09.11.17

Full av liv men besatt av döden

Full av liv men besatt av döden

För två år sedan orsakade hennes extravaganta helgvanor en viral åsiktstorm. Sedan dess har hon blivit en av förlaget Wahlström & Widstrands stora kriminal-exporter. 2015 debuterade hon med boken ”Lycke”. Året därpå kom ”Liv”. I januari släpps ”Louise” – den tredje boken i serien om den egensinniga kriminalreportern Ellen Tamm. Böckerna har sålts i 14 läder. Författarinnan Mikaela Bley kan med belåtenhet se tillbaka på sitt val att lämna en fast anställning för att uppfylla sin dröm om att bli författare. Så varför sover hon med ett basebollträ under kudden?


Mikaela bor två trappor upp på Tulegatan i ett vackert hus som tidigare var fabrik. Hon är överraskande blond och självlysande höggravid när hon släpper in mig i sitt hem. Första gången jag hörde Mikaela Bleys namn var efter en artikel i SVD:s helgbilaga Perfect Guide för två år sedan. Då var hon brunett och en relativt okänd debutant som under vinjetten ”Min helg” i beskrev sitt veckoslut. En helg där hon gick all in på utvalda godbitar ur en drömhelg. Det var tennis och tryffelpizza och trendkrogar och hela släkten på mysig hemmamiddag. Reaktionerna på artikeln blev stora. Faktiskt enorma.

– Mitt mål var aldrig att provocera någon. Jag förstår att alla inte gillar formatet men då gillar man rimligtvis inte andra artiklar där heller. Jag har ju alla möjliga helger! Vi städar vissa lördagar men det är inte så kul att beskriva. Självklart är mina barn jobbiga och skrikiga också men det är inte så jag tänker på dem. Jag är glad för vad jag har och försöker fokusera på sådant jag uppskattar, säger Mikaela när vi satt oss ned i hennes kök för intervju. Vi ska återkomma till Perfect Guide-artikeln senare.

Precis som sin romankaraktär Ellen Tamm växte Mikaela upp i Nyköping. Senare flyttade hon till Bromma och började på Enskilda Gymnasiet där hon tog studenten 1998. Hon läste medieinformatik på högskola och tog kurser i tv-journalistik på Poppius. Utbildningarna ledde henne småningom till ett jobb på TV4 där hon – liksom Ellen Tamm – jobbade i flera år.
– Ellen är definitivt coolare än jag. Hon har ett mörkt förflutet som påverkar henne både på jobbet och privat. Jag bearbetar också saker från mitt förflutna och har ett slags skräckblandat intresse för mörka historier, jag är besatt av döden.

Fascinationen för mörker, mord och död har liksom författardrömmarna funnits sedan Mikaela var barn. Under sin tid som anställd på TV4 frodades intresset för brottsdokumentärer och kriminalgåtor. Att försöka förstå och hitta nyanser till vad som är gott och ont, och på det sättet bearbeta sina egna rädslor, kan vara en av orsaker till fascinationen, tror Mikaela.
– Det finns ingenting som är svart eller vitt. Att begripa bakgrunden till en handling rättfärdigar inget, men det kan öka förståelsen, säger hon.

Det var ur den insikten som fröet till hennes bokserie föddes. När idén vuxit sig tillräckligt stor och livskraftig bestämde hon sig för att ge författardrömmen en chans. En skrivarkurs senare sade hon upp sig från TV4.
– På ett eller annat sätt skulle det gå. Jag var mer rädd för att bli gammal och inte ha givit skrivandet en chans, än för att misslyckas.

Nu är du författare på heltid, är det som du tänkt dig?
– Ja, jag tror det. Ensamheten passar mig ganska bra. Nu träffar jag bara folk jag vill träffa. Ingen bestämmer över mig och min tid och det gillar jag. Men jag sätter ganska hög press på mig själv.

Vid sidan av sitt eget skrivande har Mikaela startat produktionsbolaget Bley & Rudberg Stories med författarkollegan Denise Rudberg. Tillsammans skriver de drama för radio och tv. Mikaela berättar att de två varit bekanta sedan länge.
– När jag hade läste Denise bok Väninnan så började jag träna på Sturebadet för komma nära henne. Det var så det började, säger Mikaela och skrattar åt min förbluffade min.

