27.06.17

Ett samhälle utan kultur är ingenting

Ett samhälle utan kultur är ingenting

Efter mer än tio år på Bonniers Konsthall, ett museum hon varit med att bygga upp från grunden, lämnar nu Sara Arrhenius museichefskapet i Vasastan för att istället bli rektor på Mejan, det vill säga anrika Kungliga Konsthögskolan.

Berätta lite om dig själv och din bakgrund.

–  Innan jag blev chef på Bonniers Konsthall var jag under flera år skribent och kritiker på Dagens Nyheter samt direktör för IASPIS, Konstnärsnämndens internationella program för bild- och formkonstnärer. Jag har också varit redaktör för olika konsttidskrifter och skrivit böcker.

– Mitt stora konstintresse kom nog i tidiga tonåren. Jag började gå på konstutställningar, intresserade mig för mycket för fotografi och började läsa konstböcker. Så här i efterhand tror jag att konsten blev ett sätt för mig att förstå mig själv och min omvärld. Att jag senare i livet skulle ägna mig åt konst som yrke, det kunde jag aldrig föreställa mig då.

Varför är konst viktigt?

–  Ett samhälle utan kultur är ingenting! För mig är konst livsviktigt. Det är stora ord, jag vet, men jag tror att det är bra att våga säga det idag. Jag får så enormt mycket energi av att se och uppleva konst. Det är fortfarande det sätt jag förstår och upplever omvärlden på. Det handlar om konstupplevelser på alla olika nivåer. Från att hålla ett genomtänkt vardagsföremål i handen till att se en storslagen internationell konstutställning i New York – allt är lika viktigt.

Du är ingen utövande konstnär…

–  Nej, jag skulle vara en urdålig konstnär! Jag ser mig själv mer som ”möjliggörare av konst”, och i flera av de utställningar jag varit med att ta fram kan man nog se min egen resa. Att vilja förstå vad konsten handlar om, skriva om det, eller göra en utställning. Min man är däremot utövande konstnär, så mitt liv är verkligen konst tjugofyra-sju.

Hur skulle du beskriva den svenska konstscenen?

–  Sverige har ett mycket vitalt konstliv med fantastiska konstnärer och viktiga institutioner. Vi ligger i framkanten och omvärlden håller absolut ögonen på vad som sker här. Svenska konstnärer har genom tiderna alltid rest och verkat på andra scener än den svenska, men nu mer än någonsin. Idag är konstscenen generellt sett väldigt internationell, och även publiken kan komma från hela världen. I Stockholm, och inte minst här i Vasastan, har vi dessutom ett konstliv vi verkligen bör vara stolta över. Att vi har så många

museer, konsthallar och gallerier som vi har med tanke på stadens storlek, är faktiskt något unikt, och något som ofta väcker förvåning hos internationella besökare.

Vad har du för tankar inför ditt nya uppdrag på Mejan?

–  Mejan är en väldigt speciell institution med en fler-hundraårig historia. Det är både spännande och hedrande att få vara med och utveckla skolan och forma framtidens konstnärer. Min förhoppning är att öppna skolan och skapa en mer intensiv dialog med både det svenska och internationella konstlivet. Viktigt är också att få fler elever från olika bakgrunder att våga söka sig hit. Att våga satsa på att bli konstnär idag är modigt det är inget lätt liv.

Vad ser du för trender inom konstvärlden?

–  Konsten idag är väldigt pluralistisk och man rör sig fritt mellan olika uttryck. Det handlar inte nödvändigtvis om att välja mellan datorer eller måleri i sin konstutövning, istället använder man sig av båda. Parallellt finns det samtidigt ett stort intresse för mer ålderdomliga och traditionella konstformer som keramik och grafik. Kanske är det ett uttryck för ett behov av något som är beständigt i vår föränderliga värld.

Hur väcker man barns intresse för konst?

–  Jag tror att det är otroligt viktigt att barn idag får prova på att skapa själva. Att få uppleva att det finns olika sätt att uttrycka sig på, inte bara genom en skärm.Ta med barnen på en konstvisning, till exempel på Bonniers Konsthall som har återkommande familjevisningar och workshops för barn, och låt dem få en direktupplevelse av vad konst är. Det är viktigt både för barnen och för konstnären att möta en ny publik.

Hur får du inspiration och nya idéer?

– Genom att uppleva konst och möta konstnärer. I mitt jobb på Bonniers Konsthall har jag rest mycket för att se på konst. För mig har det varit viktigt att få en direktupplevelse av den konst som ska presenteras, inte bara läsa om den i en katalog. Här i Stockholm går jag gärna på någon av våra många konsthallar. Inte bara i innerstan utan även exempelvis Tensta konsthall och Marabouparken.

Tankar om Vasastan?

–  Jag älskar Vasastan och har bott här snart 30 år! Det är en stadsdel som, på gott och ont, verkligen har förändrats från att vara sömniga bostadskvarter till att fyllas med spännande butiker, som Keen och Platina och roliga restauranger, som Portal, Babette och Gro. Man känner verkligen att man bor mitt i stan. Det är en spännande förändring, men jag hoppas även att det gamla får vara kvar. Det är helt enkelt en rolig stadsdel att vara i som man sällan känner att man behöver lämna.