03.06.18

Det är hans tur

Det är hans tur

Sitt första stora genomslag kom när han tillsammans med Jörgen Elofsson skrev kronprinsessan Victorias och Daniels bröllopslåt. På Melodifestivalen stod han för första gången på egna ben som soloartist och fick en fantastisk respons från såväl svenska folket som den internationella juryn. För John Lundvik väntar nu en framtid med både låtskrivande och framförande av sina egna låtar

När låten ”When you tell the world you´re mine” framfördes av Agnes Karlsson och Björn Skifs i direktsänd TV under kronprinsessparets bröllop satt John Lundvik hemma med familjen i soffan i Växjö. Han inväntade sina föräldrars reaktion. De visste inte att det var han som hade skrivit sången, och när hans namn kom upp på tv-skärmen blev mamma och pappa minst sagt överraskade. Och stolta! Det hela började med att John fick ett telefonsamtal från sin kollega Jörgen Elofsson.
– Jörgen sa ”kom till studion!” och det var något i hans ton som fick mig att känna att jag nog bör åka dit. Jag satte mig bakom pianot och skrev. På kvällen var låten klar. Först då berättade Jörgen att låten var be-ställd för kronprinsessan och Daniel.
Det var ett av de där ögonblicken då man verkligen får nypa sig i armen för att förstå att det händer. När Victoria och Daniel kom till studion på Lidingö och hörde låten fällde de båda en tår och sa att låten var helt rätt för dem. Det kändes enormt häftigt att få vara med och skriva svensk historia.

I Melodifestivalen tidigare i år medverkade John både som låtskrivare och artist med låten ”My turn”. Han har tidigare varit med som låtskrivare, men att själv stå på scen som soloartist och sångare var en dröm som nu blev sann.
– Drömmen har varit att en vacker dag få vara den som står längst fram, det var därför det blev så emotionellt. ”My turn”
är en självbiografi om min resa i musikbranschen och den handlar om att ta chansen när den kommer. Jag tog den chansen och fick hela svenska folket med mig, det var häftigt.
John flyttade från London till Växjö tillsammans med mamma, pappa och lillebror Erik när han var fem år gammal. Flytten från en mångkulturell stad till en småstad blev en chock för honom.
– I London hade jag hela världskartan i form av kultur på skolgården. I Växjö på den tiden blev jag den i princip enda ”svarta pojken” och kanske var det därför jag upplevde utanförskapet så starkt.

Flera år av mobbning och utanförskap följde. Revanschen kom när John visade sig vara extremt duktig på löpning. Hans mobbare gav sakta upp när John klättrade uppåt och började tävla i 100- och 60-meterslöpning. Han blev elitidrottare och tog hem hela åtta SM-guld. I gymnasiet gick John estetisk musik parallellt med friidrottsgymnasiet. Skadorna kom smygande och valet blev enkelt.
– Friidrott var något jag gjorde, men musik är något jag är. Jag har lärt mig oerhört mycket från idrotten – disciplinen, förberedelserna innan jag går upp på scen, och att inget kommer gratis. Vill man komma någonvart kräver det oerhört mycket jobb!

”My turn” skrevs sommaren 2017 i ett kök i Vellinge. John var på ett skrivläger för producenter och artister. Han åkte dit med ambitionen att hitta något till Melodifestivalen, tredje och sista dagen kom låten.
– Jag skrev den från hjärtat utan någon speciell tanke och har verkligen fått till mig att den berör folk. Många skriver kommentarer på Instagram och Facebook, och det är genomtänkta långa fina inlägg, många säger att de gillar att musiken har fått ta plats i tävlingen.

Efter genomslaget i Melodifestivalen har låten legat på topplistorna i Sverige och på den virala listan. I höst planeras en singel och i sommar ska John ut och uppträda och John ska ut och uppträda mycket, bland annat kommer vi att få se honom bland artisterna som upp-träder på Victoriadagen på Öland den 14 juli. Han ska även medverka i SVT på nationaldagen. Han har tidigare varit flitigt bokad och uppträtt med covers, nu blir han istället bokad under sitt egna artistnamn och med egna låtar.
– Jag är sugen på att göra en up tempo-låt. Målet är att vara den där artisten som kan ta publiken på en resa rent musikaliskt. Det ska bli en spännande dynamik, jag vill inte bli ett sömnpiller. Jag tar gärna med lite gråt, skratt och dans.

Låtskrivandet kommer framöver att fokuseras mer på John Lundvik än på andra. Musiken beskriver han som en blandning av Ed Sheeran, Adele och Bruno Mars.
– Ed Sheeran skriver väldigt tydliga melodier, Adele sjunger fantastiskt och Bruno Mars står för ett härligt 80-tals up tempo-sound.
Musikskrivandet började John med redan som barn. Han lyssnade mycket på Michael Jacksson, Stevie Wonder, George Michael och Whitney Houston.
– De är alla ikoner för mig och står för hantverket musik. De har sitt alldeles egna ID, man vet exakt vem det är när de sjunger. Jag tycker det har försvunnit lite, det primära har blivit produktion. Själv står jag mer för det gamla, jag har försökt ta efter dem och funderat på vem John verkligen är och nu tycker jag att jag har hittat det. Min musik ska vara röstdriven, det är det primära.

John har ett uppdrag som ambassadör för Friends. Det är ännu inte helt klart hur samarbetet ska se ut men han ser många olika sätt att nå ut till utsatta barn och ungdomar.
– Jag ser inget värde i att få många ”likes” på en kaffekopp jag lagt ut på Instagram. Om jag istället kan hjälpa eller inspirera någon som har det skittufft så känner jag att sociala medier får ett värde.
Han kan även tänka sig att föreläsa på skolor och berätta om sin egna resa.
– När jag var liten fanns det ingen som varit utsatt som man kunde se upp till. Det var mer ”proffs” som kom till skolan och berättade om rätt och fel. Det hade tyvärr ingen effekt.

I åtta år har John bott på Lidingö med sin familj som består av sambo och två små barn. Mamma, pappa och lillebror Erik bor kvar i Växjö. Han är märkbart rörd när han berättar om familjen som ”det största av allt”.
– Det har varit viktigt för mig att veta att jag alltid haft familjens stöd vad som än händer. Skulle jag vilja flytta tillbaka till Växjö vet jag att jag kommer tas emot med öppna armar. Hur allt än går på jobbet kan man alltid falla tillbaka på det som är viktigast – familjen. Utan dem hade inte den här resan varit möjlig, de har gjort mig till en bättre artist och en bättre musiker.

Med ett stort leende plockar han fram sin telefon och frågar om jag har tid att titta på en sak innan vi skiljs åt. Han vill visa mig ett videoklipp av sin dotter. På filmen ser man Naomi tre år sittandes i en fåtölj med sin morfar. Hennes mamma står bakom kameran. Plötsligt visas John på tv och Naomi kan inte dölja sin förtjusning. ”Pappa…Pappa…vad SNYGG han är! Han är
SÅ SNYGG!”
– Jag tycker det är priceless, säger John och det är något riktigt stolt i hans blick.

John har många saker att vara stolt över. Det tycks inte ha tagit bort hans fina sidor, jag upplever honom som genuint ödmjuk, en varm person som bjuder på sig själv. Vi avslutar vårt möte med att prata om misslyckanden, något som enligt John är en del av framgången.
– Istället för att bli rädd av sina misstag ska man omfamna dem och inse
att det är så man går framåt.

 

 

TEXT: Elin Bisander | Foto: Gustav Kaiser