17.01.17

Artisten som får oss att dansa och le

Artisten som får oss att dansa och le

Målmedveten, ambitiös och kärleksfull. Sådan är han, musikalartisten David Lindgren. Att han har medverkat i ett flertal musikaler, varit med i Melodifestivalen och är programledare för Supershowen på SVT känner många till. Vad flera kanske inte vet är att han är ett stort hockeyfan som älskar att snickra och bygga lego med sonen Ben hemma i Torsby.

Hösten 2015. David står på scenen under en av föreställningarna med ”Jersey Boys” på Chinateatern i Stockholm när han plötsligt kollapsar. Han får bäras av scenen och åker direkt till sjukhuset. Väl där konstateras att David lider av utmattning och är otroligt trött.

– Vid den tiden jobbade jag mycket. Jag hade föreställningar flera kvällar i veckan samtidigt som jag spelade in nya låtar i studion och nya avsnitt till Supershowen. Och med två små barn hemma blev det alldeles för lite sömn… Jag hade känt under ett par veckor att jag inte hade någon energi att ge när jag stod på scenen, men intalade mig själv att det bara var psykiskt. Men till slut var min kropp fysiskt helt slut och sa stopp.  Året som följt efter kollapsen har varit tufft men lärorikt, berättar David. Numera lyssnar han på sin kropp och tar bättre hand om sig själv. Mobilen är alltid på ljudlös när han är ledig. Och på mötena med psykologen som följde har han också insett att ”good is enough”, och att han inte behöver ge järnet hela tiden.

Hur kändes det att gå upp på scenen igen?

– En vecka efter kollapsen stod jag på scenen. Det var såklart läskigt, men något jag var tvungen att göra för att inte rädslan skulle ta över.

Hur mår du idag?

– Bra. Svaret kommer snabbt och ärligt. Och David ser verkligen ut att må bra. Han utstrålar ett lugn och känns harmonisk där han avslappnat sitter mitt emot mig ledigt klädd i grön collagetröja, slappa byxor och vita sneakers.

Vi är på Delselius uteservering vid Grisslinge havsbad. Vädret är växlande och från ett litet förbipasserande mörkt moln droppar ett par regndroppar ned på oss. Men det bekommer inte David som över en cappucino berättar om artistkarriären, om flytten till Värmdö och kärleken till frun Kristina och de två barnen Ben, 5 år, och Ella, 1 år. Den norrländska dialekten lyser igenom och vi börjar på sjukhuset i Kalix där Johan David Stellan Lindgren en aprildag 1982 för första gången såg dagens ljus.

– Visste du förresten att någon av kvällstidningarna utsåg mitt namn till ”Sveriges osexigaste artistnamn” flikar David skrattande in innan vi återgår till uppväxten med mamma, pappa och de fem syskonen i den lilla orten Ersmark, utanför Skellefteå.

Barndomstiden där var trygg, berättar David, med landhockey på gatan utanför och sång i både skol- och kyrkokören. Den extrema hockeykulturen som rådde satte sina spår och David spelade ishockey fram till 18 års ålder. En passion som än idag håller i sig fast han inte längre spelar men gärna tittar. Var kärleken till att underhålla människor kommer ifrån vet han inte, men David har alltid älskat att stå på scen och var den i klassen som jämnt uppträdde på roliga timmen. I mellanstadiet upptäckte han med stor förtjusning Michael Jackson, New kids On The Block och 80-talsfilmen ”Breakdance the Movie”, vilken kom att inspirera honom mycket.

– Jag satt helt fascinerad när jag såg den. Tänk att de kunde dansa så, vilka moves! Jag kände starkt att Breakdance var något jag bara måste lära mig.

Kortfattat och kanske inte helt rättvist skulle man kunna säga att David breakdansade sig igenom skolan. Han var inte stökig på lektionerna men gjorde heller aldrig läxorna. Dansen var hans passion och tack vare svenskaläraren Maggan, som såg den unga Davids talang, sökte han till teatergymnasiet i Skellefteå.

– På den tiden var det väl inte så många som sökte dit så jag kom in, skrattar David, och fortsätter.

– Men jag hamnade helt rätt! Där fick jag hålla på med dans och teater på heltid. Det var Street, Funk och Breakdance. Sista året i skolan satt jag bara av och breakdansade varje kväll på en korkmatta som vi rullade ut på en kompis pappas kontor, ler David vid minnet.

