05.11.18

De tog emot Ali med öppna armar

De tog emot Ali med öppna armar

Tvåbarnsmamman och hustrun Johanna Danielsson Grüssner kände sig maktlös när hon översköljdes med information om den pågående flyktingkatastrofen. Hon stod inte ut med att inte göra något och beslutade tillsammans med sin familj att ta emot en flykting i sitt hem. Tre år senare kallas hon för mamma av ytterligare ett barn, Ali.

Hemma i lägenheten i Larsberg på Lidingö börjar det bli dags för mellanmål. Johanna sitter och dricker en kopp té när barnen ramlar in, en efter en. Ruben, 13 år sätter sig tätt intill sin mamma. Peggy som precis fyllt elva har just hällt upp en skål med yoghurt.
– Mamma, den här ställer jag in, den ska väl inte stå framme? Ali ställer in yoghurten i kylskåpet.
– Han är alltid så hjälpsam och omtänksam. När han ser från fönstret att jag har varit och handlat kommer han nedspringande för att hjälpa mig att bära upp kassarna, berättar Johanna. Hon utstrålar ett lugn och tittar på Ali med kärleksfull blick.

Vi sitter runt köksbordet och pratar om livet, hur det ser ut nu och hur det såg ut då, innan Ali kom. Vi pratar om hösten 2015, en period då Johanna kände en stor maktlöshet. Hon såg alla drabbade människor på TV, vecka ut och vecka in och kände att hon ville göra skillnad, något som var lättare sagt än gjort. Johanna har en ovanlig muskelsjukdom som begränsar henne mycket. Sjukdomen innebär mycket förenklat att musklerna sakta blir svagare. Vissa dagar är hon mycket svag och kraftlös. Vid snö, halka och blåsigt väder tar hon sig inte till bilen utan hjälp eftersom risken att falla omkull är stor.

– Jag ville hjälpa till, men det är inte så lätt för mig att hugga i rent fysiskt. Det kändes hemskt att se på men inte kunna göra något.
Så kom idén till henne, varför inte öppna upp sitt hem för någon som behövde det? Hon presenterade idén för familjen, som köpte den direkt.

Samtidigt i en annan del av världen. Ali bor med sin mamma och sina syskon i en liten stuga i en bergsskreva uppe i bergen i Helmandprovinsen i sydvästra delen av
Afghanistan. De odlar sina egna grödor och hämtar vatten från berget. De har ingen elektricitet. På samma gång har de precis allt de behöver enligt Ali. Om dagarna sköter han om familjens getter som står honom väldigt nära. Ali älskar sitt liv. Så uppstår en konflikt mellan hans mamma och människor i grannbyn. De vägrar henne vatten från berget och kort därefter kommer talibaner som jagar bort Ali och hans familj från sitt hem. Talibanerna tar deras djur, Alis familj splittras. Ali och hans mamma flyr till staden Herat där dom bor i tre år innan Ali får hjälp att ensam, utan sin mamma, smugglas till Iran. Då är han tio år gammal.
I Iran jobbar Ali på olika byggen. Arbetsdagarna är långa och lönen låg. Om nätterna sover han i byggnadsställningar.

Efter tre års tid får Ali erbjudande om att fly till Sverige, hans arbetsgivare hjälper honom att betala smugglarna. En lång och rå flykt väntar. Ali berättar.
– Det var en familj med tre barn som flydde med oss.

När de inte längre orkade bära sitt yngsta barn, som inte kunde gå, krävde smugglarna att de skulle lämna barnet i en buske. De fick välja mellan det eller att alla bli skjutna. De lämnade barnet i busken. Ali klarar inte av tanken på vad som kan hända den lilla bebisen och tar en enorm risk. Han smyger tillbaka, lägger bebisen i sin ryggsäck och återvänder till smugglarna och barnets föräldrar.

– Det var ungefär samtidigt som vi skulle gå på olika båtar, och smugglarna var så upptagna med det. De upptäckte inget tack och lov.
Båten färdas över Medelhavet, Alis platsbiljett innebär kroppen i vattnet och armarna fastklamrade i relingen. Släpper han är det kört. Men han håller i.

Ali får ett nytt hem på Lidingö. 13 år gammal flyttar Ali in till familjen Danielsson Grüssner. Början av relationen mellan familjen och Ali innebär mycket teckenspråk. En gång i veckan får de hjälp av en tolk på telefon och kan konversera om saker de tänkt på, men inte kunnat uttrycka.

– Det jobbigaste för mig var att inte kunna skoja med familjen. Vi förstod ju inte varandras humor. Det var så skönt när det till slut släppte, minns Ali.
Hemma på Lidingö har han ett eget rum. På ena väggen hänger en tavla med en hängbro och foton på hans nya syskon. Den andra väggen pryds av en familjekalender.
På dagarna går han i skolan i årskurs nio och har fortfaran-de mycket att ta igen. I framtiden vill han bli bilmekaniker.

Ali tycker om att klättra och åker ofta till klättercentret i Telefonplan själv eller tillsammans med en kompis. Hans liv i bergen har gjort honom till en säker klättrare och han har inte alltför sällan åskådare nedanför klätterväggen.
Det var länge sen Ali pratade med sin mamma, sist de talades vid bodde hon kvar i Herat.
– Jag längtar tills jag får ett pass och kan åka och hälsa på min mamma. Nu har det gått sex år sedan jag träffade henne sist och jag längtar mycket efter henne.

I över två år har Ali nu bott hos familjen Danielsson Grüssner och har blivit en självklar del av familjen.
– Ali är verkligen som en bror för mig. Jag har alltid drömt om en storebror, men det är ju biologiskt omöjligt. När mamma föreslog att vi skulle ta emot en flykting i vårt hem tvekade jag inte en sekund. Mitt liv har förändrats till det bättre, han
är så himla snäll, säger Ruben.

– Han är också en hjältefigur för mig. Han har ju räddat livet på en annan människa.
Johanna och en väninna var på en teaterföreställning i slutet av 2015. I pausen fick Johanna ett sms av pappan i familjen, Magnus. Han skrev och berättade att Ali fått sitt permanenta uppehållstillstånd.
– Det var en så oerhört stark känsla och jag började storgråta. Det var som att alla spänningar släppte och jag insåg att jag förträngt hur det skulle kunna ha blivit om han inte fått stanna, berättar Johanna.Båda barnen flög i taket av lycka och Peggy skrek rakt
ut ”Han får stanna, han får stanna, han får stanna!” Johanna har inte ångrat sitt initiativ en enda gång.
– Vi har fått och vi får fortfarande så oerhört mycket livslärdom av Ali, vi är så glada att ha honom hos oss.

 

text: Elin Bisander | foto: Gustav Kaiser