16.01.17

Energiknippe med flyt

Energiknippe  med flyt

För nio år sedan bestämde sig Erika Rosenbaum för en radikal förändring. Joggingskorna och våtdräkten har sedan dess varit hennes ständiga följeslagare och hon har avverkat sex maraton, nio Ironman och ett otal andra tävlingar. - Motion är en färskvara som måste underhållas hela tiden, det är lika viktigt som att äta och sova, säger hon.

Starten går och deltagarna försvinner in i skogen. Årets åttonde och sista träningstävling i swimrun vid Hellasgården i Nacka är igång och kvar står arrangören Erika Rosenbaum och manar på och hejar. Banan består av en kilometer simning och tre kilometer löpning i kuperad terräng – gånger två varv. När deltagarna är utom synhåll börjar Erika förbereda för målgången och dukar fram kaffe och kakor vid sitt lilla funktionärsbord.

– Här spelar ålder och social status ingen som helst roll. Vi sportar och har kul tillsammans, alla är varmt välkomna. En extra bonus är när vi får med oss deltagare som är inflyttade till Sverige och som integrerar sig genom sport, berättar Erika Rosenbaum.

Hon har arrangerat träningstävlingar vid Hellasgården sedan 2012 och var den som gav aktiviteten dess namn. Idén fick hon när hon deltog i Ö till ö, ett 7,5 mil långt lopp mellan Sandhamn och Utö, där man ömsom simmar, ömsom springer.

– Triathlon i all ära, men det är ganska mekigt när det är en cykel inblandad. Jag ville dra igång något mer folkligt, där fler kunde delta. Nu finns det uppemot 200 lopp i världen, utöver Ö till ö, som heter något med swimrun, vilket är fantastiskt roligt.

Erika växte upp i Stora Mossen men bor numera med familjen, bestående av maken och deras fyra barn, i ett hus nära Ålstens-ängen med de närmaste släktingarna sam-lade inom en kilometers radie.

– Mina svärföräldrar bor 300 meter ditåt, min svägerska 180 steg i den riktningen, och mina föräldrar 860 meter ditåt. Det är skönt att ha dem så nära, säger hon samtidigt som hon pekar i olika väderstreck.

Hon skojar inte när hon rabblar upp avstånden. Erika har koll på det mesta i vardagen och planerar sitt liv minutiöst: tävlingar hon ska delta i, barnens lopp (för de är också träningsbitna), deras läger och träningar. Reser gör hon helst inte om det inte finns ett lopp inplanerat under se-mestervistelsen och middagsbjudningar går bort om de krockar med ett träningspass.

– Jag har redan schemalagt hela 2017, vilket kan låta galet. Men träning fungerar bäst om den planeras, så jag lägger in passen först och rättar sedan annat efter det. Motion är en färskvara som måste underhållas hela tiden, det är lika viktigt som att äta och sova.

Erika Rosenbaum använder sig av alla möjliga kanaler för att nå ut med sitt budskap: hon är personlig tränare, viktminskningscoach, föreläsare och aktiv på sociala medier. För fyra år sedan coachade hon överviktiga personer i tv-realityserien Aldrig mera fet i TV3.

– Jag använder mitt Instagram till att sporra och ger indirekt tips till de som följer mig genom att till exempel skriva: ”I dag lurade jag mig själv att springa si och så långt, fast jag inte hade lust. Jag delade upp sträckan på det här och det här sättet”, säger hon.

– Vissa ser mig som det dåliga samvetet som hänger över axeln. Och jag kan gärna vara den där lille djävulen, om det triggar igång träningen. Andra kan bli provocerade och tycka att: ”fasen vad hon håller på, hon ska vara så himla duktig hela tiden”. Men alla blir saliga på sin melodi. Jag har hittat det som gör mig hel – fysisk aktivitet.

För nio år sedan såg det annorlunda ut. Efter att ha fött fyra barn på fem år hade Erika Rosenbaum ont i ryggen, benen, ja överallt. Kroppen var sliten och livsstilen förändrad med nästintill ingen motion och matvanor som resulterat i en kraftig viktökning.

– Matte, min man, är verksam inom restaurangbranschen och vi är båda oerhört intresserade av matlagning. När vi under småbarnsåren väl hade några lediga dagar tillsammans började vi förbereda våra middagar redan på morgonen, det var långkok och mängder med rätter. När barnen sedan hade somnat på kvällen kunde vi sitta och äta gott och småprata inpå småtimmarna, säger hon och lyfter upp en av familjens två katter i knät.

– Visst, det var mysigt, men det fanns ingen som helst balans i det och när jag såg mig själv i spegeln hajade jag till. Spegelbilden och min självbild stämde inte överens på en enda punkt.

I juni 2007 bestämde sig Erika för att i grunden ändra sitt leverne, både när det gällde träning och kosthållning. Hon ”friskförklarade” sig själv, inhandlade ett par löpar-skor och gav sig ut i spåret. Målet var till en början att kunna springa utan att det kändes som om hela kroppen skulle falla i bitar. På tre år gick hon från totalt otränad till att göra Tjejklassikern, En svensk klassiker och inte minst Ironman – den tuffaste formen av triathlon med nästan fyra kilometers simning, 18 mils cykling och 4,2 mils löpning. Alltså ett maraton.

– I början kändes det oöverstigligt att ens lyfta på fötterna. Jag sprang kanske fem minuter, sedan blev det tio minuter, sedan 25. För mig var det bra att ta det lugnt i början, det blev små men framgångsrika steg.Erika Rosenbaum är noga med att understryka att för hennes del handlar träning inte om utseende, utan om hälsa och att utmana sig själv att göra ”det omöjliga”.

– Jag ser motion som en hälsoinvestering i både nuet och framtiden.

Erika förespråkar en förenkling av aktiviteterna, att använda kroppen som motstånd och inte så mycket rekvisita. Det går utmärkt att stanna till vid en parkbänk i löpspåret och göra armhävningar, man måste inte använda maskiner på ett gym, menar hon. I en tillvaro där tid är en bristvara kan det vara ett stressmoment i sig att behöva passa tider på ett gym.

– Transportträning är också suveränt, att cykla, gå eller springa till jobbet om man har möjlighet. När man lyckas med det känns det som att man har fått träningen gratis. Eller se till att utnyttja lunchen och jogga några kilometer istället för att sitta och såsa på en krog med kollegerna, hamna i matkoma och sedan inte orka med någonting. Med det menar jag inte att man ska hoppa över maten utan förena de båda i en hälsosammare mix.

– Jag löpcoachar företag på luncherna och det är den bästa presenten en arbetsgivare kan ge sina anställda och kunder. Redan efter första passet beskriver de anställda att det gett dem energi och att de presterat bättre på flera plan. Att möta sina kolleger i träningskläder, i en annan miljö och på en annan nivå är dessutom stärkande för sammanhållningen på kontoret. Det är teambuilding om något.
Vad säger du till dem som vill bli träningsbitna men som trots gymkort, peppande kläder, personliga tränare med mera aldrig kommer igång?

– Det gäller att hitta rätt nivå och sätta upp ett konkret mål. Anmäl dig till ett lopp, något som triggar igång och håller uppe motivationen. Och sedan är det faktiskt som alla vi träningscoacher säger, det är aldrig för sent att börja ta hand om sig. Det skulle vara som att säga ”nu har jag inte duschat på tre år, är det verkligen någon idé att jag gör det nu?”.

– Prioritera din hälsa – det finns så mycket du kan påverka.