14.07.17

“Att spela teater är bland det roligaste jag gjort”

“Att spela teater är bland det roligaste jag gjort”

Vi känner Kayo som soloartist, programledare och medlem i Afro-Dite. På senare år har hon klivit in i en ny roll som skådespelerska. Efter turnén i fjol med Broadwayklassikern ”En druva i solen” ställer hon sig i höst på scenen igen, den här gången som konferencieren i “Cabaret”.

Du har hållit på med musik hela livet. Nu har även teaterscenen blivit din arena. Hur känns det?

– Läskigt! Jag är livrädd, eftersom jag inte ser mig själv som skådespelerska. Men teater är utan tvekan bland det roligaste jag varit med om i hela mitt liv. Och att få göra något helt nytt efter att ha passerat 50 är fantastiskt. Att jag får möjlighet att medverka i just ”Cabaret” är också lite av en vinstlott för jag har alltid fascinerats av Liza Minelli som är synonym med just den musikalen. Regissören Josette Bushell-Mingo ville ha en kvinna i rollen som konferencier, som i originalversionen spelas av en man, och det gör det hela än mer utmanande.

 Din musikaliska språngbräda blev dunderhiten ”Vill ha dig” med Freestyle i början av 1980-talet. Men din medverkan i bandet blev ganska kort, vad hände?

– Haha, ja, det var ett spännande tonårsdrama. Det började när jag och Gigi Hamilton, som var kompisar, skulle åka till Marbella. Av en slump hamnade vi på samma plan som Tommy Ekman och Christer Sandelin, som jag kände lite sedan tidigare, och vi umgicks under den semestern. Det ledde till att Christer blev kär i mig och Tommy blev kär i Gigi och vi fick frågan om vi ville bli körtjejer i Freestyle. Låten ”Vill ha dig” är skriven till mig, men det fattade ju inte jag – då. Jag var femton år. Problemet var att jag var kär i en annan kille och när Christer fick reda på det blev han så ledsen att han kastade ut mig ur bandet. Det var rörigt under de där åren men vi är supergoda vänner i dag.

Bredvid din solokarriär har du även sjungit i flera eurodiscogrupper under 1990-talet. Vad tänker du om dina tidiga alster i dag?

– För mig är musik starkt förknippat med doft, minnen, känslor och beröring. När jag lyssnar på min första soloplatta så hör jag knappt att det är jag som sjunger, men samtidigt så framkallar den minnen om vem jag var då, hur jag mådde, vilka kläder jag bar och så vidare. Det är magiskt. När det gäller klubbmusiken och hela eran med Haddaway, Dr Alban och M People så är de låtar som andas positivism, de är care free helt enkelt, med skitbra tunga beats.

Senaste albumet ”Sisters in crime”, är en form av hyllning till Grace Jones och den har en betydligt smalare inriktning än ditt tidigare material. Är det ett tillfälligt sidospår?

– Nej, numera vill jag göra sådant som känns bra hela vägen, rensa bort bruset för att få plats med det som är viktigt. Låtarna lyfter fram kvinnlig styrka, vilket jag strävar efter att jobba med hela tiden. Jag arrangerar till exempel nätverksträffar för kvinnor, där vi samlas, pratar, äter gott och byter visitkort på löpande band. Någon söker jobb, en annan har ett jobb att erbjuda – tanken är att vi ska stärka och hjälpa varandra.

2012 fick du diagnosen livmoderhalscancer, ett tungt kapitel, som du ändå inte väjer för att prata om. 

– Jag tycker det är viktigt att prata om sådant som är svårt, det är också en del av livet. Cancerbeskedet var en chock och det var svårt att ta in att jag hade något ondskefullt i kroppen. Jag kände mig ju inte sjuk. Efter operation ansågs jag ”frisk” men det tog sin tid att återhämta sig och när jag väl trodde mig ha gjort det så cancern kom tillbaka, den här gången i lymfkörtlarna i ljumsken. Då hade det precis blivit klart med min roll i ”En druva i solen” och jag gav mig tusan på att jag skulle stå på scenen tills dess repetitionerna började. Det målet gav mig kraft att kämpa. Och en vecka efter sista behandlingen med cellgifter och strålning stod jag där.

Hur mår du i dag?

– Jag är fri från sjukdomen men kommer att gå på kontroller under många år framöver.

 När får vi se dig med Afro-Dite igen?

– Gruppen har nu under våren avslutat sin Motownturné, med Jessica Folcker i stället för mig, eftersom jag har varit upptagen med mina teaterprojekt. Att vi vill jobba ihop är solklart, men vi får se i vilken form, inget är bestämt.

Framtiden, hur ser den ut?

– Någon sa till mig en gång: Kayo, du är som ett hus med fem rum som du hela tiden möblerar om. Det stämmer väldigt bra för jag älskar att ta tag i nya projekt och just nu står önskan om att skriva en självbiografi högt upp på listan, jag har mycket spännande att berätta.

 

Kayo I KORTHET

namn: Kayode Maria ”Kayo” Söderberg Shekoni

ålder: 53 år

bor: Vid Mariatorget

familj: Mamma och bror med familj. Faster till rapparen Malcolm B.

gör: Artist, skådespelare, hudterapeut

Min favoritplats: ”Söder Mälarstrand nedanför Münchenbryggeriet. Utsikten över staden är sagolik därifrån.”

Favoritrestaurang: Tapasbaren Racamaca på Wollmar Yxkullsgatan. ”Fantastisk mat och billig cava.”