26.04.17

”Här får all galenskap plats”

”Här får all galenskap plats”

Skådespelare, dramatiker, regissör, sångerska och låtskrivare. Shima Niavarani syns överallt just nu och överraskar oupphörligen genom
att kasta sig in i nya sammanhang och i nya roller. I januari tog hon emot Såstaholms scenkonstpris på 50 000 kronor och förevigas med
ett eget stjärnrum på hotellet, som invigs sommaren 2017.

Vad betyder priset för dig? 

– Jag är otroligt glad och tacksam. Det finns inte många priser som det här, där man utan tävlan blir sedd och belönad för sitt arbete. Upplägget är fint och att, förutom ära, som försvinner så snabbt, bli förevigad här på Såstaholm, bland så många ikoner… och, att få ett hotellrum som ikoniserar priset, som är uppkallat efter mig, det är häftigt.

Hur vill du att ditt stjärnrum ska upplevas?

– Drömmen är ett rum som har en upphöjning i golvet, som en platå eller en liten scen. På ena
väggen sitter en spegel med en balettstång där jag kan stretcha och öva koreografi. När jag övar texter vänder jag mig åt andra hållet och talar. Rummet kan bli ett space där det är tillåtet att vara dålig, nördig och okritisk. Jag tror inte att jag är ensam om att ofta stå framför spegeln och flamsa runt.

Var gör du det?

– Över allt, men inte lika okritiskt som när jag var barn. I mitt flickrum i Upplands Väsby hade jag en garderobsspegel som jag stod framför. Jag byggde upp världar, skrev pjäser, sjöng och koreograferade mina dockor utan att bekymra mig huruvida jag hade yttre ögon eller öron riktade mot mig. Nu bor jag i en lyhörd lägenhet på Södermalm och skulle stämplas med en verklighetsfrånvänd diagnos om jag levde ut för mycket. Fast min närmsta granne säger att hon bankar i väggen, inte för att hon störs, utan för att jag ska sjunga högre. Men det känns mer rimligt att bejaka sin galenskap i ett rum för ändamålet. Det känns sympatiskt om mitt stjärnrum signalerar: här får all din galenskap plats.

Tidigare vinnare, Joel Kinnaman och Alicia

Vikander gör megakarriärer i Hollywood.

Vad drömmer du om? 

– Jag hoppas få bana väg för nya mångfacetterade artister och få lämna spår i människors hjärtan. Jag drivs av att berätta och beröra och har mycket att ge. Vissa söker kanske kändisskapet, jag vill förkovra mig i skicklighet och bli bättre i fler genrer. Jag tittar på äldre stjärnor från Hollywood, som Debbi Reinholds och Judy Garland som arbetade brett. Absolut, jag känner lust att nå en internationell bred publik.

Under våren syns du på Göta Lejon i uppsättningen Bullets over Broadway, vad händer sedan?

– Jag kommer köpa mig tid för att skriva. När jag står på scen varje kväll går det inte att glömma tid och rum och tillåta sig att bli introvert på det sätt som krävs för att skriva.

Vad skriver du?

– På egna projekt, för film men också för scen, och skönlitterärt. Och musik, ofta hemma hos min mamma i Upplands Väsby, vid ett ostämt piano.

Du tycks ha många tankar bakom vilka karaktärer du vill göra.

– Ja, mer än allt annat beror det på berättelsen. Jag vill vara transformerande och kameleontisk i mitt arbete, inte vara samma Shima i varje roll. Jag har tankar om vad jag gör och anser inte att det är ett lotteri. Jag är en långsamtväxande person och lägger ned mycket tid och kraft på att analysera roller. Vad jag sedan skapar är vad du får.