Du stalkade henne alltså?
–    Haha, ja.
Skrattet är smittsamt och hennes leende tycks nära permanent. Samtidigt har hon en stadig blick och ett lysande, guldvarmt allvar över sig. Hon säger att hon jobbat mycket på sitt förhållningsätt till livet och förmågan att fokusera på det som är positivt.
– Förr hade jag ett mer negativt sätt, skyllde på andra och var inte så glad som jag är idag. Jag har jobbat med mig själv och idag förstår jag att ansvaret för hur jag mår ligger hos mig själv.

Om du fick resa i tiden, var skulle du åka och vilket råd skulle du ge dig själv?
– Mycket har hänt mellan 20 och nu. Jag skulle resa tillbaka till mitt 20-åriga jag och säga åt mig själv att inte lyssna så mycket på andra. Våga lite mer och inte ta allt på så stort allvar. Det behöver jag säga till mig själv fortfarande så det skulle räcka att åka tillbaka till igår.

Under hösten 2017 är Mikaela aktuell med nyutgåvor av sina romaner ”Lycke” och ”Liv” i pocketversion. Dessutom driver hon NK:s litterära sällskap, också tillsammans med Denise Rudberg. Och i januari 2018 kommer nya romanen ”Louise”. Boken är inspirerad av händelserna som följde efter artikeln om henne i Perfect Guide. Det blev en mediastorm hon aldrig hade kunnat föreställa sig. Även om det gav hennes namn en extra skjuts i folks medvetande så hade hon gärna sluppit erfarenheten. Det som hände skrämde henne rejält.
– Det blåste aldrig över utan blev bara värre och värre. Om man får uppleva sådana krafter så blir man rädd för dem. Kritiken mot mig var överallt – på radio, i sociala medier, tidningar och på tv. Jag var helt okänd och hade inte i mina vildaste fantasier kunnat tänka mig sådana reaktioner.

Mikaela hade inga möjligheter att försvara sig, ingen kanal att göra sin röst hörd genom. Händelsen går inte att avfärda som en nagel i ögat, snarare var det en rostig spik rakt i pupillen, och såret är fortfarande ömtåligt. Mikaela poängterar att många utsatts för liknande drev.
– Många starka kvinnor har blivit svikna och stått utan stöd när kritiken kommer, inga backar dem när det gäller. Alla vill snabbt hitta en syndabock och gör det enkelt för sig genom att se allt svart eller vitt. Det tycks vara lätt att skylla på en kvinna.

Med romanen Louise tar Mikaela chansen att försöka lyfta andra kvinnor som drabbats av liknande plågoandar. När karaktären Louise anklagas för att ha mördat sin sekreterare och hamnar i hetluften ger hon röst åt allt författarinnan velat säga för att få revansch. Boken har blivit den kanal Mikaela saknade och nu låter hon romankaraktären gå hennes ärende.
– Jag vill dela med mig av det jag själv försöker förstå. I ”Lycke” handlade det om föräldrar som inte ser sitt barn. I ”Liv” om hur mycket någon är beredd att offra för att skaffa familj och barn. I ”Louise” handlar det om en kontroversiell politiker som inte uppträder enligt den förväntade mallen av en kvinna. Många ser på kvinnliga gärningsmän som något fruktansvärt, som psykiskt sjuka eller enormt elaka. Jag försöker förstå nyanserna och normerna som styr i vårt samhälle. Vad händer när kvinnor inte beter sig så moderligt som de förväntas, hur påverkar det oss?
Hur är du som mamma?
– Jag är en avslappnad mamma, det är nog det jag är allra bäst på. Innan vi fick vårt första barn var jag nervös och lite orolig, men jag blev väldigt positivt överraskad. Tänk att jag har så mycket kärlek i mig!

Vilken är din största extravagans idag?
–Det bästa jag vet är att vara tillsammans med min man och dricka vin. Just nu kollar vi mest serier. Det som är viktigast för oss är att vi får bestämma över vår tid. Frihet att göra det man vill är lyx, säger Mikaela och reser sig för att hämta en karaff med vatten.

Det går inte att beskriva lägenheten som något annat än spotless. På köksbordet står ett stort fat med höstäpplen. Soffkuddarna är välpuffade, färska blommor i fönstren och inte den minsta dammråtta dansar på golvet. Det enda fyndet jag hittar när jag ser mig omkring är ett basebollträ gömt invid Mikaelas säng.
– Såklart! Ett absolut måste vid sängen! Frågan är vad jag ska göra med det om någon verkligen kommer smygande mitt i natten.

 

TEXT: Annika Munter | Foto: Gustav Kaiser