27.02.17

Cool kameleont i Kronobergsparken

Cool kameleont  i Kronobergsparken

Snart tolv år har gått sedan genombrottet i Idol och Måns Zelmerlöw har framgångsrikt transformerat sig från schlagersångare och svärmorsdröm till popartist och bad boy-wannabe, för att nu ha hittat sitt favorituttryck. Här berättar han hur senaste albumet fick namnet Chameleon, hur självförtroendet vuxit ikapp hans framgångar och varför han inte vill vara ensam i hemmet invid Kronobergsparken.

Måns Zelmerlöw var 19 år när han tävlade i Idol. Juryn fullkomligt smälte när de hörde och såg den unga Lundapojken framträda. Sedan dess har han deltagit och vunnit melodifestivalen, släppt sju album och lett Allsång på Skansen, bland mycket annat. I våras gjorde han succé som programledare för Eurovision Song Contest tillsammans med Petra Mede, med den äran! Paret utsågs till årtiondets bästa programledare av europeiska radio- och tv-unionen EBU. Ett år tidigare stod han som vinnare med låten Hero i samma tävling. En bedrift han inte i sina vildaste fantasier kunnat ana när han skoltrött tog studenten från musikgymnasiet i Lund. Han ville bli popsångare, Ronan Keating och Enrique Iglesias var hans idoler. Men självförtroendet var i botten och han tyckte att alla andra elever var mycket bättre.

– Jag fick hela tiden höra att det var svårt att bli artist, en svår väg att gå, och att universitetet var ett måste för att ha något att falla tillbaka på. Jag var så skoltrött, Lunds lataste tonåring, och till slut visste jag inte vad jag ville, säger Måns när vi ses på Le Petit France, en tidig förmiddag. Det är en av vinterns kallaste och snöigaste dagar och plogbilarna lyser med sin frånvaro. Fordonen på John Ericssonsgatan har snöhattar höga som kylskåp. Måns Zelmerlöw är inte alls glad när vi först ses. Frusen, hungrig och försenad stampar han av sig snön i entrén och beställer frukost: en ost- och skinkbaguett, en färskpressad juice och en caffè americano. Vi sätter oss vid ett hörnbord längst in i kaféet. Måns fingrar och tår tinar snabbt, humöret likaså, och ett välbekant glitter syns i ögonen. Han utstrålar framfusighet och återhållsamhet på samma gång. Skrattet är smittsamt och intensiteten i hans ögon gör det svårt att tro att han någonsin kan vara sur längre stunder. Eller lat. Han till och med tuggar sin macka energiskt.

Förutom att leda Eurovision under fjol-året, turnerade han genom Europa och Australien, han spelade in tv-serien Chevaleresk (som sänts på TV6 under hösten) och genomförde även en svensk klassiker, det vill säga Vasaloppet på skidor, cykelutmaningen Vätternrundan, Vansbrosimningen samt tre mil långa Lidingöloppet. Han hade folkets press på sig eftersom han i tv lovat att genomföra alla grenar om han vann Melodifestivalen 2015.

– Jag körde i mål i Vasan på 9.04. Det var den roligaste grenen i klassikern och det vackraste jag varit med om. I år vill jag göra Vasaloppet igen. Mitt mål är att köra på 7.30 den här gången.Som om det inte vore nog arbetade han med stiftelsen Zelmerlöw & Björkman Foundation och hann dessutom avsluta arbetet med sitt senaste album, Chameleon, som släpptes i december 2016. Soundet är organiskt med elektroniska inslag. Måns beskriver låtarna som storslagna och säger samtidigt att skivan är hans mest personliga hittills. Så gott som alla melodier och texter är hans eget hantverk och han känner sig trygg med att sjunga om sådant som betyder något.

– Jag har kommit på att det är mycket roligare att gå upp på scen och sjunga när det känns på insidan. Min favoritlåt är Wrong decision och Happy land.

Våren 2017 blir det en ny Europaturné, eventuellt följt av spelningar i Asien. Att framträda på nya arenor och få vara ett oskrivet blad är något av en lättnad, en möjlighet att bli kvitt stämpeln som svärmorsdröm, eller ”Sveriges yngsta gubbe”, som han kallats under åren som program-ledare av Allsång på Skansen.