Efter gymnasiet följde tre år på yrkesutbildningen PAS, Performing Art School, i Göteborg med sång, dans och teater. För David som tidigare bara sjungit av ren glädje blev skolans sånglektioner utmanande. Men han var hungrig på att lära sig mer och jobbade hårt. Och det lönade sig väl. För tiden efter det har han medverkat i ett flertal musikaler som Mamma Mia! i Tyskland, High School Musical i Malmö och Stockholm och spelat huvudrollen i den svenska uppsättningen av musikalen Hairspray på Chinatetaern i Stockholm.

– I Hairspray spelade jag med bland annat Rolf Lassgård. Han var helt fantastisk. Inga divalater utan en person som såg alla. Så vill jag också vara. Andra artister han ser upp till är Björn Skifs och Lill-Babs. För deras mångsidiga artisteri inom tv, film, musik.

– Ibland har jag fått höra att jag måste välja vad jag ska nischa in mig på. Om det är som programledare eller musikalartist. Men det vill jag inte, för jag älskar att underhålla människor oavsett vilken form det är.

Att inte glömma är att David dessutom jobbat ett antal år på Wallmans salonger i Helsingborg och på Cabaret Lorensberg. Han har varit med i Diggiloo, Ladies Night och turnerat som en ung Ledin med Tomas Ledin. År 2012 fick han sitt genombrott med bidraget Shout It Out i Melodifestivalen. Ett genombrott som gjorde att han blev känd för hela svenska folket. Sedan dess har han varit med tre gånger.

– Och jag kommer vara med igen! En dröm som jag har är att vinna Melodifestivalen och få representera Sverige i Eurovision. Men också att få leda själva tävlingen. Jag vet att jag skulle göra det bra, ler David.

Självförtroendet är bra men han har också en stor ödmjukhet och tacksamhet för där han är idag. Att han kan försörja sig på sitt artisteri och göra det han älskar

– att underhålla människor. Frun Kristina, som han träffade på PAS i Göteborg, är i samma bransch och paret Lindgren jobbar ofta och gärna tillsammans. En tradition de bland annat har är att de varje år ger en julkonsert i Kusmarks kyrka utanför Skellefteå. En konsert de också drömmer om att få göra på hemmaplan.

– Värmdö kyrka tycker jag är väldigt vacker och det skulle vara fint att få sjunga i den. Jag har alltid älskat julmusik. Något som jag antagligen har fått från pappa som började spela julsånger redan i november, skrattar David.

På tal om kyrka har uppväxten i ett kristet hem, med en pappa som var präst, satt sin prägel. Både han och Kristina är troende och varje kväll ber David kvällsbön.

– Förut bad jag alltid till Gud när jag mådde dåligt. Nu ber jag varje kväll innan jag somnar för varje dag som vi fått vara friska och må bra.

Det är snart två år sedan som Värmdö blev deras hem. Lägenheten på tredje våningen utan hiss i Västertorp var inget de orkade med igen när de blev gravida med Ella. I Torsby fann de, tack vare goda vänner som bodde där, ett nybyggt trivselhus på två plan.

– Vi åkte dit och tittade och har inte ångrat oss en sekund. Jag har alltid drömt om att ge mina barn samma trygga uppväxt som jag fick och här kan jag göra det. Det är många sommarstugor i området och alla har sina brevlådor på samma ställe. Det är trevligt, jag gillar det.

Som pappa är han närvarande och leker ofta med sina barn. Men för David som inte alltid ”orkar hålla samma tempo” som 5-åriga Ben passar det utmärkt att de båda älskar att bygga med lego.

– Men eftersom jag är ett stort hockeyfan och älskar sport har jag försökt introducera både fotboll och hockey till Ben men han vill bara dansa och sjunga, skrattar David.

Att arbeta med händerna och i synnerhet att snickra är ett annat stort intresse. Och hade David inte varit artist hade han med all säkerhet arbetat som snickare hävdar han bestämt. Dessutom älskar han att renovera och i de forna lägenheterna har han stått för både köksrenoveringar och egensnickrade möbler. Hemma i Torsby har han nyligen byggt en altan med hjälp av både far och svärfar som också är glada i att snickra.

– Egentligen har Kristina och jag alltid sett oss själva i ett gammalt hus. Men just nu, under småbarnsåren, är det väldigt skönt att bo i ett nybyggt hus och slippa alla renoveringar. Vi har hittat hem.