18.01.17

”Inget laddar batterierna som en fest!”

”Inget laddar batterierna som en fest!”

Vem hade kunnat ana att tv-kocken Jessica Frej var kräsmagad som barn? Eller att hon vispade sin första maräng och fantiserade om att bli tv-kock redan i flickrummet på Kummelnäs Gård? Drömmen besannades och idag är hon en av Sveriges mest lysande matkreatörer: hyllad för sin färgstarka-, gluten- och chosefria matlagning. Hon ser det som sitt uppdrag att lära svenska folket att laga och äta gott och att festa oftare!

Röda läppar, röd klänning och höga klackar. Tv-kocken Jessica Frej öppnar dörren till sin lägenhet i Finntorp, färgstark som en smällkaramell. Hon hälsar mig välkommen och backar in vardagsrummet för att ge mig utrymme i hallen. Jag kliver över skor och in i vardagsrummet där jag får en sekundsnabb visning av hemmet som Jessica delar med sin sambo Martin. Här har de bott tillsammans i fem år. Altandörren står öppen och sensommardofter blandar sig med väldoft av nybakt bröd. Jessica har dukat med blommiga servetter, kaffe och sötebröd i den lilla trädgården utanför.  Vi sätter oss i skuggan under grannarnas balkong, omgivna av träd, buskar och färska kryddor.

– Här är perfekt att bo. Det är lummigt, grönt och tyst. Vi har cykelavstånd in till stan och till vattnet. Vi kan ta båten och åka direkt ut i skärgården.

Muffins tronar på ett fat mellan oss. De är toppade med hemmagjord äppel- och chilimarmelad och är av sorten som kräver att man slukar dem, för att bli av med frestelsen. Jessica själv är av åsikten att allt gott ska ätas och sträcker sig efter fatet. Dieter har aldrig varit hennes melodi.

– Min filosofi är att kroppen kräver vad den behöver, lyssnar vi så äter vi rätt. ”Go with the flow!”, säger hon. Hon provsmakar och låter i lugn och ro ingredienserna nå smakreceptorerna i munnen, koncentrerar sig på förnimmelserna och ger sitt betyg. ”Gott, men lite för söta”. Hon ska göra en ny smet, prova att addera lite sälta, och se om resultatet blir ännu bättre.

– Att göra recept tar mycket längre tid än folk tror. Jag testar mig fram, smakar, justerar och bakar samma bröd igen och igen, kanske med en halv tesked mer salt eller aningen mer majsmjöl. Jag vill bara leverera det allra bästa, säger Jessica som under hösten publicerar sina recept i magasinet Amelia och på sin blogg.

Jessicas kök är anmärkningsvärt litet för någon som har matlagning som hobby, passion och yrke. Men det begränsar inte henne. Hon jobbar med de resurser hon har, både till vardags och fest. Måltiderna är alltid en av dagens höjdpunkter och hon och Martin lägger mycket tid i köket.

– Vi ägnar oss åt varandra medan vi lagar maten, då snackar vi, myser i köket och dricker ett glas vin. Sedan när allt är klart sätter vi oss ofta i soffan framför en bra tv-serie. Det är det bästa jag vet, säger hon och tillägger att det går alldeles utmärkt att laga en hel avsmakningsmeny här också. Vid ett par tillfällen har hon bjudit hit ett tiotal kock-kollegor. Alla lagar varsin rätt och sedan umgås de och äter hela kvällen. Riktigt bra kvällar stannar alla gäster kvar länge, sätter på musik och ful-dansar till gryningen, skrattar sig hesa och löser världsproblem över varsitt glas vin.

Hemmafester är en av Jessicas specialiteter. Ett koncept som hon skrivit en hel bok om, Fest på 30 minuter, som släpptes i september. Hon vill lära svenska folket att det inte behöver vara så omständligt att bjuda in till fest.

– Att laga en trerätters är inte svårt! Vi måste få bort idén om att det är krångligt att bjuda in till middag, säger hon och fortsätter: – Svenskar är bra på att festa men många har väldigt inrutade idéer om vad fest är för något. Varför inte ställa till med fest en tisdag? Bjud över ett gäng sköna kompisar, drick cava och ät charkuterier. Det är inte svårt. Det ger massor av energi!

Hur ofta har du fest?

Ofta!

Vad säger grannarna? 

– Ingen har klagat, inte än i alla fall. Jessica ler stort och blottar gluggen mellan framtänderna. Håret ligger draperat i cirklar runt axlarna. Trästolen hon sitter på må gnissla när hon rör sig men blicken är skarp, skrattet lent och hon ser ut som en filmstjärna.

– Jag är i mitt esse när jag har klänning, höga klackar och en drink i handen. Då mår jag allra bäst.