– Här i Sverige är jag fortfarande mest förknippad med allsång och låtar som Cara mia. I Europa är det inte så. Där uppträder jag på klubbscenerna och alla sjunger med i mina senaste album, till och med spår som jag inte hade en aning om att de hört, som Hearts collide från albumet Perfectly Damaged. I Paris kunde de alla mina sånger, till och med balladerna. Hela Europaturnén under 2016 var otrolig på det viset. När jag släppte Barcelona sessions i Sverige var det ingen som trodde på skivan eller på musiken. Här är jag bara en svärmorsdröm. Visst, jag har den sidan i mig också men jag är mer av en kameleont – jag har gärna fluga och skinnpaj samtidigt. Det är sådan jag är.Vid sidan av artistkarriären driver Måns stiftelsen Zelmerlöw & Björkman Foundation, tillsammans med vännen och tennisproffset Jonas Björkman. Visionen är att arbetet ska ge barn och ungdomar i tredje världen möjlighet att upptäcka och utveck-la sina talanger så att de kan bidra till sin egen och sitt samhälles framtid. I oktober besökte Måns skolorna som stiftelsen startat i Kenya. Under samma resa togs första officiella spadtaget på en ny skola i Etiopien.

– När jag är där känner jag att det finns något som är mycket viktigare än min karriär, och jag blir inspirerad att fortsätta det arbetet. Förut kände jag mig stressad över att jag måste vidare, jag ville framåt. Nu känner jag inte så längre, jag skulle lätt kunna slå mig till ro och bara ägna mig åt skolorna, säger Måns och fortsätter:

– Det är lättare att vara i det blå som artist om jag jordar mig i marken så som jag gör när jag besöker Afrika.

Kungsholmen är en annan plats där lugnet infinner sig. Kvarteren runt Kronobergsparken är hans favorit-hoods. Så gott som dagligen rastar han sin labrador Messi där. Grönområdet var en av anledningarna till att han föll för lägenheten.

– Här är som en liten stad i staden. Nära till allt. Jag som kommer från en småstad tilltalas av den känslan. Det är lagom stort och vid det här laget känner jag alla som rör sig i Kronobergsparken, säger Måns och fortsätter:

– När jag först flyttade från Lund bodde jag på Östermalm, men där vantrivdes jag, det var bara äldre människor och jag möttes inte av ett enda leende på gatan. Sedan flyttade jag till Vasastan, det var bättre men lägenheten låg på Drottninggatan och varje gång jag klev utanför dörren möttes jag av hundratals turister. Planen var att flytta till Birkastan men jakten gick trögt och en dag gick jag på en lägenhetsvisning på andra sidan Sankt Eriksbron. Då hade jag aldrig varit här tidigare. Nu älskar jag det. Jag kommer inte att flytta.

Lägenheten är renoverad och inred efter konstens alla regler. Favoritmöbeln är en dagbädd i mjukt skinn som budats hem från Lauritz.com.

– Riktigt snygg och skön, fast jag sitter sällan i den, säger Måns och berättar att han alltid har någon inneboende, just nu (vid tiden för intervjun) är det hans kusin Kasper.

– Att vara ensam är inte min grej, jag har aldrig gillat att vara själv. Det är så sjukt tråkigt, jag trivs inte när det inte händer något. Det är trevligare att ha någon att snacka med när man kommer hem.

mans_zelmerlov_dscf6525

Du fyllde 30 i somras, krisar du?

– Att göra klassikern var väl en typ av kris. Men nej, annars inte. Jag tycker att jag gjort så mycket och hunnit göra allt jag velat.

Du är onekligen en kameleont, hur vill du helst bli ihågkommen?

– Som en cool artist. Förut kände jag att jag behövde vara djup och svår, att jag ville vara så. Men det är verkligen inte jag. Jag fungerar bra ändå, precis som jag är. Förr förstod jag inte varför jag fick stå på scen, nu tror jag att det är på grund av den energi jag ger och hur jag kan få en hel publik med mig. Det är en skön känsla att känna: det här håller ju!