05.04.17

Helena fyller livet med form

Helena fyller  livet med form

Det började 2011 med en föräldraledighet och planer på en julbok som skrinlades. I stället växte något annat fram. I dag, sex år senare, driver Helena Lyth en populär inrednings- och pysselblogg, med 4 400 trogna följare på Facebook och 20 000 besökare på bloggen – varje vecka. Drivkraften? Att få igång människors kreativitet och skapande.

Att inredningsfantasten Helena Lyth bosatt sig i Södra Ängby är ingen slump. Hon har djupa rötter i området och ett väldigt stort intresse för funktionalismen som fenomen.

– Jag är född och uppvuxen här, i samma hus som min mamma växte upp i och som min morfar lät bygga 1937. Inte helt till mormors förtjusning vilket kan låta lite konstigt, men hon hade lämnat Småland för Stockholm av en anledning – att äntligen få bo i stan och inte ute på vischan igen. Det här var ju landet på den tiden, säger Helena, som för fyra år sedan flyttade från Rörstrandsgatan och ”hem” till Södra Ängby igen tillsammans med sin make, dotter och två söner. Familjen bor bara ett stenkast från hennes barndomshem där föräldrarna bor kvar.

– Jag älskar funkisstilen och dess historia, den genomsyrar allt jag gör utan att jag alla gånger tänker på det, från val av möbler till hur jag dukar ett bord.

Om namnet Helena Lyth låter bekant så beror det kanske på att hon både hörs och syns i etern med jämna mellanrum. Hon har varit radiopysslare i P4 och delat med sig av tips och trix i TV4:s Nyhetsmorgon. Även hennes funkisvilla är känd från tv och SVT-programmet Vem bor här?.

I februari var hon en av finalisterna på Elle Decoration Swedish Design Awards 2017 i kategorin Årets Inredningsbloggare. Vid samma gala året innan var hon inte
ens påtänkt som gäst.

– Det säger en del om mitt 2016, in-tensivt men också inspirerande då jag lät hjärtat och magkänslan visa vägen. Sedan skriver jag inte renodlat om inredning,
snarare myspys. Att jag blev nominerad beror nog till viss del på just det, att jag stack ut från mängden.

Helenas bloggande är resultatet av en bok som aldrig blev av. Året var 2011 och med två barn i tät följd, föräldraledigheterna gick in i varandra, gjorde kreatören inom henne sig påmind och längtan efter att skapa blev stark. Att författa en gedigen julbok stod högt upp på önskelistan men uppgiften blev för tuff och idén lades åt sidan. I stället drog hon igång en jublogg, ett projekt med betydligt kortare startsträcka, och där hon kunde leverera ungefär samma innehåll.

Bloggen seglade upp som en av landets största i sin genre varpå tidningen Amelia hörde av sig och frågade om Helena ville skriva om den kommande julen via deras hemsida, ett uppdrag som sedan utvecklades och kom att omfatta pyssel, familjeliv, lifestyle, bakning och inredning. Efter ytterligare några år flyttades bloggen till Sköna Hem och fler följare strömmade till.

Parallellt fortsatte Helena jobbet som art director, ett yrke som hon lämnade i fjol, efter 22 år i branschen. I januari tog hon med sig sin blogg till en egen domän.

– Jag insåg att jag var tvungen att välja: fortsätta i det yrke i vilket jag byggt upp en karriär, eller våga satsa på något helt nytt. Men reklambranschen är svår att åldras i, särskilt som kvinna, så valet var ändå relativt lätt. Att satsa fullt ut på bloggen blev även mitt sätt att stå på egna ben och den här formen av marknadsföring kändes också så mycket mer spännande.

Helena skriver om allt från pressnyheter om inredning, pyssel och att göra-tips inför helgen, till egna recept på såväl chokladsås och smarriga frukostar. Hon försöker hålla det enkelt och får ofta respons i form av ”dina pyssel är ju inte så svåra när allt kommer omkring”. Och det är också ambitionen.

– Jag skriver aldrig om att bygga uthus eller bända upp gamla golv, snarare om hur man göra en vacker servettbrytning och blåser ut ägg till påsk. Skapande är något man blir duktig på ju mer man håller på, liksom allt annat, det handlar bara om att komma igång.

Vi slår oss ner i det delvis vitkaklade köket, som tidigare bestod av två rum: arbetskök och jungfrukammare. Vid fönsterbrädet finns ”ringa på pigan”-knappen fortfarande kvar som en historiskt intressant detalj. En likadan finns i det som numera är föräldrasovrummet på ovanvåningen, det som i originalritningarna kallas ”herrummet”. Historien lever sitt eget liv i huset, sida vid sida med den Helena och hennes familj själva skapar.

– Vi har tre barn under åtta år, med andra ord är det yvigt hos oss och så vill jag gärna ha det. Att det sedan ser välordnat ut på de bilder jag publicerar beror ju på att jag tycker om att stajla och pynta inför fotograferingar. Jag är för övrigt en snabb städare, min filosofi är att om hemmet är funktionellt inrett så går det undan när man röjer.

Hon fortsätter:

– Det gäller helt enkelt att göra det lätt för sig när man får besök. Att dimma ner belysningen och tända ljus är ett bra knep, då syns inte dammråttorna, likaså att skyffla bort galonbyxor och överflödet av skor från hallen, det är inte kul att mötas av ett berg när man kliver innanför dörren. Men det behöver inte vara perfekt, slappna av och umgås i stället för att städa ihjäl dig.

Hållbarhet är ett ord som återkommer i Helenas närvaro och det köps sällan onödiga prylar eller enkom för att det råkar vara ”snyggt”. Hon tar familjesoffan i var-dagsrummet som exempel, en sliten och nersutten trotjänare med spruckna sömmar som hängt med i decennier. Ut åker den dock inte förrän den dag det hittas en värdig ersättare, som ska hålla minst lika länge.

– Jag brukar tänka så här: Om jag köper något så blir det billigare för varje gång jag använder det. Att shoppa en klänning för 200 kronor som jag ”ska ha så länge” och sedan använda den tre gånger är ganska oekonomiskt jämfört med att vänta och köpa en jag verkligen, verkligen vill ha för 1 000 kronor och som sedan håller i åratal. Det tänket kan man applicera på allt.

För Helenas del utgör bloggen själva navet utifrån vilket hon blir anlitad som workshopledare och contentproducent. Hon har till exempel föreläst om återvinningspyssel på Ikea och arbetar just nu i ett projekt tillsammans med Adlibris.

Du får en del samarbetsförfrågningar om att testa produkter och skriva om dem. Vad händer om du ogillar den pryl som du fått betalt för att marknadsföra?

– Det har inte hänt hittills. Däremot har jag fått förfrågningar från kunder som inte känns relevanta för mina läsare. Jag måste alltid tänka: Är det här något jag skulle gjort eller köpt även om det inte vore sponsrat? Man måste vara trogen sig själv. Mina läsare skulle sluta följa mig om jag plötsligt började skriva om lyxkrogar och dyra kläder.

Att hela tiden uppdatera bloggen är viktigt och helst flera inlägg per dag, men att publicera vad som helst bara för sakens skull är inte Helenas melodi.

– Jag gillar inte texter som ”åh, vad jag är trött i fötterna”, och så är det en bild på ett par fötter som ligger på soffan och en tekopp på magen. Om det inte finns mer att skriva om så kan man lika gärna låta bli.