17.01.17

En mogen Frithiofsson

En mogen Frithiofsson

Det fanns en tid när ingen förstod sig på vin i Sverige. Då dök Bengt Frithiofsson upp. Han har vigt sitt liv åt att allmänbilda svenskarnas smakorgan och blivit folkkär som få. Orden rullar ur munnen och han har en förmåga att förmedla smakförnimmelser som dansar in genom öronen och sätter sig som tatueringar på tungan. På Kungsholmen har han utvecklats till en vällagrad herre i sina bästa år – en komplex blandning av mognad, elegans och dårskap – med fängslande historik och ett pikant inslag av svårmod.

Tänk dig doften av en läder fotboll rullad i daggvått gräs. Bengt Frithiofsson uttalar orden långsamt på rullande skånska. Han böjer sig ned och lyfter upp en imaginär boll, håller den framför sig, nosar på den och drar i sig doften. Blundar och minns. Vi står på knarrande grus i hans vinkällare och jag får just förklarat för mig varför han inte fick vara med och spela fotboll på låg- och mellanstadiet.  De flesta känner nog Bengt från TV4:s morgonprogram där han med en sprudlande intensitet, gester och målande liknelser ger tips om goda drycker. Precis lika fyllig, verbal och tokrolig som han är framför kamerorna är han när vi möts hemma hos honom på Hantverkargatan. Kalufsen står på ända och handen far upp i luften, som skjuten ur en kanon, innan han välkomnar mig in över tröskeln.

– ”Yes! Jag hann precis få på mig skjortan.”

Det är torsdag förmiddag och jag var efter Bengts önskemål kraftigt försenad. Han har också upplyst mig om att hemmet är en ungkarlslya och ser ut därefter. På väg in till köket letar jag efter tecken på vanvård och damm men ser inget annat än hemtrevnad och charm. Här är så mysigt att jag inte kan låta bli att kommentera det. Bengt bor högst upp i huset med en vidunderlig utsikt över takåsarna, mot söders höjder. Nu står han i sitt kök, med ett paket Mollbergs i ena handen och en matsked i den andra. På typiskt Frithiofsson-manér beskriver han sin fäbless för sina kvarter.

– Jag älskar Hantverkargatan! Längs med hela gatan har jag vänner  i fruktbutiken här intill, i bokaffären, på Taylors and Jones, på Mäster Anders och restaurang Styrelsen förstås. Bengt har bott i huset sedan 80-talet. Tidigare bodde han en trappa ned tillsammans med sin framlidna livskamrat Yvonne. Här drack paret bara de finaste buteljer med vin, för att hylla livet. Och här fostrade de ett gemensamt barn, Bengts yngsta dotter, som har mellannamnet Merlot.

– Merlotdruvan kan upplevas på många olika sätt men för mig är den alltid mjuk, vacker, levnadsglad och smart, säger han och tystnar.

En huvudruskning senare, så att glasögonen åkt hiss på näsan, byter Bengt samtalsspår och viftar med skeden. Kaffepaketet påminner om vad som skulle göras. Bengt fullbordar bryggningen, dukar och strax därefter sitter vi med varsin kopp starkt kaffe på våningens altan. Bengt kisar genom sina mörka bågar och berättar om sitt senaste besök i italienska vindistriktet Abruzzo. Passionerat delar han sina resminnen, berättar om landskap som tog andan ur honom, om vargarna som ylade om natten och om vinerna han tog med sig hem. Med lika stort engagemang beskrivs böcker, viner och hälsovatten som han producerat i eget namn. Osorterat berättar han om en resa till Cuba, om korven som han gör tillsammans med Taylors and Jones och att han nyligen klev in i modebranschen.

– Jag gör mycket som sticker ut. Det är nyfikenhet som driver mig. Men visst, det är som att balansera på slak lina utan skyddsnät, säger Bengt och lägger huvudet bakåt och skrattar rakt upp i himlen innan han fortsätter:

– Nä, jag ger inte upp. Yvonne var en stor drivkraft för mig men jag kommer tillbaka, starkare än tidigare. Hennes sista ord var ”Nu kör vi”, och det tänker jag fortsätta
att göra.

I morgon, fredag, ska Bengt tipsa om dryck i tv, något han numera gör varannan fredag. Förberedelserna består i att läsa in sig på maten och recepten som hans rekommendationer ska passa till. Därefter provar han drycker.

– Maten och drycken ska ha ”un bon goût”, ett gott smakäktenskap. Det är mitt ansvar att veta vad jag talar om, säger Bengt och berättar om ambitionen att bedöma vinerna i förhållande till priset. Men kanske framförallt strävan att förmedla dryckens själ och beskriva smakerna så att lyssnarna förnimmer dem genom öronen och minns dem i bilder.

Under den personliga vinjetten ”Good morning winelovers”, bjuder han tittarna på strålande underhållning, målar med orden och gestikulerar som om han stod på Dramatens scen. Få har som Bengt Frithiofsson väckt svenska folkets intresse för mat, dryck och smak. Under snart ett halvt sekel har han skrivit och talat om både måltider och viner, i kombination eller var för sig. Det har gjort honom folkkär. Framgångarna är enligt Bengt ett resultat av att han är ”okomplicerad, rak och ärlig och Skånepåg”.

