där ibland, men vi fick inte äta fisken. ”Ge den till katten”, sa mamma, men då tyckte jag synd om katten. Jag minns att jag kände en djup sorg över att sjön var så förorenad, jag tror att mitt engagemang startade där.

Men det skulle dröja länge innan hon blev politiker. Isabella har en lång karriär som journalist bakom sig. Hon har bland annat jobbat på Sveriges Radio, Månadsjournalen och Allt om Mat. Miljöfrågorna har hon alltid burit med sig, men under lång tid var de bara ett av många områden som hon bevakade.- I början av 1990-talet startade många tidningar ekonomidelar och radio och tv gjorde program med enbart ekonominyheter. Vid den tiden hade jag två små barn och kände väldigt starkt att det här leder helt fel. Vi kan inte bara prata om ekonomi och konsumtion, vi måste prata om miljö också.
Till Expressen lyckades Isabella sälja in idén om en veckovis spalt som skulle handla om miljöfrågor ur ett konsumentperspektiv. I två år skrev hon spalten innan den lades ner.

Ungefär tio år senare, 2002, utbröt en intensiv debatt om torsken i Östersjön. Det fanns de som påstod att beståndet minskade och att vi borde sluta äta östersjötorsk. Vid denna tidpunkt jobbade Isabella på Allt om Mat och tog på sig att kolla sanningshalten i påståendet. Arbetsrubriken var ”Kan man äta torsk med gott samvete?”
– Jag ringde runt till olika forskare och blev chockad över vad jag fick höra. Sanningen var att fisket borde ha stoppats för länge sedan.

Isabella kunde inte släppa tanken på torsken. Varför hade överfisket inte fått spridning i medierna och varför hade ingen tagit politiskt ansvar? Hon fortsatte sina efterforskningar och arbetet resulterade så småningom i boken ”Tyst hav – jakten på den sista matfisken”.

Då exploderade det. Plötsligt var östersjötorsken både löpsedels- och ledarsidesmaterial. Isabella bjöds in av miljöorganisationer för att hålla föredrag och 2007 belönades hon både med Stora journalistpriset i kategorin Årets berättare och Guldspaden, som delas ut av föreningen Grävande journalister till årets bästa avslöjande. Och mitt i allt ringde Peter Eriksson, ett av Miljöpartiets dåvarande språkrör, och frågade om hon ville kandidera för partiet i Europaparlamentsvalet 2009.
– Jag blev väldigt smickrad av frågan, men det krävdes lång betänketid innan jag tackade ja.

Att byta yrkesbana och flytta till Bryssel var ett stort steg, men den politiska karriären fick en framgångsrik start.
– Jag satt i fiskeutskottet och där fick jag väldigt snabbt ett stort inflytande när Europaparlamentet lyckades stoppa ett stort fiskeriavtal mellan EU och den västafrikanska staten Guinea. Då insåg jag vilket inflytande man kan ha som politiker och att EU-parlamentet är en viktig plattform för förändring.

Under sina fem år i EU-parlamentets fiskeutskott var Isabella med och skapade en helt ny fiskeripolitik som hon själv beskriver som mycket bättre än den gamla – bland annat förbjöds överfiske och hajfening.

I oktober 2014 flyttade Isabella hem till Sverige igen. Då hade Socialdemokraterna och Miljöpartiet precis bildat regering med stöd av Vänsterpartiet och Isabella utsågs av statsminister Stefan Löfven till biståndsminister. I maj 2016 blev hon språkrör för Miljöpartiet tillsammans med Gustav Fridolin och i samband med regeringsombildningen samma år fick hon nya ministeruppdrag.

Idag är Isabella Lövin minister för internationellt utvecklingsarbete och klimat samt vice statsminister.
– Det är som att jag åkt med på en stor våg. Ibland har det varit läskigt, men mestadels har det varit en fantastisk upplevelse. Jag har alltid drivits av en vilja att förändra. Först genom journalistiken, men under mina sista år som journalist kände jag mig begränsad i rollen som den iakttagande reportern. Som politiker kan jag driva mina egna frågor och det gör mig mer tillfredsställd.

Med elva månader kvar till nästa riksdagsval hoppas hon att fler människor ska se vikten av att Sverige leder och driver på den internationella miljö- och klimatpolitiken.
– Vi kommer inte att kunna skapa en trygg och hållbar framtid här om vi inte ser till att resten av världen också får det.

Hennes vita linne kläder fladdrar i vinden när hon vandrar ut på badbryggorna nedanför Systrarna Delselius kafé för fotografering.
– Jag känner mig förtvivlad över att vi förstör något så fantastiskt, säger Isabella och blickar ut över Grisslingebukten.

Hon berättar om allt plastskräp som flyter omkring i haven. – Om nedskräpningen håller i sig kommer vi att ha mer plast än fisk i haven om 30 år.I våras stod Sverige tillsammans med den lilla ö-nationen Fiji värd för FN:s första havskonferens någonsin. Aldrig tidigare har världens länder samlats för att bara diskutera hav och miljö.
– Fijis regering kontaktade oss för drygt två år sedan och frågade om vi ville arrangera en sådan konferens med dem och vi tyckte att det lät som en väldigt bra idé.

Varför kontaktade de just Sverige?
– Sverige håller en hög profil när det gäller hållbarhetsfrågor. Och så hade de väl hört att det fanns en klimatminister med stort engagemang för havsfrågor här, säger Isabella och ler.

Hon ser konferensen som en framgång.
– Responsen var väldigt positiv. Engagemanget var överväldigande, bland annat fick vi in 1300 frivilliga åtaganden från länder, organisationer och företag som handlar om allt från att minska plastskräpet till att stoppa illegalt fiske och stärka skyddet av havsmiljöer. Jag ser det som en bra början på någonting stort.

I samband med flytten hem till Stockholm från Bryssel lämnade Isabella Nacka för Fågelbro, långt ut på Värmdölandet.
– När barnen flyttade hemifrån valde jag och min man att flytta lite längre bort från stan. Huset är inte så stort, men tomten är desto större, vilket passar min man som är skulptör.

Isabella själv lockades av närheten till naturen.
– Fågelbro är rena landet, mitt i skärgården. När man har så lite fritid som jag har är det skönt att inte ha någon startsträcka om man vill ta en skogspromenad eller ta en tur med båten.

Vad tänker du när du puttrar fram över det sjuka havet?
– Det är klart jag reflekterar över det och tycker det är sorgligt, men samtidigt blir jag glad när jag ser havsörn och säl och fiskar som slår i vikarna.

TEXT: LINDA KLING ⎮ FOTO:  FRIDA LENHOLM