Det syns. Hon är en avslappnad värdinna, serverar påtår och låter sig väl smaka. Pratar med rörelse och spretiga fingrar, men framstår ändå som samlad. Att vinden flyger iväg med de blommiga servetterna bryr hon sig inte om, istället förklarar hon vad som skiljer en bra värdinna från andra. Bra värdinnor sätter sina gäster i arbete, hon jobbar inte så hårt själv och låter festen pågå i köket.

Matlagning och bakning har alltid varit ett stort intresse. Redan som liten uppskattade hon måltiderna. Men hon var ingen allätare. Jessica var ”picky”, ständigt skeptisk till nyheter på tallriken. Grönsaker eller fisk ville hon verkligen inte ha. I sina far- och morföräldrars korsordstidningar läste hon husmorstips och fick nys om vuxenhemligheter. Till exempel att föräldrar lurar sina ungar att äta grönsaker genom att riva ned dem i maten. Det gjorde henne vaksam.

– Jag var rädd att något skulle smygas ned i grytorna och lade mig i hur maten skulle lagas. Vad vi skulle handla och vad som skulle serveras på fredagsmyset ville jag bestämma. Att vi använde riktigt smör, inte margarin, var viktigt, för så gjorde de riktiga kockarna. Det hade jag också läst i mormors tidningar, säger Jessica och skrattar åt minnet. Det var en Chèvre chaud som till slut vidgade hennes vyer och förändrade inställningen till nya maträtter och smaker. Då var hon tio år gammal.

– Chèvre chauden var så brutalt god! Jag minns hur jag reflekterade över att jag aldrig skulle ha smakat på den om jag på förhand vetat att det var getost. Efter den händelsen var min nyfikenhet på ny mat större än min rädsla för den.

Att bli tv-kock bestämde hon sig för tidigt. Tina Nordström var förebilden och med henne som läromästare lekte Jessica matlagningsprogram med sin bror, i föräldrahemmet på Kummelnäs Gård. När hon var tolv skilde sig föräldrarna och hon flyttade med sin pappa till Grävlingsberg. I samma veva fick hon reda på att hon var glutenintolerant. Rena rama döden! Vad skulle hon nu äta? Beskedet gjorde att hon inte sökte till hotell- och restaurang gymnasium. Diagnosen grusade helt drömmen om kockyrket. Först flera år senare återupplivades drömmen. Tack vare ett ”kvart i tre-ragg” på rockklubben Debaser. Martin. Ragget blev hennes livs kärlek och tillsammans köpte de sin lägenhet i Finntorp. Då väcktes lusten att laga mat igen. På dagarna jobbade Jessica som receptionist. Hon längtade efter att få skapa med händerna, sökte utlopp för sin kreativitet och började experimentera med slevar i grytor på kvällstid. Medan hon vispade och rörde tittade hon på BBC Food. Alla avsnitt av den internationella motsvarigheten till Sveriges mästerkock har avverkats från spisen. När tävlingen kom till Sverige tog Jessica det som ett tecken. ”Det här är min chans”, tänkte hon och sökte.

Passionen för mat gick inte att ta miste på, den lös genom tv-rutan från dag ett. Trots att Jessica Frej slutade som femma i tävlingen blev hennes medverkan starten på vad som idag är en lysande karriär som tv-kock och matlagningsprofil. Direkt efter första avsnittet av Sveriges mästerkock erbjöds hon jobb på tv4, i matlagningsprogrammet Mitt kök, tillsammans med Filip Fastén, Årets kock 2014.

– Det var en utmaning men väldigt roligt!

När blir du rädd eller nervös?

– Väldigt sällan, för vad är det värsta som kan hända? Mitt motto är att ta ut glädjen i förskott. Varför inte? Jag tänker att om något är lite läskigt blir det också lite roligare.

Sensommarsolen letar sig in på altanen och rönnbärsträdens frukt lyser som smycken. Jessica strålar i kapp med omgivningen, drar håret över axlarna och poserar vant mot fotografen. Då sticker en granne ut huvudet från fönstret för att se vad som står på, varpå Jessica hejar innan var och en återgår till sitt.

– Grannarna är ganska vana vid att jag dukar upp rekvisita i buskarna och springer omkring i området med fotografer, förklarar Jessica.  Att hon lever sin dröm råder det inga tvivel om. Nästa bokprojekt är redan påtänkt, hon bloggar på amelia.se, gör recept till magasinet med samma namn och lagar mat i tv4. Därutöver föreläser hon och lagar mat till fester. Svaret på hur hon orkar hålla ett högt tempo är överraskade men inte förvånande.

– Det finns inget som laddar batterierna som en bra fest! När man jobbar mycket och har många bollar i luften är det extra viktigt att pausa och bara njuta av en helkväll med kompisar, god mat och iskalla drinkar.

Sist men inte minst, vilka världsproblem löste du på din senaste fest? 

– Tyvärr kommer man sällan ihåg det om festen var kul, eller hur? Men jag vet att det var förbaskat bra!