– Jag har alltid fattat mina egna beslut och givit fan i vad andra säger om det. Som 18-åring gick jag till sjöss för att vidga mina perspektiv, säger Bengt och breder ut sina armar i sin fulla längd, som för att flyga iväg. Fyller lungorna och visar hur det såg ut när han, 18 år gammal, stod på en udde i Landskrona, med stormen rivande i rocken. Och hur det lät:-) FAN, JAG MÅSTE HÄR IFRÅN! Fotbollsincidenten, när han tog upp bollen mitt under brinnande match för att lukta på den, gav Bengt rykte om sig vara en udda figur i Landskrona. Men det var inget han led av.

– Nä, absolut inte, tvärt om! Och på den vägen har det fortsatt, konstaterar Bengt och berättar hur horisonten vidgades när han mönstrade på ett rederi.

Där sattes han i arbete och i utbyte fick den unge jungmannen se Englands kuster och senare östkusten i USA. I takt med att perspektivet breddades började Bengt skriva ned upplevelserna. Skrivandet fortsatte och när han gick i land igen några år senare ledde det till en anställning på Nordvästra Skånes tidning. Så småningom halkade han in på konsumentjournalistik, träffade sin första fru och bildade familj. Han gjorde en avstickare till Mallorca, där han var platschef för ett charterresebolag, och fortsatte under två år till New York. När han flyttade tillbaks till Sverige var det med sin unga familj, till en villa i Hässelby.

– Det var en sådan där plats där man måste gå omkring med snickarbyxor och verktygslåda på helgerna, det passade mig inte alls, säger Bengt och sträcker sig efter kardemummabullen som ligger mitt emellan oss på altanbordet.

Genom sitt arbete på flertalet svenska dagstidningar kom Bengt i kontakt med tidningsmakaren Gustav von Platen, på den då förlusttyngda tidningen Svenska Dagbladet. Von Platen nappade på Frithiofssons idé om att skriva krogrecensioner och tog flera djärva beslut som skulle få konsekvenser för tidningens framtid, men också för svenskarnas inställning till gastronomi. Bengt förmedlade sin uppskattning till mat och dryck och långsamt väcktes svenska folket ur den rådande vin-koman. Fokus förflyttades från sprit till vin, från husman till gourmet. Bengt blev folklig och hans vinspalt växte till en hel weekendbilaga i tidningen. Fortfarande skulle det dock dröja ytterligare 14 år innan Systembolaget började hålla lördagsöppet.

– Jag ville, och vill fortfarande, göra folk mer allmänbildade i munnen. Så här långt har jag lyckats. Det märks inte minst på Systembolagets sortiment, kvaliteten är så mycket bättre idag.

Fikat är urdrucket och vi tar hissen ned till Bengts vinkällare. På golvet ligger grus, taket är svartmålat och väggarna är täckta av dammiga buteljer, magnum flaskor och trälådor. Flaskor som jag aldrig sett förut och kanske aldrig kommer att se igen. Från de två källarfönstren syns en vinodling i stillbild, ett böljande landskap där människor skördar frukter. På golvet står en vinpress (som Bengt släpat hem från italienska vindistriktet Apulien), en stor amfora och två stora vinekfat. Mitt i rummet tronar ett långbord med plats för åtta personer.

– Min vinkällare är högst privat, säger Bengt när han har stängt dörren bakom sig. Ibland har han och hans vänner vinprovningar här. Men så mycket vin som folk tycks tro att han dricker, dricker han inte. Långt ifrån. Vinintresset är en lust, inte en last

– Jag spottar ut mer vin än de flesta människor dricker under en livstid. Det ingår. Jag har stor respekt för alkohol och är väldigt försiktig, säger Bengt och fortsätter:

– För mig är ett vinglas mycket mer än ett glas med vin. Där i ryms historia, gastronomi, geografi, personlighet, greppvänlighet och förstås innehåll. Det gör att man kan prata och skriva hur mycket som helst om vin.

I ett vitrinskåp förvaras medaljer, utmärkelser och diplom. Det har blivit många genom åren. Där står också flaskor som omnämns som fornminnen: Vino Tinto och Parador, två av de tidiga vinerna på Systembolagets hyllor. Importerade via Vin & Sprits tankbåtar. En annan flaska är helt igengrodd och full av snäckskal.

– Den här kommer ifrån havets botten och är värd massor av pengar, säger Bengt och jag gör stora ögon. Sekunden senare får jag förstå att buteljen är rekvisita från tv-serien Rederiet där Bengt var med i egenskap av sig själv, för att bedöma värdet på en vinskatt som kaptenen Reidar Dahlén funnit på havets botten.

Ja, Bengt Frithiofsson har gjort mycket som sticker ut. Att ligga på sofflocket är inte hans melodi och att-göra-listan är fortfarande fulltecknad. Händerna trummar mot bordet och hans anletsdrag rör sig vigt när han pratar.

– Jag vill fortsätta arbeta, resa och engagera mig. Fri vill jag vara, som frilans, och inte ha någon som bestämmer över mig. Jag vill vara på plats, hålla mig à jour. Det förstärker min kreativitet och håller mig inspirerad och engagerad i det jag gör det håller mig igång.

Näven knyts och åker upp i luften igen.

Nu kör vi!